Eländesdalen

2015-07-07 18:33:16

foto: Per Pettersson / Flickr CC


Andelen väljare som känner att utvecklingen i landet går åt rätt håll har enligt Novus på ett år rasat från 37 till 19 procent. Den blev knappast större av Almedalen. Utan visioner och förslag till sociala framsteg var det istället med moraliska ordlekar eller rentav krigshets som politikerna underhöll media och lobbyister. 

Valårets hoppfullare S-banderoll ”Ett bättre Sverige för alla” vid Stefan Löfvens talarstol hade av Social­demokraterna i år typiskt nog ersatts av devisen ”Gör din plikt, kräv din rätt”, som av någon spinndoktor i Löfvéns tjänst spunnits till ”utvecklingsmoral”. 

”Fler behöver känna att skolan går först, före Netflix, träning och kompisar, utan ursäkter, från lågstadiet till gymnasiet”, mästrade statsministern. Löfvén lovar visserligen att höja de ”duktiga” lärarnas löner. Men han har lika lite som hans miljöpartistiske skolminister Gustav Fridolin någon tanke på att riva upp det nyliberala systemskifte som har sänkt den svenska skolan: Kommunaliseringen, det fria skolvalet och vinstdrivna skolor. 

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt lanserade för sin del en enda konkret och fin idé, om ett sommarlovsstöd för barn i fattiga familjer. Det är ett exempel på den typ av begränsade steg som det ”oppositionsparti som kan samarbeta”, som Sjöstedt kallade V, i bästa fall kan få gehör för.

Men det kommer inte ens i närheten av de miljardinvesteringar på bostäder, kollektivtrafik och välfärd som krävs för att bryta massarbetslösheten, klara Sveriges blygsamma klimatmål eller återskapa ett förlorat framtidshopp. 

”Det har varit för mycket av larmrapporter” och för lite av ”framstegsoptimism”, förklarade för sin del Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin, som har kapitulerat i fråga om allt från Bromma flygplats, Förbifart Stockholm och Vattenfalls tyska brunkol till nu tydligen även Ojnareskogen. Sämre rustat kan ett miljöparti i en rödgrön regering inte stå inför det klimattoppmöte som väntar i Paris.

Utan socialistiska idéer och program mot kapitalismens ekonomis­ka och ekologiska kriser blev det därför moralismens Eländesdalen, där tilltron till Löfvens prat om Europas lägsta arbetslöshet sjunker lika snabbt som framtidstron. 

Löfvens ”utvecklingsmoral” är av samma andas barn som i Jan Björklunds tidigare tal om en skola i världsklass, så länge ouppfostrade ungar slutar upp med att ”spela Allan” med bakvända kepsar fingrandes på sina mobiler. Ett tema som Björklund nu har vidareutvecklat till en varning för ett överbeskyddande ”curlingsamhälle”, som daltar med de utsatta som mest behöver ta sig i kragen.

Utan att utmanas från vänster av en svag S-MP-regering är det i stället av flåset från Jimmie Åkessons rasistiska och högerpopulistiska drömmar om Sverigedemokraterna som största parti, som Alliansens partier stressas att anpassa sig till och upplösa den rågång som de ändå försökte upprätthålla under Reinfeldts tid. 

KD, FP och M tävlar nu alla om hårdare krav på flyktingar och tiggare, fler osäkra låglönejobb, Natoutredning och militarism. Under nya betong-ladyn Ebba Busch Thor lanserar KD krigiska tal om Jas-plan till Mellanöstern, medan FP:s Jan Björklund varnar för att det bara tar 18 minuter för Putins ryska bombplan att flyga in över Sverige. 

Vilket uppfriskande drag av frisk luft efter den sista dagen i denna politiska eländesvecka kändes därför inte grekernas massiva OXI – det vill säga det klara nej till samma sorts nyliberala politik och tjyvsamhälle som inte mötte något motstånd i Almedalen! ■