| BOK | De Osynliga |
| Författare | Rebecka Bohlin |
| Förlag | Bokförlaget Atlas |
”Kaffet är urdrucket. Frågorna slut. Mirela Bajgora torkar tårarna och pressar fram ett leende.
’Man måste ju fortsätta kämpa’, säger hon, om än något pliktskyldigt.”
Mirela Bajgora bor en bit söder om Stockholm. Hon jobbar delade turer som städare, på förmiddagen på en skola och på eftermiddagen i en kontorsbyggnad på andra sidan staden. Mitt på dagen har hon en obetald paus i sex timmar. Mirela börjar jobba klockan sex på morgonen, men är ofta inte hemma förrän nio på kvällen. Då är hon så trött att hon går och sover. Hon hinner nästan bara umgås med sin femåriga son på helgerna.
Tjänstesektorn har minst sagt exploderat de senaste tio åren. I början av 2000-talet dominerades sektorn av två företag med 5 500 kunder. År 2010 fanns det 13 516 företag som utförde tjänster åt 326 000 personer. Jag upprepar: 326 000 personer! 93 procent köpte städtjänster och endast 1 procent barnpassning. Rut-avdraget öppnade upp för en marknad där arbetare och framförallt migrantarbetare i många fall utnyttjas under slavliknande förhållanden, utan kollektivavtal, betald ledighet eller en lön som går att leva på.
”Att ha ett jobb och samtidigt vara fattig är inte längre bara ett amerikanskt fenomen. Det har nu blivit verklighet i Europa, och i viss mån även i Sverige. Servicesektorn växer i snabb takt, och regleras bara till 80 procent av kollektivavtal. En femtedel av branschen är alltså helt oreglerad, vilket oftast innebär att lönerna och villkoren är sämre än vad kollektivavtalen kräver. Människor tvingas, också i Sverige, ha dubbla jobb för att klara sig.”
I De osynliga beskriver Rebecka termen ”prekariat”, ”de arbetare som saknar ett ’ankare av stabilitet’”. Inom detta s k prekariat är lönerna lägre, kontrakten osäkra och arbetstiderna udda. Dessutom saknas ofta de anställningsförmåner som många fast anställda har, t ex ersättning vid sjukdom, semester eller föräldraledighet, subventionerad lunch, friskvårdsbidrag etc. Den egyptiske ekonomen Samir Amin menar att uppemot 40 procent av arbetarklassen i den rika delen av världen numera bör räknas till detta prekariat.
Redan i inledningen slår Rebecka Bohlin fast att det är en majoritet av kvinnor som utnyttjas inom tjänstesektorn i Sverige och Europa. De flesta migrantarbetare som kommer till Sverige och jobbar utan dräglig lön, kollektivavtal och andra fackliga rättigheter är kvinnor. Oftast jobbar de för privata städbolag och på grund av rut-avdraget har efterfrågan på billig städhjälp exploderat.
Debatten kring rut-avdraget tenderar att handla om att det inte borde vara skamligt för medelklassen att köpa städhjälp – inte om Ruts skamliga arbetsvillkor och om vem som skurar Ruts golv. De osynliga ger en röst åt Rut, och det är verkligen på tiden.
När jag läste De osynliga förundrades jag tidigt över Rebecka Bohlins förmåga att sätta ord på det jag länge vetat och känt, men aldrig uttryckt. Hon formulerar det som finns framför oss, det som finns så nära till hands, till ord som konkret beskriver situationen för så många fattiga arbetare idag.
De osynliga är inte en berättelse, den är en verklighet. Rebecka Bohlin formulerar konsekvenserna av problemen på ett bra och gripande sätt. Hon pekar också mycket riktigt på att facken måste ta strid, i och utanför Sverige för en reell förändring, vilket hon ägnar dryga 40 sidor av boken till. En läsvärd och i högsta grad aktuell bok, och ett mycket välkommet bidrag till debatten om rut-avdraget.
Anna Löfgren
