Det sjuder av ilska i Bosnien över regeringens attacker mot arbetare och ungdomar.
Ilskan över den svåra ekonomiska situationen, politisk korruption, massarbetslöshet och fattigdom har kokat över i Bosnien och Hercegovina. Under tre dagar av blixtsnabb kamp av arbetare och ungdomar har regeringen skakats i sina grundvalar.
DAG 1 onsdag den 5 februari
Avskedad personal från det privatiserade och nu stängda kemiska fabriken DITA i norra Bosnien, och arbetare från tre andra företag, demonstrerade. De anklagade regeringen för att stå overksamma samtidigt som flera statliga företag kollapsade efter privatiseringarna. ”Val kommer inte att förändra någonting och endast åtgärder som dessa, och tyvärr ännu mer radikala åtgärder, kan tvinga våra politiker att avgå”, sa en demonstrant. Fotbollsfans slöt upp med arbetarna, liksom arbetslösa. Stenar kastades och däck sattes i brand. Minst 20 människor skadades och över 20 gripanden gjordes.
DAG 2 torsdag den 6 februari
Arbetare fortsatte att demonstrera i Tuzla. En våldsam strid ägde rum där 130 personer, varav 104 poliser, skadades. Tårgas användes då tusentals försökte storma regeringsbyggnader i staden.
Men Tuzla var bara gnistan som antände ett djupt missnöje i hela Bosnien. Solidaritetsprotester hölls i huvudstaden Sarajevo och städerna Zenica, Bihac och Mostar.
Premiärminister Nermin Niksic höll ett säkerhetsmöte och skyllde oundvikligen på huliganer för oroligheterna.
I verkligheten var det arbetare som visade vägen. Demonstranterna bestod ursprungligen av i huvudsak arbetare som sagts upp när statliga bolag sålts och sedan kollapsat under privat ägande. Senare anslöt sig tusentals arbetslösa och ungdomar till demonstrationerna.
Bosnien har en arbetslöshet på 44% och en av fem människor lever under fattigdomsgränsen. Även de i arbete får hanka sig fram på 250-450 euro per månad. Många arbetare på DITA har inte fått betalt på över två år! ”Det var vår regering som sålde statliga tillgångar för småpengar och lämnade folket utan pension, jobb eller sjukförsäkring”, säger 24-åriga Hana Obradovic, en universitetsutbildad arbetslös från Sarajevo. Regeringen beordrade skolor att stänga på fredag.
DAG 3 fredag den 7 februari
På fredagen hade protesterna spridit sig till över 30 städer i Bosnien och med protesternas utbredning växte också ilskan mot de korrumperade politikerna. Demonstranter satte eld på regeringsbyggnader i Sarajevo. 145 personer skadades i huvudstaden, däribland 93 poliser. Polisen använde gummikulor och tårgas för att skingra demonstranter då de stormade ett av presidentens kontor, som sattes i brand.I det före detta gruvområdet i Zenica demonstrerade tusentals och 50 skadades. Facebook användes för att organisera protester. Folket skanderade ”Tjuvar!” och ”Revolution!”.
Sakib Kopic, en av arbetarrepresentanterna, sa att de var ”folkets svar” till regeringens misslyckande i att ta itu med den pågående ekonomiska nedgången. ”Det här är det rop av raseri, hunger och hopplös-
het inför framtiden som har ackumulerats under åren efter konflikten och exploderar just nu”, skrev lokaltidning Dnevni Avaz i en ledare.
Flera tusen demonstranter i Mostar stormade två kommunala byggnader och satte eld på stadshuset. Polisen ingrep inte. En ung demonstrant i Bihac skämtade och sammanfattade avskyn bosnierna har för den korrupta politiska klassen och deras nepotism: ”Varför finns det inget sex i bosniska statliga institutioner? Eftersom de är en familj!”. På en hemmagjord skylt i Tuzla stod det helt enkelt ”Jag fungerar inte. Jag har kommit hit för att förstöra regeringen”.
På fredag brände folk ned regeringsbyggnader i Tuzla. Ögonvittnen har berättat för oss att den särskilda kravallpolisen tog av sig sina hjälmar och skyddskläder och lät demonstranterna göra vad de hade kommit för att göra. Polisen applåderades sedan av demonstranterna och handskakningar utväxlades med demonstranter. ”Jag tror att detta är en genuin bosnisk vår. Vi har inget att förlora. Det blir mer och mer av oss på gatorna, det finns omkring 550 000 arbetslösa i Bosnien”, säger Almir Arnaut, en arbetslös ekonom och aktivist från Tuzla.
I Zenica och Tuzla tvingades politikerna som ansvarar för privatiseringar avgå efter trycket från demonstranterna.
Varför nu? Och åt vilket håll går protesterna nu?
Bosniska arbetare har uthärdat 20 års elände sedan inbördeskriget. Tjugo år av massarbetslöshet. Maktuppdelning längs etniska linjer har möjliggjort för korrupta politiker att berika sig själva i det fattigaste landet i Europa. Arbetare har varit ovilliga att kämpa av rädsla för att provocera fram etniska spänningar igen. Men det finns en gräns. De omfattande privatiseringarna och nedläggningarna har varit droppen.
Det finns en längtan efter arbetarklassens enighet i Bosnien, vilket återspeglas på plakat och på Facebook. På ett plakat stod det ”Vakna Tito! Se vad dina pionjärer gör!” (”Pionjärerna var de unga kommunisterna när Tito styrde).
Även på Facebook finns det ett foto som cirkulerar: Tito tittar på sin klocka och bildtexten säger ”Dags att återvända”.
Det är förståeligt att det finns en viss nostalgi för Tito även bland ungdomar. Föräldrar berättar för sina barn om de tider då alla hade ett jobb, ett hem och en framtid att se fram emot, trots den diktatoriska stalinistiska enpartiregimen som styrde den jugoslaviska planekonomin. Kapitalismen föddes i Bosnien genom ett fasansfullt etniskt inbördeskrig och har inte erbjudit någonting för den bosniska arbetarklassen förutom fattigdom, korrupta politiker och hot om ytterligare etniska konflikter.
Det bosniska upproret har pågått under en kort tid, men redan nu strävar arbetare och ungdomar efter enighet. De förenas i sitt fullkomliga förakt och hat mot den korrupta regeringen och deras svansar. Inget politiskt parti representerar arbetarklassen i Bosnien just nu.
Det är viktigt att cirka 300 aktivister och medborgare i Banja Lu-ka, huvudstad i Bosniens serbiska hälft, iscensatt en fredlig marsch för att kräva enighet bland alla Bosniens etniciteter.
De sa ”Vi är alla medborgare i Bosnien och vi alla har samma svåra liv här”.
Arbetare och socialister världen över hyllar de bosniska arbetarna och ungdomarba i deras kamp mot privatiseringar och korruption och för ett bättre liv. Denna kamp kan bara konsekvent föras med perspektivet av en brytning med kapitalismen och med en kamp för en socialistisk politik som bygger på arbetardemokrati.
SOLIDARNOST I REVOLUJICA! ■
