Valet den 17 september skiljer sig på flera sätt från de senaste årens val i Sverige.
1. Med ”Allians för Sverige” visar de traditionellt
borgerliga partierna (moderaterna, folkpartiet, centern och kristdemokraterna)
den största enigheten utåt sedan valet 1991.
2. För första gången på 15 år utmanar högerpartierna
på allvar och har chans att vinna. Temos senaste väljarundersökning
visar en knapp övervikt på 0,4 procent för högeralliansen.
3. De finns ett visst självförtroende hos högeralliansen,
trots krisen för alla etablerade partier. Det har sin bakgrund i
attackerna på arbetarklassens villkor i hela EU (exempelvis Frankrike
och Tyskland), storföretagens offensiv här i Sverige (med försök
till lönedumpning, krav på förbud mot sympatistrejker
etc) och i ett utbrett missnöje med socialdemokraterna.
Krigsförklaring
Det ”krig” mot arbetare och unga som högeralliansen
vill starta har emellertid redan inletts av den socialdemokratiska regeringen,
med stöd av vänsterpartiet och miljöpartiet.
Högeralliansens partier har genom historien varit arbetarklassens
svurna fiender. Som exempel kan nämnas hur högern motarbetade
allmän rösträtt, hur speciellt högerpartiet och bondeförbundet
(centern) hade nära band med nazismen på 30-talet och hur
högern deltog i hetsen för att Sverige skulle gå i krig
med Norge efter dess självständighet 1905 (vilket förhindrades
av hotet om uppror från den svenska arbetarklassen).
De traditionellt borgerliga partierna har historiskt gett det politiska
uttrycket för den ekonomiska elitens vilja. De har varit och, som
vi ska se, är fortfarande den styrande kapitalistklassens partier.
Under deras senaste regeringsperiod 1991-94 genomfördes de första
riktigt stora attackerna på arbetares villkor sedan andra världskriget.
Socialdemokraterna hade med förslag om lönestopp och strejkförbud
etc under 1980-talet banat vägen men det var med Bildts regering
1991 som det verkligen tog fart. Ersättningarna i a-kassa och sjukersättning
sänktes. Pensionerna sänktes. Två karensdagar infördes,
likaså egenavgifter (en extra skatt) och en rekordhöjning
av hyrorna genomfördes. Flera av dessa försämringar genomfördes
tillsammans med socialdemokraterna i två ”krispaket” och
1994 tog socialdemokraterna över och genomförde tillsammans
med vänsterpartiet ”världsrekord” i nedskärningar.
Frågan är om dagens högerallians är annorlunda?
Moderaterna som leder högeralliansen har presenterat sig själva
som ”det nya arbetarpartiet”. Detta syftar på två saker:
att s inte är något arbetarparti (vilket visserligen stämmer)
och att moderaterna är partiet för dem som har ett jobb.
Även om högeralliansen presenterar sitt valmanifest först någon
gång i mitten av augusti så är mantrat klart: ”det
ska löna sig att arbeta”. Genom denna politik försöker
de slå in en kil och splittra de arbetare som har jobb från
dem som av olika anledningar inte har det (arbetslösa, sjuka, förtidspensionärer
etc).
”Det ska löna sig att arbeta” kombinerar två huvudmålsättningar
för kapitalistiska politiker runt om i hela EU:
1. Attack på socialförsäkringarna, dvs ersättning
till sjuka, arbetslösa etc.
2. Försämringar av arbetsrätten.
Förutom de vanliga klichéerna om ”individen i centrum” och ”valfrihet” är
det attackerna på socialförsäkringarna som dominerar
högeralliansens programmaterial.
Varning för rån
I högeralliansens ”Politik för arbete och tillväxt” (februari
2006) står bland annat ”Sjukskrivningarna har ökat dramatiskt
sedan mitten av 1990-talet. Samtidigt finns inga andra tecken på att svenskarna
i allmänhet blivit sjukare. … Det finns mycket som talar för
att olika socialförsäkringar utnyttjas samt att det förekommer
rent bedrägeri”.
Istället för att se hur stressen och arbetsbelastningen ökat på våra
arbetsplatser genom nedskärningar och effektiviseringar (som de själva
tillsammans med socialdemokraterna är ansvariga för) så pekar
högeralliansen ut de sjuka som fuskare. ”Fuskarna” används
sedan som argument för ytterligare försämringar av sjukförsäkringen:
–
Sjukersättning ska beräknas 12 mån bakåt i tiden vilket
beräknas ge en sänkning av ersättningen med 1-10 procent.
