Först Ben Ali i Tunisien och sedan Hosni Mubarak i Egypten. Vilken envåldshärskare står näst på tur att falla?Mubaraks fall inspirerade till nya massprotester i en rad länder, som exempelvis Jemen, Bahrain, Algeriet och Iran.
Samtidigt har fler arbetargrupper i Egypten gått i strejk för högre lön, bättre arbetsvillkor och rätten att bilda egna, oberoende fackföreningar.
I måndags (den 14 februari) trotsade hundratusentals det islamistiska diktaturen Iran och gick ut på gatorna. Sedan Mubaraks fall har Jemen skakats av dagliga demon- strationer och i Bahrain har de protester som inleddes i helgen fortsatt, trots dödsskjutningar och arresteringar.
Mubaraks avgång markerar en ny fas i Egyptens revolution. För att rädda landets elit och förhindra att de vanliga soldaterna gick över till demonstranterna tog militärcheferna, med stöd av USA-imperialismen, över makten. Beslutet hade föregåtts av en rad rapporter samma dag om att inte bara soldater utan även officerare gått över till demonstranterna på Tahrirtorget i Kairo.
Revolutionen i Egypten måste nu gå vidare.
”Mubarak är borta, men hans vänner finns fortfarande kvar och det är de som sitter på pengarna”, som en av Kairos strejkande transportarbetare sa i tisdags.
Det styrande militärrådet består av samma personer som stod bakom Mubarak. Varje år har USA spenderat 1,3 miljarder dollar (8,4 miljarder kronor) för att stötta den egyptiska militären. Utan stöd från militären skulle Mubarak aldrig ha kunnat sitta på sin post i nära 30 år.
Militären äger dessutom både bolag, mark och turistanläggningar, och utgör en dominerande del av den härskande klassen.
Massorna kan bara lita till sin egen styrka och solidaritet. Det är genom att bygga egna organisationer, inte minst ett revolutionärt parti som förenar ungdomen, arbetarna, de fattiga och småbönderna, som kampen kan gå vidare mot verklig demokrati och socialism.
