foto: Caroline Holmgren
Sieros Raoofi misstros av Migrationsverket.
Sieros Raoofi är född och uppvuxen i den iranska delen av Kurdistan. Under kriget tvingades han att som 15-åring fly till Irak, där hans politiska aktivism tog sin början. Han kom i kontakt med en politisk organisation som han hade ett nära samarbete med under sina tolv år i Irak. När kriget tog slut visste Sieros Raoofi att de skulle dö om de stannade kvar.
De flydde 1991 tillbaka till Iran. Men han kom inte längre än till gränsen innan kaos utbröt.
– Jag blev direkt plockad av irans ka trupper och fängslades av iransk säkerhetspolis i en månad. Efter det tvingades jag ut i exil i sju år i staden Bandar Abbas i Iran, berättar han. I början var jag tvungen att gå till polisen varje vecka för att lämna min namnteckning som ett bevis på att jag inte hade försvunnit. Sen räckte det att gå dit en gång i månaden. I sju år.
Sieros Raoofi var även tvungen att be om tillstånd vid de tillfällen som han skulle resa och hälsa på familjen i Kurdistan. Han var ständigt under bevakning.
Under åren i exil fick han inte tillgång till identitetshandlingar. Men 1996 kom äntligen en vändning. Han fick ett id-kort och kunde gifta sig. Han ansökte om att få flytta till huvudstaden Teheran och kunde påbörja ett nytt liv. I Teheran fanns större möjligheter att fortsätta det politiska arbetet, inte minst tack vare närheten till Kurdistan. Han träffade nya vänner som var läkare och tillsammans kunde de senare öppna flera privatmottagningar.
– Det var den lugnaste tiden i mitt liv, säger han.
Vid de stora demonstrationerna mot valresultatet i Iran 2009 jobbade Sieros oppositionellt. Återigen hamnade han i fängelse, men blev frisläppt mot borgen efter 60 dagar. Efter det började säkerhetspolisen att kartlägga hans liv. Medan han väntade på en fällande dom fick han checka in hos polisen varje vecka och han var åter under ständig bevakning.
En kväll ringde telefonen hos Sieros Raoofi och hans familj. Hans far hade fått en stroke och han åkte abrupt till Kurdistan utan att anmäla sin resa till myndigheterna. Veckan innan händelsen hade han rest till Kurdistan för att ta med sig politiskt material tillbaka till Teheran.
– Eftersom allt gick så fort hann jag inte gömma det politiska materialet när jag åkte. På plats i Kurdistan ringde min granne i Teheran. Polisen hade på kvällen brutit sig in i min lägenhet och tagit med sig mitt pass och det politiska materialet. Då visste jag att det var kört, berättar han. Om det inte blir avrättning så visste jag att ett långt fängelsestraff var att vänta.
De flydde till Irak. De tog kontakt med hans politiska organisation och bodde på dess bas tills de fick tag på en person som kunde ta dem till Europa. Sieros Raoofi skickade över sin fru och sina två barn först, eftersom han inte kunde få ihop tillräckligt med pengar för att skicka alla samtidigt.
Det tog två månader för Migrationsverket att ge familjen uppe- hållstillstånd. När Sieros Raoofi kom till Sverige bad han om att få sitt fall behandlat med familjens, eftersom det var hans fel att de tvingats fly. Men Migrationsverket vägrade.
En månad senare blev familjen anmäld till Migrationsverket och uppehållstillståndet drogs tillbaka. Sieros Raoofi blev kallad till intervju. Då hade hans och familjens fall plötsligt kopplats samman med varandra.
Tre avslag senare står familjen idag helt utan rättigheter.
I Sverige fortsätter Sieros Raoofi kampen mot regimen. Han har skrivit på flera regimkritiska hemsidor, publicerat med namn och bild och jobbar i ett lokalradioprogram i Göteborg som är knutet till oppositionen.
Men trots de protester som han deltagit på i Sverige, vars bilddokumentationer har publicerats av den iranska säkerhetspolisen, så vägrar Migrationsverket att tro på hans historia.
– De säger att jag blev aktiv när jag kom till Sverige för att få uppehållstillstånd De har ju fått ta del av alla bevis-handlingar från min tid i Iran, men de vill inte gå tillbaka och kolla mitt fall från början. De vet att avrättning eller livstidsfängelsestraff väntar om jag åker tillbaka. Att jag är en politisk flykting spelar ingen roll för dem, säger han. ■