–
Arbetsgivaren får lagstadgad rätt att begära sjukintyg från
första dagen, något som kommer användas för att stoppa sjukskrivningar
vid arbetskonflikter. Förslaget i sig är omöjligt att genomföra
generellt eftersom det skulle ge de sjukskrivande läkarna på vårdcentralerna
en helt övermäktig arbetsbörda.
–
Vid rehabilitering införs en ”skyldighet att vara aktiv”. Annars
sänks ersättningen. Denna gummiparagraf kommer användas för
att neka sjuka rehabilitering och sjukersättning.
–
Trafikförsäkringen ska överta alla kostnader vid trafikskador
vilket kommer att ge höjd trafikförsäkringspremie med mellan 100
och 300 kronor per månad.
Lönsamt – för vem?
”Det ska löna sig att arbeta” betyder också underförstått
från högeralliansen att arbetslösa är lata och att de
bara inte VILL ha ett jobb. Inte ett ord om att det går 8 arbetslösa
på varje
ledigt jobb (juni 2006) och att alla riskerar att bli arbetslös. De ”lata” arbetslösa
används sedan som argument för försämringar för arbetslösa:
–
Sänkt ersättning. Efter 200 dagar minskar ersättningen från
80 procent till 70 procent.
–
Höjd a-kasseavgift med totalt 10 miljarder vilken innebär upp till
300 kr/mån i höjd avgift.
–
Svårare att kvalificera sig för a-kassa (krav på att ha arbetat
fler timmar).
–
Ej höjt tak i A-kassan.
–
Efter 300 dagar är man utförsäkrad och kan inte få en ny
stämplingsperiod.
– ”Jobb och utvecklingsgaranti” för långtidsarbetslösa.
En slags plusjobb till 65 procent av den a-kassegrundade inkomsten.
–
Alla ska vara med i a-kassan. Detta har som syfte att försvaga facken och
försvåra facklig rekrytering.
Försämrad arbetsrätt
Centerpartiet har visat vägen när det gäller högeralliansens
attacker på arbetsrätten.
I våras presenterade centern en kopia av den franska regeringens så hatade
CPE-lag: arbetare under 26 år ska kunna sparkas när som helst utan
något krav på arbetsgivaren att ange orsaken. Efter att Frankrikes
unga och arbetare genom jättedemonstrationer, strejker och ockupationer
pulveriserat den franska regeringens förslag, har centern och högeralliansen
tonat ned frågan om arbetsrätten men deras övriga förslag
visar ändå åt vilket håll de vill gå:
–
Högeralliansen har en uttalad målsättning att det ska bli fler
tillfälliga jobb (som ytterligare spär på otryggheten). Sedan
1990-talets början har 450 000 fasta jobb försvunnit medan 150 000
tillfälliga har tillkommit. Det räcker dock inte för Reinfeldt & Co.
–
Försämringar av LAS. Arbetare över 45 år (ofta med familj)
ska inte längre ha en förstärkt ställning vid uppsägningar.
–
Privata arbetsförmedlingar ska ta över arbetsförmedlingens roll.
Detta öppnar på sikt för samma kaos som på bostadsmarknaden
med dussintals förmedlingar som alla kan ta ut sin egen avgift.
–
Införande av ”subventionerade hushållsnära tjänster”, även
kallat pigjobb. 50 procent av arbetskostnaden ska vara avdragsgill för
företagen.
I alla länder där ”subventionerade hushållstjänster” införts är
det de högst avlönade som använt sig av möjligheten till
subventionerad städning. Ytterst få nya jobb har skapats, i Finland
bara 3 000 (kostnaden för den finska ”reformen” skulle kunna
betala fler anställda inom exempelvis hemtjänsten).
Vad är syftet?
Attackerna på arbetslösa, sjuka och arbetsrätten har flera syften.
Det handlar inte bara om att spara pengar så att högern ytterligare
ska kunna sänka skatterna för de rika (högeralliansen vill exempelvis
ta bort förmögenhetsskatten och fastighetsskatten). Med försämringarna
vill högeralliansen att de som inte har ett jobb ska leva ett odrägligt
liv på svältgränsen. Detta gör att många kommer tvingas
ta ett jobb, oavsett hur dåliga villkoren är.
Med detta, tillsammans med att försvaga rättigheterna för dem
som har ett jobb, så har högeralliansen gett förutsättningarna
för en våldsam offensiv från arbetsgivarna för att pressa
ned löner, attackera facket och försämra arbetsvillkoren (exempelvis
arbetstider, semester etc).
Svenska storföretag gör rekordvinster och direktörerna badar i
pengar men det räcker uppenbarligen inte. I konkurrens med USA och Asien
vill de pressa ned den del av det producerade värdet som arbetarna får.
