Bilbo: ”Revolutionens lågor går
inte att missa från biostolen!”
EN SERIE MORD på högt uppsatta partimedlemmar
i det fascistiska ”Conservative party” som styr England,
sätter ett land i kaos och en regering i gungning då gärningsmannen, ”V”,
utlovar en revolution den femte november.
Storyn utspelas i en snar framtid där regeringen, genom hot om pest och
krig, har gett sig själv maktfullkomliga befogenheter. All media styrs
av regeringen, ingen får vistas ute nattetid, och alla politiskt aktiva,
färgade och homosexuella skickas till koncentrationsläger.
Mot dagens politiska läge blir en film av den här kalibern både
stark och uppfriskande.
Maskerad superhjälte
Filmen är baserad på ett seriealbum från 80-talet med samma
namn, där en anarkistisk maskerad superhjälte viger sitt liv åt
att krossa förtrycket.
I filmen får vi får följa terroristens krig mot statsapparaten
ur ögonen på Evey – den unga kvinnan som räddas undan
våldtäkt, tortyr och mord och blir V:s lärling och tronföljare.
Historien har anpassats till att passa filmduken: den har kortats ner och deckarintrigen
har förenklats för att få plats. En V-fantast saknar förstås
regeringskomplotterna, de spontana upploppen, känslan av att makten glider
ur makthavarnas händer.
Men man har moderniserat sagan genom att anpassa den till dagens konspirationsteorier
och tunga teman: kärnvapenkriget har blivit kemisk krigföring och
fågelinfluensa. Regeringen försöker påminna folket genom
lika delar massmedia och kravallpolis varför de behöver diktaturen.
Förgäves: revolutionens lågor går inte att missa från
biostolen.
Historien känns, om man läst serien, polerad och uppsnyggad. Dekadensen
och samhällets totala förfall på alla nivåer är
lätt otydlig, och marknadsföringen till trots: Det här är
ingen Matrix. Hettan är svidande politisk och hårdkokt i en vacker
och fräsch förpackning, insnörad med lågorna från
brinnande myndighetsbyggnader.
V för Vendetta är ett hårt slag i ansiktet på den borgerliga
staten, på nazismen, på samtliga regeringar världen över,
på kyrkan, på media och på kriget mot terrorismen:
”Det är inte folket som ska frukta sina regeringar, det är regeringarna
som ska frukta folket!”
Bilbo Göransson |
Thomas och Patrik: ”V för Vendetta
– P för Pretentiös!”
DE SENASTE ÅREN har vi sett en trend av politiska
filmer. Nivån på det politiska budskapet har varierat.
I Fahrenheit 9/11 kompenserades Michael Moores urvattnade Bushkritik
av filmens aktualitet och en dräpande humor. Även om
formen är annorlunda, rör sig V för Vendetta i samma
lagomt radikala vatten som Moore. Men i V för Vendetta saknas
något som kan kompensera för bristerna i det politiska
budskapet.
Aldrig spännande
Karaktärerna är ointressanta, hjälten ”V” rent av
outhärdlig i sitt pretentiösa ordflöde och gråtmilda martyrskap.
Handlingen är platt och de få actionscenerna har vi sett förr,
i filmer som Matrix och hundratals efterapningar. Filmen är helt enkelt
aldrig spännande.
När det gäller det politiska budskapet flörtar V för Vendetta
oblygt med vissa anarkistiska idéer. Filmen utspelar sig i ett framtida
Storbritannien, som genom en konspiration blivit en totalitär religiös
stat. Ändå finns väldigt lite av systemkritik i V för
Vendetta. Även om Irakkriget nämns i förbifarten förekommer
inga klassklyftor eller fattigdom. Kritiken begränsar sig nästan
helt till ”politiskt inkorrekta” fördomar som islamofobi och
homofobi. Kapitalismen som system klarar sig undan.
Filmens maskförsedd hjälte, ”V”, spränger maktens
symboler i luften och giftmördar en rad makthavare. Vi känner igen
den anarkistiska teorin om ”handlingens propaganda”; det sovande
folket måste väckas med en bomb, inte med politiska argument.
Anarkister är liberaler med bomber, för att tala med Trotskij. Han
menade att både anarkisten och liberalen möjligtvis byter ut ledarna – men
de förändrar inte samhällssystemet. Liberalen väljer en
kapitalistisk regeringschef före en annan – anarkisten spränger
regeringschefen i luften, men får snart se dennes efterträdare.
Varken liberalen eller anarkisten har något intresse eller behov av att
organisera löntagare och ungdomar. I V för Vendetta förekommer
knappt en enda arbetare. Istället löser hjälten V problemen,
helt på egen hand.
Bombkastare
Om inte annat torde verkligheten avskräcka från bombkastandet. Hjälten
V:s förebild, Guy Fawkes, försökte spränga parlamentsbyggnaden
5 november 1605 i protest mot förföljelserna mot katoliker.
Resultatet av attentatet blev att kungen kunde öka förtrycket mot
katoliker. Under många år blev 5 november en dag av pogromer mot
Storbritanniens katoliker.
Men det är mot bakgrund av händelser på 2000-talet som man
måste ifrågasätta Vendetta. Attentaten mot World Trade Center
och Pentagon, vår tids maktsymboler, gjorde det möjligt för
Bushregimen att inskränka demokratiska rättigheter och starta krig
i Irak och Afghanistan. De döda kan räknas i tiotusental.
För den som vill se en bra politisk film finns många alternativ
till V för Vendetta. Hyr istället ”Bröd och rosor” av
Ken Loach. V för Vendetta är inte värd din dyrbara tid – än
mindre biobiljettpriset.
Patrik Brännberg
Tomas Westerström |
