De fyras gäng – högerallians mot lågavlönade

2006-08-09 15:48:52




Valet den 17 september skiljer sig på flera sätt från de senaste årens val i Sverige.

1. Med ”Allians för Sverige” visar de traditionellt borgerliga partierna (moderaterna, folkpartiet, centern och kristdemokraterna) den största enigheten utåt sedan valet 1991.
2. För första gången på 15 år utmanar högerpartierna på allvar och har chans att vinna. Temos senaste väljarundersökning visar en knapp övervikt på 0,4 procent för högeralliansen.
3. De finns ett visst självförtroende hos högeralliansen, trots krisen för alla etablerade partier. Det har sin bakgrund i attackerna på arbetarklassens villkor i hela EU (exempelvis Frankrike och Tyskland), storföretagens offensiv här i Sverige (med försök till lönedumpning, krav på förbud mot sympatistrejker etc) och i ett utbrett missnöje med socialdemokraterna.

Krigsförklaring

Det ”krig” mot arbetare och unga som högeralliansen vill starta har emellertid redan inletts av den socialdemokratiska regeringen, med stöd av vänsterpartiet och miljöpartiet.
Högeralliansens partier har genom historien varit arbetarklassens svurna fiender. Som exempel kan nämnas hur högern motarbetade allmän rösträtt, hur speciellt högerpartiet och bondeförbundet (centern) hade nära band med nazismen på 30-talet och hur högern deltog i hetsen för att Sverige skulle gå i krig med Norge efter dess självständighet 1905 (vilket förhindrades av hotet om uppror från den svenska arbetarklassen).
De traditionellt borgerliga partierna har historiskt gett det politiska uttrycket för den ekonomiska elitens vilja. De har varit och, som vi ska se, är fortfarande den styrande kapitalistklassens partier.
Under deras senaste regeringsperiod 1991-94 genomfördes de första riktigt stora attackerna på arbetares villkor sedan andra världskriget. Socialdemokraterna hade med förslag om lönestopp och strejkförbud etc under 1980-talet banat vägen men det var med Bildts regering 1991 som det verkligen tog fart. Ersättningarna i a-kassa och sjukersättning sänktes. Pensionerna sänktes. Två karensdagar infördes, likaså egenavgifter (en extra skatt) och en rekordhöjning av hyrorna genomfördes. Flera av dessa försämringar genomfördes tillsammans med socialdemokraterna i två ”krispaket” och 1994 tog socialdemokraterna över och genomförde tillsammans med vänsterpartiet ”världsrekord” i nedskärningar.
Frågan är om dagens högerallians är annorlunda? Moderaterna som leder högeralliansen har presenterat sig själva som ”det nya arbetarpartiet”. Detta syftar på två saker: att s inte är något arbetarparti (vilket visserligen stämmer) och att moderaterna är partiet för dem som har ett jobb.
Även om högeralliansen presenterar sitt valmanifest först någon gång i mitten av augusti så är mantrat klart: ”det ska löna sig att arbeta”. Genom denna politik försöker de slå in en kil och splittra de arbetare som har jobb från dem som av olika anledningar inte har det (arbetslösa, sjuka, förtidspensionärer etc).
”Det ska löna sig att arbeta” kombinerar två huvudmålsättningar för kapitalistiska politiker runt om i hela EU:
1. Attack på socialförsäkringarna, dvs ersättning till sjuka, arbetslösa etc.
2. Försämringar av arbetsrätten.
Förutom de vanliga klichéerna om ”individen i centrum” och ”valfrihet” är det attackerna på socialförsäkringarna som dominerar högeralliansens programmaterial.

Varning för rån

I högeralliansens ”Politik för arbete och tillväxt” (februari 2006) står bland annat ”Sjukskrivningarna har ökat dramatiskt sedan mitten av 1990-talet. Samtidigt finns inga andra tecken på att svenskarna i allmänhet blivit sjukare. … Det finns mycket som talar för att olika socialförsäkringar utnyttjas samt att det förekommer rent bedrägeri”.
Istället för att se hur stressen och arbetsbelastningen ökat på våra arbetsplatser genom nedskärningar och effektiviseringar (som de själva tillsammans med socialdemokraterna är ansvariga för) så pekar högeralliansen ut de sjuka som fuskare. ”Fuskarna” används sedan som argument för ytterligare försämringar av sjukförsäkringen:
– Sjukersättning ska beräknas 12 mån bakåt i tiden vilket beräknas ge en sänkning av ersättningen med 1-10 procent.
– Arbetsgivaren får lagstadgad rätt att begära sjukintyg från första dagen, något som kommer användas för att stoppa sjukskrivningar vid arbetskonflikter. Förslaget i sig är omöjligt att genomföra generellt eftersom det skulle ge de sjukskrivande läkarna på vårdcentralerna en helt övermäktig arbetsbörda.
– Vid rehabilitering införs en ”skyldighet att vara aktiv”. Annars sänks ersättningen. Denna gummiparagraf kommer användas för att neka sjuka rehabilitering och sjukersättning.
– Trafikförsäkringen ska överta alla kostnader vid trafikskador vilket kommer att ge höjd trafikförsäkringspremie med mellan 100 och 300 kronor per månad.