Det underliggande syftet med att ge sig på anställdas rättigheter
och försämra för dem utan jobb är alltså att sänka
golvet för lönerna. ”Moderaternas chefsekonom och hjärnan
bakom den nya politiken, Anders Borg, säger nu utan omsvep att den moderata
politiken syftar till att stimulera fram en låglönemarknad” (Dagens
industri 21 juli 2005). Denna politik förs redan idag av den sittande regeringen
men attackerna kommer att accelerera med borgaralliansen i regering.
Utan tvekan är en regering ledd av Fredrik Reinfeldt ett stort hot mot arbetarklassens
rättigheter. Detta får dock inte innebära att man glömmer
bort att den socialdemokratiska regeringen går samma väg. Vem var
det som började prata om ”fuskare” och startade den häxjakt
som idag pågår på sjuka och arbetslösa?
Perssons högerkur(s)
Faktum är att även den socialdemokratiska regeringen tillsatt en utredning
om socialförsäkringarna som redan skickat signaler om ”större
egenfinansiering”, det vill säga högre avgifter och/eller sänkta
ersättningar. Av valtaktiska skäl kommer dock denna utredning presentera
sina förslag först efter valet.
Det betyder inte att det inte är någon skillnad mellan en socialdemokratiskt
ledd regering och en moderatledd. Högeralliansen vill gå hårdare
och snabbare fram. Detta är en av anledningarna till att Svenskt Näringsliv
och stora kapitalister som Carl-Henrik Svanberg (Ericsson) i detta val stödjer
högeralliansen. Med sitt stöd till Reinfeldt & Co vill kapitalisterna
också skicka en signal till Göran Persson: ”Ni har gjort det
bra med rekordstora nedskärningar, avregleringar och privatiseringar som
gett jättevinster men om ni vacklar inför hotet om protester mot försämrade
socialförsäkringar, arbetsrätt etc då kommer vi se till
att det blir en annan regering”.
De verkliga förslagen bakom ”Det ska löna sig att arbeta” visar
att det är samma gamla kapitalistiska höger som förr. Även
i andra frågor är det tydligt att det är kapitalet som ska gynnas
på ungdomars, arbetares, invandrares, pensionärers etc. bekostnad:
Vård och omsorg ska bli ”bättre” men inget sägs om
det skriande behovet av mer personal. Mer läkare på vårdcentralerna
ska lösas genom att ta läkare från sjukhusen. Vården ska
privatiseras i ännu större utsträckning så att storföretag
kan tjäna mer pengar på sjuka och gamla. I ett race mot botten i form
av färre personal, sämre arbetsvillkor etc ska företag bjuda under
varandra för att få ta hand om vård och omsorg. De som får
betala är brukarna och personalen. Det kaos som friskolorna inneburit med
segregering, byråkrati och enormt resursslöseri vill högeralliansen
exportera till vård och omsorg.
Connex är ett tydligt och varnande exempel på hotet från privatiseringar.
När facket avslöjade hur Connex i sin jakt på vinster drivit
den privatiserade tunnelbanan i botten med stora säkerhetsbrister som följd
svarade företaget med att sparka fackordföranden Per Johansson. Trots
det har inget parti i SL:s styrelse, inte heller vänsterpartiet, krävt
att Connex ska återanställa Per Johansson.
Högeralliansen vill ha en pluggskola med hårdare tag. Fler grader
i betygsskalan, betyg i årskurs sex och ännu tidigare i friskolor
ska införas. Stökiga elever ska få kvarsittning, skriftlig varning,
avstängning och frånvaro ska skrivas in i betyget. Istället för
att göra något åt det brutaliserade klassamhället och skolnedskärningarna
som är orsaken till den oroligare skolmiljön vill högeralliansen ännu
tydligare sätta en stämpel på de elever som är ”odugliga”.
Privatiseringar
Statliga företag ska också säljas ut. Av valtaktiska skäl
begränsar sig alliansen till att börja med till att vilja sälja
Telia, Nordea, OMHEX, SAS, SBAB, Vasakronan och Vin&Sprit. Att öppet
föreslå utförsäljning av guldäggen Vattenfall och LKAB
inser alliansen är omöjligt om de ska kunna vinna valet. På sikt
ska dock alla företag med ”fungerande marknad” säljas.
Dessutom vill alliansen släppa in privata företag i offentliga investeringar
såsom sjukhus, vägar etc efter brittisk modell (PPP – Private
Public Partnership).
