Opinionen mot högerregeringen är stark, men alternativet svagt.När Septemberalliansen samlar till en ny demonstration mot högerpolitiken då riksdagen öppnas den 16 september, halvvägs till valet, sker detta som en markering mot all högerpolitik.
Byt politik, inte bara regering, är budskapet.
FRA, det ökade hotet från rasismen, strejkrätten och EU-fördraget efter Vaxholmsdomen och Irlands nej är ett par av de delvis nya frågorna.
Inför regeringens möte på Harpsund har finansminister Anders Borg pratat om att möta den ekonomiska krisen med ”nya reformer” för 30 miljarder i kronor höstens budget, följt av 35 miljarder i den sista innan valet.
”Sänka skatter” betyder liksom i de tidigare etapperna av jobbskatteavdraget mest i kronor till de välbeställda, efter en redan enorm omför- delning från fattiga till rika.
I sin iver att ställa sig in hos företagen försöker regeringen till och med pracka på dessa en sänkt bolagsskatt som de inte verkar vara särskilt intresserade av. Lite extra pengar lär också avsättas till vård, skola, forskning, pensionärer och infrastruktur.
Inget av detta ändrar högerpolitikens nyliberala grunddrag.
Många frågor som protesterna den 16 september kommer att ta upp är desamma som i förra årets lyckade demonstrationer, ett år efter valet.
A-kassan attackerades direkt efter valet med chockhöjda avgifter, skärp- ta krav, återinfört tak, försämrade ersättningar och stupstock efter sex månader.
Idag har mer än en halv miljon löntagare lämnat a-kassan, vilket ställer många utan skydd när kapitalism ens kris hotar att leda till ny massar- betslöshet. Förslaget om en obligatorisk försäkring ser ut att falla.
Precis som Reinfeldt och Borg har hoppats på, så har attacken på a-kassan också försvagat facken.
LO-förbunden har till nu tappat 167 000 medlemmar, eller 9,3 procent, varav 37 000 i år. TCO förlorade 5 procent av medlem marna förra året – men betydligt färre än LO i vår, tack vare 4 000 fler medlemmar i Vårdförbundet till följd av vårens strejk.
Socialdemokraterna utlovar bara en delvis återställd a-kassa.
Även på LO-kongressen riktades stark kritik mot att s inte har lovat att återställa till 90 procent och mot det fortsatta s-talet om ”en bortre parentes”.
Sjukförsäkringen, som re- dan har utsatts för sänkta ersättningar, har från halvårsskiftet i år pådyvlats ett formligt strypkoppel i namn av en ”rehabiliteringskedja”, som inte har något med rehabilitering att göra.
I stället har en snäv utsorteringskedja införts, som redan efter sex månader ska pröva om den sjuke kan ta ett annat jobb på hela arbetsmarknaden, varigenom också LAS (lagen om anställningsskydd) undermineras.
Efter 12 månader väntar tvärstopp och socialen för dem som inte kunnat rehabiliteras eller få annat arbete.
En del sjuka kan få förlängd sjukpenning till sänkt ersättning i max 18 månader (vissa diagnoser kan få läng re tid till bättre ersättning).
Dagens tidsbegränsade sjukersättning försvinner.
Om man blir sjuk igen efter en period med sjuk- och aktivitetsersättning och är arbetslös saknas rätt till sjukpenning även om man lider av en livshotande sjukdom. Att som regeringen kalla konsekvenserna ”minskat ohälsotal” är ett hån mot de sjuka.
Även socialdemokraterna har steg för steg dragit åt tumskruvarna i sjukförsäkringen.
Klass- och pluggskolor är rikt- märket för högeralliansens skolpolitik, med svagast tänkbara opposition från socialdemokraterna.
En förstärkt sorteringsskola kan inte vända trenden mot att allt fler lämnar nian utan godkända kunskaper i svenska, engelska eller matematik. Att de kommunala skolorna i storstädernas förorter undermineras av den privata friskoleexplosionen är ett angrepp mot de elever som mest behöver skolans stöd.
Privatiseringen av vård, skola, omsorg, kommunala bostäder och statliga företag har antagit allt mer gro- teska former med ökade klasskillnader och segregering som följd.
Som en symbol för de sjuka konsekvenser av detta öppnas nu det privata barnsjukhuset Martina i Stock- holm, där ett besök kostar drygt 1 400 kronor.
Privata sjukhus och gräddfiler även i offentlig vård påskyndar nu trenden mot privata sjukförsäkringar. En av Martinas barnläka re försvarar samtidigt försäk- ringsbolagens ovilja att försäkra redan sjuka barn med hur dyrt det skulle vara att försäkra en redan stulen båt!
Antalet privata sjukförsäkringar spås på tre år tredubblas från 300 000 till närmare en miljon.
Allmännyttan avskaffas och er-sätts av kommunala bolag som med ”marknadsliknande” hyreshöjningar som verktyg drivs i vinstsyfte, om förslagen i den Kochska utredningen an tas.
Redan förra årets beslut om borttagna räntebidrag och nyproduktions stöd för hyresrätter innebär en grov skattediskriminering av hyresgäster och tvärstopp i bygget av hyresrätter. Därigenom skapas också nya hinder för en renovering av miljonprogrammet till hyror som de boende kan kla ra.
Tidigare har även socialdemokraterna steg för steg avskaffat statliga stöd till en social bostadspolitik.
Asylrätten har i praktiken avskaffats när Sverige har anpassats till EU:s Fort Europa, trots den ökade rättssäkerhet som utlovades när Utlänningsnämnden ersattes av migrationsdom-
stolar.
Enligt radions Ekot efterlyser polisen idag 8 000 flyktingar, 25 procent fler än ifjol, varav många flytt från de av EU och Sverige stöd da ockupationerna av Irak och Afghanistan.
USA:s, EU:s och Sveriges imperia-listiska utrikes- och flyktingpolitik har skapat en ny och helt rättslös underklass av papperslösa, som nu måste få helhjärtat stöd för kraven på amnesti och facklig organisering.
Rasismen som en spegelbild av imperialismen både piskas fram och utnyttjas samtidigt medvetet av såväl främlingsfientliga partier som sverige-demokraterna som av staten och de etablerade partierna. Moderaternas utspel om skärpta krav på invandrare är bara det senaste exemplet. Därmed skärps nu kraven på att samla till gemensam kamp för både jobb, välfärd och flyktingars rättigheter.
kontrollsamhället och FRA, som är en del av Sveriges anpassning till Natos och EU:s imperialistiska utrikespolitik, har samtidigt lett till en ny förtroendekris för högeralliansen långt in bland dess egna kärnväljare.
Lissabonfördraget (EU:s nya grundlag) som centraliserar makten i EU och befäster dess nyliberala, fackföreningsfientliga och imperialistiska karaktär möter efter Vaxholmsdomen mot fackens strejkrätt och kollektivavtal och Irlands nej växande opposition i fackföreningsrörelsen. Därmed ökar nödvändigheten av att bekämpa högeralliansens och ledande social demokraters planer på att godkänna Lissabonfördraget i november, liksom av att konfrontera denna politik i EU-valet.
Strejkrätten hotas samtidigt av att ledningarna för LO liksom tjänstemannafacken i PTK frivilligt satt sig i samtal om inskränkta konfliktregler med Svenskt näringsliv.
Klimathotet, som i spåret på den globala uppvärmningen snabbt växer till ett hot mot både naturen och den mänskliga civilistionen, bemöts samtidigt av helt otillräckliga åtgärder från såväl regeringen och internationella organ som av den etablerade oppositionen.
Arne Johansson