Lönsamt – för vem?

”Det ska löna sig att arbeta” betyder också underförstått från högeralliansen att arbetslösa är lata och att de bara inte VILL ha ett jobb. Inte ett ord om att det går 8 arbetslösa på varje ledigt jobb (juni 2006) och att alla riskerar att bli arbetslös. De ”lata” arbetslösa används sedan som argument för försämringar för arbetslösa:
– Sänkt ersättning. Efter 200 dagar minskar ersättningen från 80 procent till 70 procent.
– Höjd a-kasseavgift med totalt 10 miljarder vilken innebär upp till 300 kr/mån i höjd avgift.
– Svårare att kvalificera sig för a-kassa (krav på att ha arbetat fler timmar).
– Ej höjt tak i A-kassan.
– Efter 300 dagar är man utförsäkrad och kan inte få en ny stämplingsperiod.
– ”Jobb och utvecklingsgaranti” för långtidsarbetslösa. En slags plusjobb till 65 procent av den a-kassegrundade inkomsten.
– Alla ska vara med i a-kassan. Detta har som syfte att försvaga facken och försvåra facklig rekrytering.

Försämrad arbetsrätt

Centerpartiet har visat vägen när det gäller högeralliansens attacker på arbetsrätten.
I våras presenterade centern en kopia av den franska regeringens så hatade CPE-lag: arbetare under 26 år ska kunna sparkas när som helst utan något krav på arbetsgivaren att ange orsaken. Efter att Frankrikes unga och arbetare genom jättedemonstrationer, strejker och ockupationer pulveriserat den franska regeringens förslag, har centern och högeralliansen tonat ned frågan om arbetsrätten men deras övriga förslag visar ändå åt vilket håll de vill gå:
– Högeralliansen har en uttalad målsättning att det ska bli fler tillfälliga jobb (som ytterligare spär på otryggheten). Sedan 1990-talets början har 450 000 fasta jobb försvunnit medan 150 000 tillfälliga har tillkommit. Det räcker dock inte för Reinfeldt & Co.
– Försämringar av LAS. Arbetare över 45 år (ofta med familj) ska inte längre ha en förstärkt ställning vid uppsägningar.
– Privata arbetsförmedlingar ska ta över arbetsförmedlingens roll. Detta öppnar på sikt för samma kaos som på bostadsmarknaden med dussintals förmedlingar som alla kan ta ut sin egen avgift.
– Införande av ”subventionerade hushållsnära tjänster”, även kallat pigjobb. 50 procent av arbetskostnaden ska vara avdragsgill för företagen. I alla länder där ”subventionerade hushållstjänster” införts är det de högst avlönade som använt sig av möjligheten till subventionerad städning. Ytterst få nya jobb har skapats, i Finland bara 3 000 (kostnaden för den finska ”reformen” skulle kunna betala fler anställda inom exempelvis hemtjänsten).

Vad är syftet?

Attackerna på arbetslösa, sjuka och arbetsrätten har flera syften. Det handlar inte bara om att spara pengar så att högern ytterligare ska kunna sänka skatterna för de rika (högeralliansen vill exempelvis ta bort förmögenhetsskatten och fastighetsskatten). Med försämringarna vill högeralliansen att de som inte har ett jobb ska leva ett odrägligt liv på svältgränsen. Detta gör att många kommer tvingas ta ett jobb, oavsett hur dåliga villkoren är.
Med detta, tillsammans med att försvaga rättigheterna för dem som har ett jobb, så har högeralliansen gett förutsättningarna för en våldsam offensiv från arbetsgivarna för att pressa ned löner, attackera facket och försämra arbetsvillkoren (exempelvis arbetstider, semester etc).
Svenska storföretag gör rekordvinster och direktörerna badar i pengar men det räcker uppenbarligen inte. I konkurrens med USA och Asien vill de pressa ned den del av det producerade värdet som arbetarna får.
Det underliggande syftet med att ge sig på anställdas rättigheter och försämra för dem utan jobb är alltså att sänka golvet för lönerna. ”Moderaternas chefsekonom och hjärnan bakom den nya politiken, Anders Borg, säger nu utan omsvep att den moderata politiken syftar till att stimulera fram en låglönemarknad” (Dagens industri 21 juli 2005). Denna politik förs redan idag av den sittande regeringen men attackerna kommer att accelerera med borgaralliansen i regering.
Utan tvekan är en regering ledd av Fredrik Reinfeldt ett stort hot mot arbetarklassens rättigheter. Detta får dock inte innebära att man glömmer bort att den socialdemokratiska regeringen går samma väg. Vem var det som började prata om ”fuskare” och startade den häxjakt som idag pågår på sjuka och arbetslösa?

