Suad Hameed är en av de tiotusentals sjuka som i år blir utförsäkrade. Redan den 2 januari förlorade hon sin sjukpenning efter tre års sjukskrivning för depression och en ryggskada.– Det är fördjävligt. Det innebär ett jättelidande för en massa människor. Jag är själv sjuk: fysiskt och psykiskt. Men det enda jag måste tänka på är hur jag ska få mat på bordet till min dotter och kunna betala räkningarna. Hur ska jag kunna koncentrera mig på att bli frisk?
– När jag först träffade Försäkringskassan förstod de inte hur sjuk jag var. De försökte ordna praktik och annat men det fungerade inte. Jag klarade inte ens två timmar i veckan. Varje gång man träffar Försäkringskassan får de en att känna skuld, som om man tigger – inte som det egentligen ska vara – en rättighet.
Innan jul träffade Suad sin handläggare som meddelade att hon skulle bli utförsäkrad.
– Hon förstod av läkarintygen hur sjuk jag var men sa att ”Jag får inte bry mig om det, bara följa de nya reglerna”.
Nu deltar Suad i Arbetsförmedlingens ”introduktionsprogram”.
– Arbetsförmedlingen lurar sig själva att jag deltar. När de gått igenom mina intyg ser de ingen förmåga att delta. De säger bara ”Vi väntar två veckor och ser om du blivit bättre av medicinerna”. Det är helt galet. Alla vet att en ryggskada inte blir bättre på två veckor.
– Den första träffen på Arbetsförmedlingen var en information i grupp. Där såg jag alla som var jättesjuka eller rent handikappade. Jag mådde så dåligt av situationen att jag inte klarade av det. Jag blev jätteyr och kräktes mitt bland alla och nästan kollapsade. En kompis fick komma och köra mig hem.
Ekonomiskt har det blivit ännu tuffare.
– När jag hade sjukpenning hade jag 8 000 kronor i månaden efter skatt. Som ensamstående med ett barn var det precis så att man klarade sig. Nu ska jag få aktivitetsstöd men de har inte ännu bestämt hur mycket jag ska få. Därför får jag tills vidare 2 832 kr/månad efter skatt! Det är som om de säger ”Du får vänta på din tur och svälta”.
De visste sedan augusti att jag skulle bli utförsäkrad och jag har haft alla papper klara, ändå har de inte förberett något för det här. När man sen tvingas söka försörjningsstöd så är det nästan lika lång beslutstid där. Jag har bara fått 500 kronor för att kunna köpa mat.
– Vi måste få stopp på det här. Det är nästan så att folk får svälta. Den här regeringen har fel politik på alla sätt. Det bryr sig inte det minsta om vanliga människor och arbetare, avslutar Suad Hameed.
Jonas Brännberg
