Den 12 november strejkade elever i mer än 40 tyska städer. De strejkade för mindre klasser och fler lärare, mot den ökade stressen – för en kostnadsfri skola och högskola åt alla.Detta var den mest omfattande elevstrejken i Tysklands historia.
Några exempel från städerna: I Braunschweig demonstrerade 10 500 elever, i Hannover 8 500, i Berlin 8 000, i Stuttgart 8 000, i Bremen 7 000, i Hamburg 6 000, i Rostock 5 000, i Kiel 4 500, i Oldenburg 4 000, i Bremerhaven 4 000, i Kassel 3 000, i Göttingen 2 500, i Köln 2 000, i München 2 000, i Gifhorn 1 500 och i Aachen 1 000 elever.
I Oldenburg ockuperade eleverna en skola och organiserade egna lektioner. I Erfurt ockuperades utbildningsnämnden av eleverna.
I Hannover belägrades delstatsparlamentet Landtag i flera timmar. I Berlin ockuperades huvudbyggnaden av Humboldtuniversitetet.
Elevtrejken riktade sig bland annat mot det tredelade skolsystem som sållar ut eleverna redan vid tio års ålder. Långt ifrån alla har möjlighet att gå på gymnasiet. Tyskland har enligt OECD de mest ojämlika villkoren bland industriländerna när det gäller möjligheten att studera vidare.
Barn från arbetarhushåll, särskilt med invandrarbakgrund, har det avsevärt svårare att komma in på gymnasiet och ännu svårare att få en plats på högskolan.
Sedan förra året har stressen bland gymnasieelever ökat eftersom gymnasietiden förkortades från 13 till 12 år (i Tyskland finns det inte någon förskoleklass, elever går direkt till årskurs ett).
Detta innebär att samma ämnen ska pluggas in under kortare tid. En elev från Hamburg berättar i teveprogrammet ”Tagesschau” att hon har 40 skoltimmar i veckan plus en massa läxor.
Samtidigt har skolan inte fått mer resurser. Mellan 30 och 40 elever i varje klass är vanligt förekommande.
Skolbyggnaderna är slitna och skolböckerna gamla, men kostar ändå mellan 80 och 100 euro (800-1 000 kronor) per år. En elev visade i teve att i hennes kartbok finns det östtyska DDR kvar, som försvann som egen stat för snart 20 år sedan.
Ett av strejkens krav är att 100 000 fler lärare skulle anställas. I många städer stöddes elevstrejken av lärarfacket.
Det var framförallt rektorerna som tog till repressalier mot eleverna. Exempelvis hotades de som deltog i strejken med kvarsittning. Det hände i Rostock och i Kassel att eleverna i vissa skolor blev inlåsta och i en del skolor i München hade skolledningen medvetet lagt prov på strejkdagen.
I flera städer skickades brev ut till föräldrarna för att de skulle stoppa eleverna, med hänvisningar bland annat till att SAV (Sozialistische Alter-native, RS:s tyska systerparti) var organisatör.
Redan i våras genomfördes elevstrejker i flera tyska städer. Det var efter dessa strejker som bland annat SAV-medlemmar reste förslaget om en rikskonferens för att förbereda en elevstrejk i hela Tyskland.
Die Linkes (Vänstern) ungdomsorganisation kom också att stödja elevkampen. Men att elevstrejken blev en sådan framgång beror på den höga graden av självorganisering av eleverna.
I många skolor bildades aktionskommittéer som organiserade demonstrationerna.
Den tyska regeringen har varit beredda att stödja bankerna med hundratals miljarder euro, men vill inte satsa några nya pengar på utbildningen.
Denna uppenbara motsats påpekades av SAV:s talare vid demonstrationerna.
SAV:s budskap var att kampen för en bättre skola hänger samman med kampen för ett socialistiskt samhälle.
Katja Raetz
