Kärrtorp gymnasiums rektor tvingas i princip ut för att tala på demonstrationen, efter flera veckor av vacklande och tvekande.
De senaste veckorna har elever i Stockholm givit antirasismen nytt liv.
Den 25 mars blockerade 100 elever ingångarna till Globala gymnasiet så att SDU inte kunde komma in och ha bokbord. Samma natt hade minst fyra gymnasieskolor dränkts av nazistpropaganda på fasaderna.
I Kärrtorps fall var det åttonde gången och där hade direkta hot även sprayats, en elev hade nazisterna sprayat namnet på.
De mest drivande antirasisterna på skolan fick nog och ordnade en manifestation på skolgården den 28 mars. Samtidigt manifesterades det på Fredrika Bremer-gymnasiet i Haninge – även den skolan är drabbad av nazistklottret.
Julieta Cederlöf, Studenter mot rasism på Kärrtorps gymnasium, inledde manifestationen som har fått flera hundra elever att gå ut i solskenet på skolgården.
Även elevrådsordföranden talade, liksom andra elever och föräldrar från Kärrtorp samt från andra skolor, Enzo Costa från Studenter mot rasism, Ammar Khorshed från Linje 17 mot rasism och även en av rektorerna.
Så här upplevde några av eleverna demonstrationen, för flera av dem var det första gången de demonstrerade:
– Bra att skolan säger ifrån och att eleverna har dragit igång det här själva. Vi orkar inte med en massa nazistiskt klotter. Det har pågått ett öppet samtal om det här inne på skolan. Jag har demonstrerat en gång förut, på Kärrtorps IP – det var häftigt, sa Emelie.
– Det här är bra men jag trodde att vi skulle vara ännu fler. Det är väldigt viktigt att markera mot nazismen. Det var dåligt att skolledningen inte accepterade närvaro på denna manifestation som giltig frånvaro från lektion. Vår lärare sa att skolledningen var emot men hon sa att vi fick gå ändå, sa Nathalie.
– Efter den 15 december kände jag mig otrygg här i området, men det gick över efter den stora demonstrationen den 22 december. Vi är så mycket starkare än dem, avslutar Nathalie.
– Jättebra att min skola ställer sig upp mot nazism eftersom att vi varit så utsatta. I tisdags var varenda dörr på hela skolan täckt med SMR-affischer. Det här har diskuterats jättemycket. Jag kan tänka mig att demonstrera mer, för nu får det vara nog, tycker Niklas.
– Det är jättebra att folk kommit ut och visar var man står i det här. Innan visste man inte var folk ansåg, det är skönt se så många här.
– Och så visar vi att vi inte håller tyst. Fler är med. Nu var det hälften som stannade kvar i klassrummet, säger Sara och Amanda.
– Vi var med och demonstrerade den 22 december. Det kändes bra, svenskar är ju inte så organiserade annars, fortsätter de.
– Det känns underbart att så många är här. Vilken känsla det är att få vara med och göra skillnad! Vi är säkert med på fler demonstrationer, säger Olivia, Sofia och Helen.
– Det har varit jobbigt att komma hit och se deras hatiska tecken. Jag är blond och blåögd och ändå har det varit jobbigt, också för att en tänker på hur vänner och klasskamrater känner. Vi har pratat mycket efter första attacken, men det tog ett tag att få folk att reagera. Många blev osäkra.
– Vi upplever att den synliga rasismen har ökat. Värderingarna har nog funnits där hela tiden och nu kommit upp till ytan, avslutar Olivia, Sofia och Helen. ■