Perssons högerkur(s)

Faktum är att även den socialdemokratiska regeringen tillsatt en utredning om socialförsäkringarna som redan skickat signaler om ”större egenfinansiering”, det vill säga högre avgifter och/eller sänkta ersättningar. Av valtaktiska skäl kommer dock denna utredning presentera sina förslag först efter valet.
Det betyder inte att det inte är någon skillnad mellan en socialdemokratiskt ledd regering och en moderatledd. Högeralliansen vill gå hårdare och snabbare fram. Detta är en av anledningarna till att Svenskt Näringsliv och stora kapitalister som Carl-Henrik Svanberg (Ericsson) i detta val stödjer högeralliansen. Med sitt stöd till Reinfeldt & Co vill kapitalisterna också skicka en signal till Göran Persson: ”Ni har gjort det bra med rekordstora nedskärningar, avregleringar och privatiseringar som gett jättevinster men om ni vacklar inför hotet om protester mot försämrade socialförsäkringar, arbetsrätt etc då kommer vi se till att det blir en annan regering”.
De verkliga förslagen bakom ”Det ska löna sig att arbeta” visar att det är samma gamla kapitalistiska höger som förr. Även i andra frågor är det tydligt att det är kapitalet som ska gynnas på ungdomars, arbetares, invandrares, pensionärers etc. bekostnad:
Vård och omsorg ska bli ”bättre” men inget sägs om det skriande behovet av mer personal. Mer läkare på vårdcentralerna ska lösas genom att ta läkare från sjukhusen. Vården ska privatiseras i ännu större utsträckning så att storföretag kan tjäna mer pengar på sjuka och gamla. I ett race mot botten i form av färre personal, sämre arbetsvillkor etc ska företag bjuda under varandra för att få ta hand om vård och omsorg. De som får betala är brukarna och personalen. Det kaos som friskolorna inneburit med segregering, byråkrati och enormt resursslöseri vill högeralliansen exportera till vård och omsorg.
Connex är ett tydligt och varnande exempel på hotet från privatiseringar. När facket avslöjade hur Connex i sin jakt på vinster drivit den privatiserade tunnelbanan i botten med stora säkerhetsbrister som följd svarade företaget med att sparka fackordföranden Per Johansson. Trots det har inget parti i SL:s styrelse, inte heller vänsterpartiet, krävt att Connex ska återanställa Per Johansson.
Högeralliansen vill ha en pluggskola med hårdare tag. Fler grader i betygsskalan, betyg i årskurs sex och ännu tidigare i friskolor ska införas. Stökiga elever ska få kvarsittning, skriftlig varning, avstängning och frånvaro ska skrivas in i betyget. Istället för att göra något åt det brutaliserade klassamhället och skolnedskärningarna som är orsaken till den oroligare skolmiljön vill högeralliansen ännu tydligare sätta en stämpel på de elever som är ”odugliga”.

