foto: Elias Theodorsson
Minimala straff ges för vållande till annans död, i alla fall på arbetsplatser.
Bara 25 personer har dömts till personligt ansvar för de hundratals dödsolyckor som skett på svenska arbetsplatser de senaste tio åren. Inte en enda har dömts till fängelse och genomsnittsstraffet är jämförbart med att stjäla en mobiltelefon eller att ta en springnota efter en hotellvistelse. Det visar den granskning som tidningen Dagens Arbete gjort.
Bara 6 procent av de till Arbetsmiljöverket inrapporterade dödsolyckorna ledde till fällande dom mellan 2008 och 2012. Dagens Arbetes artiklar gör det uppenbart att det från rättsväsendets sida inte anses vara ett allvarligt brott att riskera en annan människas liv – ofta för att tjäna pengar.
Det är dessutom inte de ägare som kräver ökade vinster, och därmed ökad stress, genvägar vad gäller säkerhet etcetera som döms utan arbetsledare, platschef eller som mest VD:ar.
Som Offensiv tidigare har skrivit om satsar polis och åklagare nästan inga resurser på denna typ av brott. I genomsnitt tar det tre och ett halvt år från olyckstillfälle till domstolsbeslut för arbetsmiljöbrott.
I många fall hinner brottet preskriberas innan åtal väcks. Ett sådant exempel är Gustaf Seppelin Solli som brändes svårt vid olyckan på Nordkalk i Luleå. Preskriptionstiden för ”vållande till kroppsskada” har gått ut och nu kan bara ansvar krävas för kollegan Johan Löfroths död. De långa utredningstiderna blir i sig ett argument för lägre straff.
På senare år har allt färre dömts till personligt ansvar och istället har företagen fått böter, så kallad ”företagsbot”. Enligt Dagens Arbete är böterna nästan försumbara, i genomsnitt 0,05 procent av företagets omsättning.
Ett exempel är SCA som fick betala 1,5 miljoner kronor för att en 38-årig maskinoperatör klämdes till döds när hon skulle justera knivarna på en konverteringsmaskin. SCA har en omsättning på 10 miljarder kronor. Om omsättningen hade varit 10 000 kronor hade boten varit en krona och femtio öre.
Skandalöst men symptomatiskt nog försvarar rättsexperten och tidigare överåklagare Sven-Erik Alhem de låga straffnivåerna – både för personligt ansvar och företagsbot.
– En villkorligt dom kan vara förödande för karriären. Visst kan man argumentera för att böterna skulle kunna vara högre, men summorna är egentligen inte det viktiga. Det är badwill-effekten som är kännbar, citeras Sven-Erik Alhem i Dagens Arbete den 15 april och menar att badwill-effekten är det viktiga även för företagsbot.
Vid vilket annat brott skulle det vara okej att ge lågt straff och hänvisa till badwill-effekten: Grov misshandel? Våldtäkt? Bakom argumentationen från Alhem, som säkert delas av många domare och åklagare, finns klassmässiga privilegier: ”Vi kan väl inte döma den här välanpassade chefen till fängelse bara därför att han (oftast en man) råkat orsaka en annan människas död”. Ofta genom girighet kan tilläggas.
Även om rop på ”hårdare straff” sällan löser några problem visar Dagens Arbetes granskning på hur arbetsmiljöfrågor systematiskt nedvärderas inom polisen, domstolar etcetera.
I grunden är det en effekt av att statens agerande, resursfördelning, prioriteringar och därmed attityderna inom statens olika delar återspeglar intressena hos den ekonomiska eliten och dess politiska företrädare. ■
