Fort Europa innebär att tusentals flyktingar mister livet i sin flykt från krig, svält, naturkatastrofer och förtryck – ofta skapade av den imperialism som Fort Europa representerar.
Helgens flyktingkatastrof på Medelhavet med uppemot 900 drunknade, kanske mer, i en kapsejsad fiskebåt är den värsta i modern tid. Hittills har 1 600 flyktingar drunknat på väg till Europa och FN:s flyktingorgan UNHCR varnar för ännu värre katastrofer framöver.
Europas mur och häxjakten på flyktingar har växt sig större och starkare. Det befaras att rekordmånga flyktingar kommer att dö i år strax utanför gränsen till Europa.
Människor som flyr från krig, svält, fattigdom, extrema orättvisor och statlig diskriminering, diktaturer och annat riskerar idag sina liv i såväl länderna de flyr ifrån som när de är på flykt. Enligt UNHCR miste över 3 400 personer sina liv i fjol under sin flykt över Medelhavet.
Under tisdagen förra veckan kom rapporter om att 400 flyktingar omkom på sin väg till Italien. I båten fanns det totalt 550 människor som var på flykt från Libyen. Uppemot 900 personer befaras ha omkommit natten till söndagen den 19 april på samma flyktväg över Medelhavet, varav upp till 50 av dem barn. Enbart ett 40-tal hittades vid liv.
Det här är bara två av många skrämmande exempel på de tragedier som flyktingar får utstå under sin flykt för hoppet om ett bättre liv. FN:s flyktingorgan UNHCR rapporterar att det hittills i år är fler som har flytt över Medelhavet jämfört med i fjol och att det är på grund av den förvärrade situationen i Mellanöstern och Afrika söder om Sahara.
Trots att allt fler tvingas på flykt avslutades den italienska livräddningsinsatsen Mare Nostrum i fjol. Mare Nostrum hade startats efter flyktingkatastrofen i Lampedusa år 2013, men avvecklades då EU vägrade att skjuta till pengar.
Istället lanserades Triton, en gränsbevakningsoperation med gränskontroll som huvuduppgift och med betydligt mindre resurser till livräddande insatser.
Etablissemanget och media riktar ofta sin kritik mot flyktingsmugglarna och det kaotiska läget i Libyen. Efter Nato:s krig mot Libyen har landet tagits över av olika milisgruper som strider om makt, olja och pengar (inkluderat från flyktingsmugglare). För att bekämpa milisernas makt och det blodiga sönderfallet i Libyen krävs massornas självständiga organisering och bygget av demokratiska väpnade försvarskommittéer.
Men blodet på EU:s händer måste belysas. Idag finns det nästan inga så kallade legala vägar in till Europa. Flyktingar blir sedda och behandlade som brottslingar när det enda de har gjort sig skyldiga till är att fly för sina liv. Visst finns det några som utnyttjar situationen och tar betalt enorma summor pengar för att föra in människor i Europa, men vi måste se till vad det är som har gjort att situationen blivit som den är idag.
Svaret och ansvaret ligger i Fort Europa, i den allt högre muren kring Europa som syftar till att stänga ute flyktingar. För de som lyckas ta sig in är situationen fortsatt osäker. Då följer en process som i de flesta fallen slutar med avslag på asylansökan och utvisning.
Frontex, Europas gränspolis och -militär, har de senaste åren fått allt mer resurser. Italien är det land som flest tar sig till över Medelhavet och har sedan tidigare ansökt om extra insatser från Frontex för att förhindra flyktingar att komma in i landet.
Samtidigt är stora delar av Europas länder medansvariga för varför människor överhuvudtaget flyr från sina länder genom vapenexport och soldater i krig, företag och industrier i andra länder som utnyttjar folk i fattigdom samt bidrar till miljöförstöring.
Den medvetet inhumana flyktingpolitiken som dödar tusentals människor är av flera anledningar önskvärd hos Europas politiker. Istället för att ge skydd och hjälp till flyktingar vill man ha en arbetskraftsinvandring som kan utnyttjas som billig arbetskraft.
Försämringar för flyktingar genomförs med argumentet att det blir mer resurser till bland annat skola, vård och omsorg. Men detta argument är absurt och falskt. Faktum är att samtidigt som flyktingpolitiken har blivit hårdare har resurser till vård, skola och omsorg blivit mindre. För makteliten är detta ett sätt att spä på den statliga rasismen och splittra befolkningen i grupper för att kunna attackera allas villkor.
Rättvisepartiet Socialisterna och CWI kämpar för att EU:s rasistiska mur mot flyktingar ska rivas, att tvångsutvisningar ska stoppas och att amnesti ges åt gömda flyktingar som trots den farliga vägen har lyckats komma in till Europa.
Istället för nya högre murar krävs resurser för att förebygga nya katastrofer och livräddningsinsatsningar – låt storföretag, banker och de rika betala. Vi har kämpat sida vid sida med flyktingar och flyktingorganisationer för rätten till asyl och vi har vunnit viktiga strider.
För att på riktigt kunna utmana flyktingpolitiken och den högerpolitik som drar nytta av attacker på flyktingar och papperslösa behövs en ny massrörelse inte bara i Sverige, utan i hela Europa.
Det behövs även en gemensam kamp för välfärd, arbete och boende åt alla oavsett ursprung. Även facken måste ta strid för alla arbetares rättigheter och villkor, för lika arbetsvillkor och löner för alla som arbetar. I grund och botten handlar det även om en kamp mot det som gör att människor flyr – mot miljöförstörelse och imperialismens krig och förtryck. ■