Privatiseringar

Statliga företag ska också säljas ut. Av valtaktiska skäl begränsar sig alliansen till att börja med till att vilja sälja Telia, Nordea, OMHEX, SAS, SBAB, Vasakronan och Vin&Sprit. Att öppet föreslå utförsäljning av guldäggen Vattenfall och LKAB inser alliansen är omöjligt om de ska kunna vinna valet. På sikt ska dock alla företag med ”fungerande marknad” säljas.
Dessutom vill alliansen släppa in privata företag i offentliga investeringar såsom sjukhus, vägar etc efter brittisk modell (PPP – Private Public Partnership).
Att högeralliansen är ”försiktiga” vad gäller utförsäljningar visar bara på hur opportunistisk och falsk deras valkampanj är. De för inte fram den politik de står för – bara den som man tror det är möjligt att vinna valet med. Principlösheten har demonstrerats bäst av centerpartiet, som efter ett enväldigt beslut av Maud Olofsson skippat sitt kärnkraftsmotstånd för att bättre passa in i alliansen.
Även om högeralliansen försöker visa att moderaternas fundamentalistiska skattesänkningspolitik nu är borta med de ”nya moderaterna” handlar mycket fortfarande om skattesänkningar för de rika. De vill avskaffa förmögenhetsskatten och fastighetsskatten (något som framförallt gynnar höginkomsttagare) samt sänka arbetsgivaravgifterna.
Den minskade inkomstskatt som lovas låg- och medelinkomsttagare äts snabbt upp av de försämringar som föreslås av a-kassa, sjukförsäkring, trafikförsäkring, privatiseringar etc.
Högeralliansen kombinerar ett mer aktivt stöd för imperialistiska krig, med hopp om fler ”fredsfrämjande” insatser, med attacker på invandrare. Genom murbräckan folkpartiet framställer de invandrare som ett problem. De gör detta för att fiska röster bland de minst medvetna samtidigt som det används som ett argument för försämrade villkor för invandrare, exempelvis genom praktikplatser utan riktig lön.

”Lag och ordning”

En viktig del i högeralliansens program är en satsning på att stärka staten.
Trots att den senaste socialdemokratiska regeringen gjort de allvarligaste inskränkningarna i de medborgerliga rättigheterna sedan andra världskriget så vill alliansen gå längre. De vill införa nolltolerans efter New York-polisens modell. Buggning ska tillåtas för brott med högre straff än två år och infiltration med falsk identitet ska tillåtas. Delar av kriminalvården ska läggas ut på entreprenad. De nya vapen som alliansen vill få införda visar varför alliansen vill stärka staten: elpistol, pepparspray och vattenkanon ska kunna användas ”vid demonstrationer”. Inte utan orsak fruktar högeralliansen att dess frontalangrepp på arbetare och ungdomars rättigheter kommer att provocera fram protester och ökade klassmotsättningar. Detta ska motverkas genom att stärka statens hårda kärna.

Direktörsoffensiv

Slutsatsen av en analys av högeralliansen är att deras politik utgör ett verkligt hot mot ungdomar, arbetare, invandrare, pensionärer etc. Genom de föreslagna försämringarna av socialförsäkringarna och arbetsrätten tillsammans med en förstärkt stats- apparat vill de lägga grunden för en verklig offensiv från storföretag och direktörer på arbetarklassens levnadsvillkor.
Högeralliansens politik visar vilken politik storföretag och kapitalister vill ha. Att socialdemokraterna i grunden står för en egen variant av samma politik visar att en röst på socialdemokraterna eller dess stödpartier i vänstern och miljöpartiet inte löser något. En stor del av den politik alliansen vill genomföra förs redan av s,v och mp även om de för tillfället går i en långsammare takt (något som snabbt kan ändras efter valet, speciellt i en världsekonomisk nedgång som skulle drabba Sverige hårt).
Vad som behövs är kamp mot den nyliberala högerpolitiken, oavsett vem som försöker genomföra den efter valdagen. En organiserad kamp från låginkomsttagare och fackföreningar för att stoppa försämringar i socialförsäkringarna och vinna högre lön, upprustad vård, skola och omsorg och stärkt arbetarskydd. Det finns en vilja att protestera. Enligt en undersökning på uppdrag av SEKO anser 84 procent av LO-medlemmarna och 75 procent av TCO medlemmarna att facket måste vara tuffare mot arbetsgivarna. Visstidsanställda och kvinnor är mest kritiska.
Socialdemokraterna och vänsterpartiets EU-anpassade nedskärningspolitik visar att kamp behöver kombineras med bygget av ett nytt arbetarparti, fritt från pampar och privilegier.

Rösta på RS

Det behövs ett parti som besvarar storföretagens och högeralliansens arroganta förslag på försämringar med ett socialistiskt alternativ, där kamp mot nyliberalism kombineras med krav på gemensamt ägande av de stora företagen och bankerna, där vinster och resurser fördelas demokratiskt efter en planering som följer vanliga människors behov, inte storföretagens jakt på rekordvinster.
Det är vad Rättvisepartiet Socialisterna för fram när partiet ställer upp i valet 17 september, för att ge ett socialistiskt alternativ till både högeralliansens och s-regeringens politik som går ut på att gynna storföretag och direktörer.

Jonas Brännberg