Diskussionen om Latinamerika blev en av den nionde CWI-kongressens höjdpunkter. Chavez stora valseger och tal om att göra Venezuela till en socialistisk republik utgjorde tillsammans med utvecklingen i Bolivia en dramatisk bakgrund.Chavez har med två tal den 8 och 10 januari uttalat sina hittills mest långtgående löften, om bl a:
- Nationalisering av el-, telekom- och oljebolag – och alla strategiska företag som tidigare privatiserats. Centralbanken ställs under regeringskontroll.
- ”Avveckling av den borgerliga staten” och ”en explosion av rådsmakt” – lokalt, regionalt och nationellt – utifrån de kommunala råd som har bildats för en samordning av de sociala ”missionerna”.
- Fem motorer för förändring: En verkställighetslag som ger presidenten mandat att genomföra viktiga förändringar med dekret, grundlagsförändringar för en socialistisk republik, en utbildningspolitik som demolerar individualistiska, kapitalistiska och egoistiska värderingar, ändringar av maktens geometri (regionala strukturer m m) och en explosion av rådsmakt.
- Bildandet av ett nytt, förenat socialistiskt parti.
När Chavez presenterade den nya regeringen, berättade han om värvningen av den nye arbetsmarknadsministern. ”När jag tillfrågade honom”, berättade Chavez, ”så sa han: ’President, jag vill berätta något innan du hör det från någon annan. Jag är trotskist.’ Jag sa: Men vad är problemet? Jag är också trotskist! Jag följer Trotskijs linje, den permanenta revolutionens”.
I samband med diskussionen om det nya partiet, som Chavez vill göra till det ”mest demokratiska i Venezuelas historia”, hoppas han slippa ”samma gamla ansikten, att ledningarna i partierna går ihop och så är det partiet, det skulle vara ett lurendrejeri”.
Han har också markerat mot en stalinistisk partimodell. Den bolsjevikiska modellen var enligt Chavez relativt framgångsrik vid Sovjetunionens tillkomst, vid oktoberrevolutionen 1917 ”…Men den drabbades av en avvikelse, en stalinistisk avvikelse, som Lenin inte kunde förhindra för att han blev sjuk och dog strax efteråt”. ”Partiet blev ett odemokratiskt parti där den underbara parollen ’All makt åt sovjeterna (råden)’ blev ’All makt åt partiet’”.
CWI och dess medlemmar i Vernezuela kommer att kritiskt granska och delta i den debatt om allt detta som nu börjat. Ett första inlägg i förkortad form publiceras nedan (hela artikeln finns på hemsidan).
Arne Johansson