Att högeralliansen är ”försiktiga” vad gäller
utförsäljningar visar bara på hur opportunistisk och falsk deras
valkampanj är. De för inte fram den politik de står för – bara
den som man tror det är möjligt att vinna valet med. Principlösheten
har demonstrerats bäst av centerpartiet, som efter ett enväldigt beslut
av Maud Olofsson skippat sitt kärnkraftsmotstånd för att bättre
passa in i alliansen.
Även om högeralliansen försöker visa att moderaternas fundamentalistiska
skattesänkningspolitik nu är borta med de ”nya moderaterna” handlar
mycket fortfarande om skattesänkningar för de rika. De vill avskaffa
förmögenhetsskatten och fastighetsskatten (något som framförallt
gynnar höginkomsttagare) samt sänka arbetsgivaravgifterna.
Den minskade inkomstskatt som lovas låg- och medelinkomsttagare äts
snabbt upp av de försämringar som föreslås av a-kassa, sjukförsäkring,
trafikförsäkring, privatiseringar etc.
Högeralliansen kombinerar ett mer aktivt stöd för imperialistiska
krig, med hopp om fler ”fredsfrämjande” insatser, med attacker
på invandrare. Genom murbräckan folkpartiet framställer de invandrare
som ett problem. De gör detta för att fiska röster bland de minst
medvetna samtidigt som det används som ett argument för försämrade
villkor för invandrare, exempelvis genom praktikplatser utan riktig lön.
”Lag och ordning”
En viktig del i högeralliansens program är en satsning på att
stärka staten.
Trots att den senaste socialdemokratiska regeringen gjort de allvarligaste
inskränkningarna
i de medborgerliga rättigheterna sedan andra världskriget så vill
alliansen gå längre. De vill införa nolltolerans efter New York-polisens
modell. Buggning ska tillåtas för brott med högre straff än
två år och infiltration med falsk identitet ska tillåtas. Delar
av kriminalvården ska läggas ut på entreprenad. De nya vapen
som alliansen vill få införda visar varför alliansen vill stärka
staten: elpistol, pepparspray och vattenkanon ska kunna användas ”vid
demonstrationer”. Inte utan orsak fruktar högeralliansen att dess
frontalangrepp på arbetare och ungdomars rättigheter kommer att provocera
fram protester och ökade klassmotsättningar. Detta ska motverkas genom
att stärka statens hårda kärna.
Direktörsoffensiv
Slutsatsen av en analys av högeralliansen är att deras politik utgör
ett verkligt hot mot ungdomar, arbetare, invandrare, pensionärer etc. Genom
de föreslagna försämringarna av socialförsäkringarna
och arbetsrätten tillsammans med en förstärkt stats- apparat vill
de lägga grunden för en verklig offensiv från storföretag
och direktörer på arbetarklassens levnadsvillkor.
Högeralliansens politik visar vilken politik storföretag och kapitalister
vill ha. Att socialdemokraterna i grunden står för en egen variant
av samma politik visar att en röst på socialdemokraterna eller dess
stödpartier i vänstern och miljöpartiet inte löser något.
En stor del av den politik alliansen vill genomföra förs redan av s,v
och mp även om de för tillfället går i en långsammare
takt (något som snabbt kan ändras efter valet, speciellt i en världsekonomisk
nedgång som skulle drabba Sverige hårt).
Vad som behövs är kamp mot den nyliberala högerpolitiken, oavsett
vem som försöker genomföra den efter valdagen. En organiserad
kamp från låginkomsttagare och fackföreningar för att stoppa
försämringar i socialförsäkringarna och vinna högre
lön, upprustad vård, skola och omsorg och stärkt arbetarskydd.
Det finns en vilja att protestera. Enligt en undersökning på uppdrag
av SEKO anser 84 procent av LO-medlemmarna och 75 procent av TCO medlemmarna
att facket måste vara tuffare mot arbetsgivarna. Visstidsanställda
och kvinnor är mest kritiska.
Socialdemokraterna och vänsterpartiets EU-anpassade nedskärningspolitik
visar att kamp behöver kombineras med bygget av ett nytt arbetarparti, fritt
från pampar och privilegier.
Rösta på RS
Det behövs ett parti som besvarar storföretagens och högeralliansens
arroganta förslag på försämringar med ett socialistiskt
alternativ, där kamp mot nyliberalism kombineras med krav på gemensamt ägande
av de stora företagen och bankerna, där vinster och resurser fördelas
demokratiskt efter en planering som följer vanliga människors behov,
inte storföretagens jakt på rekordvinster.
Det är vad Rättvisepartiet Socialisterna för fram när partiet
ställer upp i valet 17 september, för att ge ett socialistiskt alternativ
till både högeralliansens och s-regeringens politik som går
ut på att gynna storföretag och direktörer.
Jonas Brännberg
