Radions Studio Ett hade den 3 augusti ett program om IS folkmord på den ezidiska minoriteten som påbörjades den 3 augusti i Shingal för två år sedan. Medverkade gjorde RS-medlemmen Noshen Shokor, själv ezidier, som berättade om den sorg, frustration och ilska som dessa två år har inneburit.
– De här två åren har varit väldigt tuffa. Många försöker på plats bara begripa vad som har hänt. Det finns en stor önskan om att få börja leva igen. Vi som bor här i väst mår inte heller bra. Det tär på oss att veta att så många människor har det så jobbigt nu. Man känner att man vill hjälpa till, göra något, men att man inget kan göra, berättar Noshen i Studio Ett.
Tusentals ezidier har mist sina liv sedan kriget startade. Tusentals flickor hålls som sexslavar under IS terror. Hundratusentals har tvingats fly från sina hem. Men Noshen har återvänt till Kurdistan två gånger sedan kriget bröt ut.
– Kurdistan var väldigt vackert och fridfullt, men inte riktigt så längre. De på plats känner sig bortglömda. De vet inte vad de ska göra. ”Varför gör ingen nånting?” är den allmänna känslan, berättar Noshen.
– Det brinner, brinner i hjärtat varje gång jag får upp bilder i huvudet på de flyktingar jag mött trots att jag försökt förtränga vissa ansikten för att det gör för ont.
– Ezidier behöver erkännande och förståelse. Det behövs ett engagemang från alla håll.