Efter den första omgången i det egyptiska presidentvalet kvarstår två kandidater som enligt många av demonstranterna från den arabiska våren gör den andra omgången den 16-17 juni till ett val mellan pest och kolera.Enligt preliminära uppgifter ska Muslimska Brödraskapets kandidat Muhammad Mursi ha fått 24,7 procent och exgeneralen tillika Hosni Mubaraks sista premiärminister Ahmed Shafiq 23,6 procent.
Valdeltagandet var lågt, 46,4 procent av 50 miljoner röstade. I valet till parlamentet för ett knappt halvår sedan var valdeltagandet tvärtom högt. Att det har fallit kan vara ett uttryck för att massorna inte ser en väg framåt i ett val som kontrolleras av militären mot bakgrund av besvikelsen med vad parlamentsvalet ledde till. Delar av den revolutionära vänstern har också uppmanat till valbojkott.
Militärledningen har vägrat att låta parlamentet utse en regering och inte heller låtit dem utse en kommitté för att skriva en konstitution. Presidentvalet har alltså ägt rum innan det är klart vilken makt presidenten ska ha.
Militären beräknas ha direkt kontroll över 40 procent av ekonomin och 18 guvernörer genom att poster besätts med exgeneraler. Systemet med militärdomstolar kvarstår och undantagsreglerna har förstärkts. Efter Mubaraks avgång fälldes fler människor, 12 000 under de första 10 månaderna, av militärdomstolar än under diktatorns 30 år vid makten. Däremot friades nyligen i samma domstolar de militärer som anklagades för att utöva ”oskuldskontroller” på kvinnliga demonstranter under revolten.
Den fackliga organiseringen, strejkerna och demonstrationerna fortsätter hela tiden, senast på första maj. En kamp som dock försvåras av det brutala polis- och militärvåldet och att vänstern är splittrad.
I valet finns ett intressant resultat som visar hur mångfacetterad situationen är. Hamdeen Shabbahi kom på tredje plats på 20,7 procent och blev störst i 10-miljonersstaden Kairo, i Alexandria och bland bönderna i Nilendeltat, t ex i Port Said. Shabbahi betecknar sig som vänster, nasserist, nationalist, antiimperialist och sekulär.
Det är också intressant att Muslimska Brödraskapet backade så mycket jämfört med parlamentsvalet där de dominerade med 46 procent. En del av orsaken till stödet de ändå har fått är att de ses som ett oprövat kort som var en förtryckt opposition mot diktaturen under 80 år. Muhammad Mursi försöker fånga upp röster från alla läger genom att göra utspel som att han ska utse en sekulär premiärminister samtidigt som han på den första presskonferensen menade att det nu är dags att göra verklighet av Brödraskapets slogan ”Islam är lösningen”.
Ungdomar och arbetare störtade Mubarak genom sitt gemensamma agerande och ur denna revolutionära kraft har socialistiska slutsatser dragits som också får fler anhängare ju mer systemet genomskådas. BBC News intervjuar aktivisten Gigi Ibraim:
– Jag har inga tvivel om att revolutionen, som krävde bröd, frihet och social rättvisa, bara kommer att växa sig starkare och fortsätta nå dessa mål genom valurnorna, och ännu viktigare, genom tryck underifrån… Som revolutionär socialist tror jag på att en socialistisk revolution och arbetarmakt kommer att vara det enda sättet att fullständigt montera ned regimen och uppnå revolutionens mål.
Elin Gauffin
