Egypten: Arbetarkampen utmanar Mubarak

2008-05-21 16:48:10




Den 4 maj – president Mubaraks födelsedag – uppmärksammades enträget av många oppositionsaktivister. Den egyptiska presidenten, som suttit vid makten i 27 år, styr över ett land där människor dör i brödköer, matpriser skjuter i höjden och där miljontals lever i fattigdom. Men för eliten runt Mubarak och hans son Gamal skulle livet inte ha kunnat vara bättre.

Den 6 april markerade en ny riktning för oppositionsrörelsen. Den dagen förvandlades den strejk som utlysts av textilarbetarna i Mahalla till ett upprop om en endags generalstrejk som spreds via internet av politiska
aktivister.
En Facebookgrupp startades och 73 000 anmälde sig till den. Uppropet spreds vidare via sms. Regering­en gav av misstag strejken ytterligare publicitet genom att i TV och tidningar gå ut med varningar och ­hota med lagliga sanktioner mot den som planerade att delta.
Trots att några av ledarna för tidigare strejker avblåste Mahalla­arbetarnas strejk i sista stund inför hotet om intensiv mobilisering av säker­hetsstyrkorna, kom det rapporter om att tusentals arbetare runtom i landet strejkade i alla fall. Kairos gator var ovanligt lugna och många föräldrar höll sina barn hemma från skolan. Demonstrationer genomfördes vid flera universitet. Polisattacker mot strejkande och demonstranter i Mahalla ledde till många arresteringar – och några skadade och till och med dödade.

900 protester

900 protester har ägt rum i Egypten bara i år. Den 6 april visade tecken på att protesterna nu är på väg att utvecklas till en bredare rörelse mot regimen. Senast nationella och samord­nade protester ägde rum i Egypten var 1977, under brödupploppen, vilka också orsakades av stigande matpriser. Den gången var det inte långt ifrån att Mubaraks företrädare, Anwar Sadat, störtades. Av rädsla för rörelsen, annonserade Mubarak den 28 april 15 procents löneförhöjning för anställda inom offentlig sektor och uppmanade privata ­arbetsgivare att göra samma sak.
Uppmuntrade av den arbetarrörel­sens styrka som skymtats 6 april, och också av regimens uppenbara rädsla för en bred rörelse av strejker, gjordes ännu en uppmaning till en generalstrejk – den här gången på Mubaraks födelsedag. En ny facebookgrupp fick 20 000 medlemmar. Dessa är troligen framförallt unga eller ur medelklassen, och det är signifikant att de vänder sig mot arbetarklassen. Det är ett resultat av den enorma stejkvåg som svept fram under de senaste två åren.
Men de begränsningar som kamprö­relsen har i det här skedet blev ­också tydliga. Förutom att stanna hemma från jobbet, ombads de som protesterade att klä sig i svarta kläder, att inte köpa något under tre dagar och att hänga ut egyptiska flaggor från sina fönster.

Strejkvåg

Förhoppningen var att sådana aktioner skulle visa ett brett stöd, utan att ge säkerhetsstyrkorna en ursäkt för att använda våld. Trots att ett upprop på Facebook snabbt kan sprida idéer till en del unga, har emellertid bara 8 procent av egyptierna tillgång till internet. Och få tecken på aktioner rapporterades den 4 maj. Det tycks inte ha förekommit strejker eller breda studentprotester.
Arbetare som desperat kämpar för att ställa mat på bordet och som möter brutal statlig repression, ­skulle inte riskera allting enbart på ­grundval av ett generellt upprop på internet.
En tydlig strategi krävs, liksom en genomarbetad taktik. Det krävs betrodda och respekterade arbetsplats­ombud, som kan övertyga majoriteten om att strejker och konfrontatio­ner av Mubaraks hejdukar kan leda till seger. Kampkommittéer, underställda arbetarnas demokratiska kontroll, måste sättas upp och åtgärder för att skydda de strejkande och deras ledare måste vidtas. Ett arbetarparti behövs för att koppla samman kampen på olika arbetsplatser och för att föra fram ett socialistiskt ­program som kan mobilisera inte bara tusentals utan miljontals arbetare i ­kampen mot Mubarak och hans anhängare.

Muslimska brödraskapet

Den huvudsakliga politiska oppositionen förblir Muslimska brödraska­pet (MB), men deras position tycks ha försvagats av den senaste månadens händelser. De vägrade att ­stödja strejken den 6 april.
Ledarna för MB, i huvudsak akademiker och mindre affärsmän, är fångade mellan kapitalismens motstånd mot arbetaraktio­ner och trycket från de yngre medlemmarna, som influeras av stämningarna på universitet och bland medelklassen. Under de senaste månaderna har det förekommit ­protester bland läkare, tandläkare, advokater och journalis­ter.
Ledaren för MB:s block i parlamentet, Saad Al-Katatny, gav den 22 april fyra villkor för deltagande i oppositionens protester.
Han sade att ”vi kommer inte att delta i några protester om inte de här fyra villkoren är uppfyllda: alla politiska ­krafter är överens om protesten, det finns en gemensam agenda, en exakt tidpunkt och att protestens resultat är kända på förhand”.
MB-ledningen måste sedan ha pressats rejält, särskilt av sina ­yngre studentmedlemmar, eftersom de den 29 april annonserade att de stödde 4 maj-strejken, även om de ­uppmanade ”de som deltar i strejken att inte vända fredliga protester till kaos”. Som en Egyptisk kommentator skrev, sover MB medan folket är vaket och är vakna när folket sover!

”Folket är vaket”

Enligt en nyutkommen bok (Inifrån Egypten: faraonernas land på randen till revolution, av John Bradley) har MB 500 000 medlemmar och stöd från omkring ytterligare en miljon vuxna, av en befolkning på 78 miljoner.
Även om det kan visa sig vara en underskattning, verkar det som om Mubarak överdriver MB:s ­betydelse för att skrämma de stödtrupper han har i den amerikanska regeringen.
Inte desto mindre visar den iranska revolutionen att till och med en kraftfull arbetarklass kan krossas om den står tillbaka och låter en ­religiös rörelse leda den politiska oppositionen mot regimen.
MB skulle kunna splittra rörelsen längs klasslinjer och den egyptiska arbetar­klassen måste därför ta ledningen för den rörelse som är under uppbyggnad. De unga aktivisterna, som letar efter sätt att avsätta den avskydda Mubarakregimen, måste ­söka samarbete med arbetare.

John Dale

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!