foto: Faima Selma Ahmadi
Det är en eländig situation för kurderna efter IS terror.
Den kris och humanitära katastrof som IS framfart har skapat har engagerat tiotusentals i Sverige och internationellt. Många kurder samlar in pengar, kläder och förnödenheter åt de drabbade. Vissa har åkt dit för att ansluta sig till de kurdiska styrkorna, medan andra åker som hjälparbetare. Offensiv har talat med Faima Selma Ahmadi från Örebro, som är på plats nu.
Faima Selma Ahmadi reste söndagen den 19 september till Kurdistan och kom till staden Zakho. Hon är förkrossad över vad hon har fått se.
– Allt som jag hörde och såg på tv kändes som en mardröm innan jag kom hit och mardrömmen blev verkligheten för mig. Det är svårt att föreställa sig det hela. Även om Faima hade räknat med att få uppleva hemskheter var hon inte beredd på verkligheten.
– Flyktingar överallt, på bensinstationer, i tält efter vägarna… De har inte tak över huvudet, barnen är uttorkade och det är brist på förnödenheter, vilket gör dem döende. Mitt hjärta går itu, jag är förkrossad över att få se vad mitt folk genomlider.
Faima klarade inte av att sitta hemma när hon såg vad som hände i Kurdistan. Hon åkte dit med organisationen Kurdish Diaspora.
– Jag klarade inte av att veta att mitt folk lider. Vi har demonstrerat, samlat ihop kläder och skapat opinion men jag kände att det inte räckte. Det var min skyldighet som medmänniska att agera nu och göra något. Jag bestämde mig för att ta mig hit till varje pris, berättar hon uppenbart tagen.
– Situationen är obeskrivlig, det är så hemskt. Jag har träffat kvinnor som har blivit våldtagna, barn som har sett sin pappa bli slaktad och flytt. Många kvinnor med små barn har ingenstans att ta vägen, berättar hon och fortsätter:
– Jag bröt ihop efter mitt första möte med dem men försöker vara stark för att orka hjälpa till. De känner sig svikna och ber att man inte ska glömma bort dem. Jag ser sorg i deras ögon. De har en madrass för tre familjer, barnen har leriga kläder och de har varken mat eller tak över huvudet. Många är oroliga inför vintern, de saknar kläder och vet inte vart de ska ta vägen. De vädjar om hjälp. Människor gråter men har inga tårar kvar. De behöver vård, kläder och sängkläder. Det är brist på precis allt.
I Zakho finns det cirka 140 000 flyktingar från Shingal just nu.
– Många bor på gatorna, några ligger på madrasser men utan tak, de har bara en tunn filt över sig. Vissa har ingenting. Många barn är utan föräldrar och vi måste lösa frågan om var alla föräldralösa barn ska ta vägen, de är vår framtid. Att se smärtan i deras ögon är kanske det värsta. Det är verkligen inte lätt, men jag gör allt i min makt och lägger undan mig själv helt när jag möter de här oskyldiga människorna, förklara Faima.
Faima har även träffat Peshmergas (kurdiska miliser) och även de har en svår situation, inte bara på grund av kriget utan också eftersom de inte har fått ut någon lön. De kan därför inte försörja sig eller sina familjer när de försvarar sitt folk.
– Jag träffade Saleh Muslims systerson och andra högt uppsatta i Halwer. Vi diskuterade om hur man går tillväga för att ansluta sig till Peshmerga. På mötet framkom det också att Peshmerga är i stort behov av stöd, både gällande vapen men också ekonomiskt. Många blir skadade, men de har brist på sjukvård.
– Många privatpersoner har bidragit med saker till Peshmergastyrkorna som till exempel sjukvårdsartiklar, men det är inte det de behöver, utan riktig sjukvårdspersonal som kan finnas på plats och rädda liv. Behovet av hjälp är akut. De vet inte om de lever dagen efter.
Faima och andra i Kurdish Diaspora åker inte bara ned med humanitär hjälp utan de gör även livet lite lättare för barnen i flyktinglägren med sin närvaro.
– Alla aktiviteter vi gör för barnen är uppskattade. Lek- och läraktiviteter med barnen gör att de får leva, inte bara överleva. ■
