Elithockey och pengar – framgång eller konkurs?

2015-01-29 16:05:37




Torget i Timrå är fyllt med folk i alla åldrar. De har samlats till en manifestation för sitt hockeylag, klassiska Timrå IK. Klubben som genom åren har fostrat världsstjärnor som ”Lill-Strimma” Svedberg, Henrik ”Zäta” Zetterberg och en drös andra lirare i Tre Kronor riskerar nämligen att gå i graven. Pengarna räcker inte till och konkursen är kanske ett faktum när ni läser detta.
Demonstranterna vädjar och ställer krav på politikerna i kommunhuset att de ska gå in och rädda klubben genom att köpa ishallen Eon Arena för 25 miljoner kronor. Budskapet är att utan affischnamnet Timrå IK är kommunen ingenting. Tusentals av ortens barn och ungdomar har genom åren erbjudits en vettig fritidssysselsättning av hundratals ideellt arbetande ledare. Tusentals supporters går under en stor del av året varje vecka och tittar på matcherna. Speciellt under den mörka delen av året är att följa sitt lag ett stort nöje för folk på orter med en stark hockeytradition som Timrå.

Politikerna i Timrå fattar detta. Genom åren har de subventionerat hockeyklubben med miljoner och avskrivit skulder, senast 24 miljoner kronor 2013. Detta har de fått kritik för, säkert av många av människorna som nu demonstrerade på torget. Medan skola, vård och omsorg drabbats av nedskärningar med drastiska konsekvenser för personaltäthet, kvalitet och skolresultat har Timrå IK oftast blivit bönhörda. I höstens val tog ett nytt parti – Nätverk Timrå – flera mandat i kommunfullmäktige på just kritiken av detta. Många Timråbor har det kämpigt i denna intressekonflikt då Timrå IK ställs mot skola och omsorg.
De hoppas på underverk, en lösning från skyn eller kanske rättare sagt från NHL-guden Zäta.

Hur hamnade Timrå IK i detta? Jo, en elitsatsning kräver mycket stora pengar och därför sponsring från näringslivet. Det rödvita laget återkom, efter lång frånvaro, till högsta serien år 2000. Efter bara några år var de ett topplag. Nu stod sponsorerna i kö, den gamla hockeyhallen byggdes om till en större, modern hockeyarena och energijätten Eon köpte till sig arenanamnet. Publik från Timrå, Sundsvall och Härnösand fyllde arenan på varje hemma­match och det var en vinstaffär att äga arenan. Laget döptes om till Red Eagles och sportchefen kunde värva nya stjärnor, med månadslöner på hundratusen kronor och mer, till laget varje säsong.
Men en sådan kommersialisering krävde ständig framgång eller åtminstone att man inte åkte ur Elitserien, dagens SHL. Timrå IK åkte ur Elitserien säsongen 2012/2013. Kostymen blev nu för stor, spelare såldes eller försvann, sponsorernas intresse svalnade, laget blev sämre, det bjöds på sämre hockeyunderhållning och två tredjedelar av publiken försvann. Kvar i Timrå är idag hockeyintresset, barn och ungdomshockeyn samt ett hockey­gymnasium som försvinner om klubben konkar.
På Offensivs tryckdag tisdag avgörs det hela. Ett möte ska då hållas mellan Timrå IK, kommunledningen och banken där ett sista försök görs för att sluta en uppgörelse. Kommunledningen har hittills erbjudit 15 miljoner kronor för Eon Arena. Budet är förankrat i sex av fullmäktiges partier. Klubben kallade detta för ett skambud. Men stora resurser finns i privata fickor. Runt hörnet finns SCA:s pappersfabriker, där många Timråsupporters arbetar fram miljardvinster. Inget initiativ till att rädda klubben har kommit därifrån. Direktörernas bonusar, privatplan, jakthelikoptrar,
stjärnkockar och aktieägare tycks vara viktigare än ett sketet lag i hockeyallsvenskan som man inte kan tjäna pengar på längre. ■