Den 6 november demonstrerade 300 elever i Älvsbyn mot beslutet att deras skolkamrat Marjam ska utvisas till Afghanistan. Ett iögonfallande tåg i ett samhälle som annars är väldigt tyst.
Det var från Älvsbyns högstadium Älvåkraskolan som demonstrationen tågade genom samhället. Det var en relativt tyst manifestation, dock med vissa talkörer om att häva beslutet och att Marjam måste få stanna i Sverige. Plakat som hänvisade till FN:s barnkonvention syntes också.
– Det är eleverna som ligger bakom det här, de som har tagit initiativet och planerat och tagit stort eget ansvar från första början, säger läraren Elina Halvarsson som varit en pusselbit i protesterna. Rektorn Linus Sköld menar samtidigt att det är viktigt att skolan är opartisk och att varken han eller personalen kan svara på frågor annat än att säga än att det handlar om barnkonventionen.
Offensiv träffade Marjam själv under demonstrationen. Hon har bott i Sverige i åtta år, över halva hennes liv. Om situationen just nu och Migrationsverkets beslut säger hon:
– Jag vill bara ha ett normalt liv i Sverige. De har tagit alla beslut för mig och min framtid. Jag är bara en invandrare i deras ögon, i mina är jag svensk. Migrationsverket tycker inte jag är värd ett bra liv. Jag överlever inte i Afghanistan – hur kan jag ha en framtid där? ■
