Polisen i Köpenhamn bröt mot fyra olika lagar om mänskliga rättigheter vid massarresteringarna av demonstranter under klimattoppmötet i december 2009. Demonstranterna har utsatts för tortyr, omänsklig och förnedrande behandling samt fått sin yttrandefrihet inskränkt. Det fastslog den danska motsvarigheten till hovrätten i januari.Demonstranterna har rätt till ersättning på mellan 2 200 och 5 500 danska kronor, plus 4 000 för dem vars mänskliga rättigheter har kränkts. 479 ansökningar om skadestånd ska nu behandlas och fler kan komma i fråga.
Polisen döms för att ha brutit mot fyra paragrafer i Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Det är artikel 3 mot kränkande behandling och tortyr, samt artiklarna 5, 10 och 11 som handlar om rätt till frihet om man inte har begått brott, rätt att få reda på vad man är anklagad för samt föreningsfrihet och rätt att delta i fredliga sammankomster.
Hovrätten skärpte därmed domen från tingsrätten, som även den gav demonstranterna rätt. Polisen har nu beslutat att inte överklaga ytterligare till högre instans.
Massarresteringarna genomfördes mot demonstrationerna under det globala klimattoppmötet med några av världens högsta politiker, inklusive USA:s president Obama.
Vad som hänt beskrevs så här i den första korta notisen på Offensivs och Rättvisepartiet Socialisternas hemsida:
”Stark antikapitalistisk stämning rådde på den över 100 000 personer stora klimatdemonstrationen i Köpenhamn den 12 december. Närmare 1 000 personer stängdes dock in och tvingades sitta på den kalla asfalten i tre timmar, däribland 25 medlemmar ur Rättvisepartiet Socialisterna. Man ingrep i ’förebyggande syfte’ uppger den danska polisen. ’Vi var helt oskyldiga’, säger Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot för RS i Haninge, som var en av de gripna”. Mattias intervjuades av Sveriges Radios ekoredaktion och de följande dagarna intervjuades en rad RS-medlemmar av media landet runt.
Massarresteringarna var ett medvetet beslut från polisens sida. Inför klimatmötet hade den danska polisen utrustats med nya hårdare lagar, den så kallade ”lømmelpakken”. Under toppmötets första dagar rapporterade vi i Offensiv att polisen fått rätt till ”preventiv arrestering av en person trots att denne inte har gjort något. Man kan då bli hållen i högst tolv timmar. Blir man arresterad på riktigt får polisen hålla en utländsk person i 72 timmar utan domstolsbeslut. Hela Köpenhamn har gjorts till en visiteringszon.”
”Den 8 december genomfördes en stor husransakan på Ragnhildgade i Norrebro där många av demonstranterna bor. Personliga ägodelar beslagstogs. Bussar med demonstranter har stoppats och hållits alldeles för länge, även där har polisen tagit hand om saker.”
Men det var under massdemonstrationen den 12 december som polisen verkligen slog till och närmare tusen personer greps.
Aktionen beskrevs först av polis och media som ett tillslag mot våldsamma demonstranter. Vissa påstods ha gripits i preventivt syfte, eftersom de ”planerat” att använda våld.
Bakom polisens agerande fanns flera syften. Det handlade om att skrämma och försöka förvirra demonstranterna och de många som sympatiserade med klimatprotesterna.
Klimatfrågan hade uppenbart radikaliserat ett stort skikt, både aktivister och ”vanligt folk”. Kraven ökade mot de storföretag och regeringar som är ansvariga för de enorma utsläppen och miljöförstöringen. Om demonstranter kunde stämplas som våldsamma kunde det dämpa klimatrörelsen.
Polisen hade också behov av att motivera den stora polisinsatsen och de nya hårdare lagarna och ville testa dem i praktiken. Dessutom fanns säkert en nervositet hos danska politiker och polisledningen om att ”inget fick hända” när alla toppolitiker var på plats. På samma sätt som polisen agerade under EU-toppmötet i Göteborg 2001.
Sammanlagt under hela veckan placerades över 2 000 i häktet på det särskilda klimatfängelset, en lagerlokal som inretts med burar.
Redan samma kväll inleddes samtidigt kampen mot polisens våldsamma agerande. Aktivister samlade namn på alla gripna, media kontaktades, skador fotograferades och vittnesberättelser skrevs ner. Vi i RS höll tät kontakt och väntade med bilar utanför häktet när de gripna så småningom släpptes.
Dagen efter hölls en uppmärksammad presskonferens som direkt reste frågan om rättsliga åtgärder mot polisen.
Så här rapporterade vi detta på socialisterna.org i artikeln Presskonferens i Köpenhamn: ”Vi ska stämma den danska polisen”:
”Rättvisepartiet Socialisterna, Miljöförbundet Jordens Vänner och Fältbiologerna anordnade på söndagen en välbesökt presskonferens om den danska polisens övergrepp mot ett knappt tusental av lördagens uppåt 100 000 klimatdemonstranter.
Tord Björk från Miljöförbundet Jordens Vänner i Sverige öppnade presskonferensen med en frän kritik mot den danska polisen och dess lymmellag, som syftar till att skrämma demonstranter från att delta i klimatrörelsens massprotester. (…)
Fältbiologernas ordförande Johanna Paulsson instämde i kritiken mot polisen och förklarade att även medlemmar i hennes organisation fängslats. Fältbiologen Lars Axelsson från Östersund och RS:aren Karin Wallmark gav talande vittnesmål och fick upprepade gånger berätta om hur de tvingats sitta fängslade med händerna på ryggen i 6-7 timmar, först i cirka tre timmar på den kalla gatan och därefter i flera timmar på ett betongolv i det s k ’klimatfängelset’ eller i bussar sedan golven blivit fulla.
Flera som vägrats toalettbesök tvingades kissa på sig. Andra hade fortfarande dagen efteråt smärtor i rygg, armar, axlar och handleder. I Rättvisepartiet Socialisternas block omhändertogs 40 demonstranter från Sverige, Tyskland och Belgien, som alla var där för att uttrycka sin mening med fredliga medel.
– Vi ska stämma den danska polisen för att de utan anledning saboterade 968 demonstranters rätt att demonstrera och yttra sig i vår tids största globala ödesfråga. Vad vi har sett är en oacceptabel tillämpning av en oacceptabel lag, den s k lymmellagen, som inte får tillåtas spridas i Europa, förklarade Arne Johansson från RS.”
Polisens försök att besvara kritiken fick stöd hos en del högerpolitiker, men en stark opinion i Danmark krävde att polisen skulle åtalas och fällas för våldet. Advokaten Knud Foldschack, som företrädde många av de som greps och utsattes för våld, kommenterade efter domen att dansk polis nu fällts för tortyrbrott och att det är dags att kasta lømmelpakken i papperskorgen.
Domen är en stor framgång för opinionen. Övergreppen var för grova och dokumenterade för att staten enkelt skulle kunna frikänna poliserna. För det danska etablissemanget var det bäst att retirera något, att staten fick framstå som en rättvis domare.
Att använda det juridiska systemet när detta är möjligt är dock ingen ersättning för att bygga kämpande massrörelser. Inte minst klimathotet har förstärkts ytterligare sedan 2009. Det har också skett många nya våldsamma attacker på demonstranter och ockupanter runt om i världen. Proteströrelserna behöver massförankring och ett socialistiskt program för att kunna utmana klimatbovarna och den statliga repressionen.
Per-Åke Westerlund
