Ett halvår innan valet gör Moderaterna helt om och flaggar för framtida skattehöjningar.
Omsvängningen kommer efter att de så kallade nya Moderaterna sedan 2006 har genomfört fler och större skattesänkningar än vad de gamla Moderaterna föreslog i partiets katastrofval 2002.
”År 2000 tog samhället in 51,5 procent av BNP i skatt. 2015 kommer det enligt prognoserna att vara 44 procent. Den differensen motsvarar 330 miljarder kronor, en obeskrivligt stor summa. Det motsvarar runt 700 000 anställda – exempelvis sjuksköterskor eller lärare.” Så beskrev Daniel Suhonen skattesänkningarnas omfattning och förödande konsekvenser för samhällsekonomin i en debattartikel i Sydsvenskan den 17 februari.
Skattesänkningar, som främst gynnat välbärgade män och bolag, har varit grundbulten i Alliansens ”arbetslinje”. Men efter att ”arbetslinjen” havererat och även traditionellt borgerliga väljare väljer välfärd istället för fortsatta skattesänkningar ligger stödet till regeringen på en rekordlåg nivå.
Det är för att om möjligt bättra på opinionssiffrorna som Moderaterna nu låter som en kopia av Socialdemokraterna. ”Nu ska allt vi gör finansieras krona för krona”, sa exempelvis statsministern i förra veckan som en förklaring till de skattehöjningar och nedskärningar som Moderaterna vill genomföra om de får regera vidare efter valet. M vill bland annat sänka studenternas studiebidrag (bidragsdelen i studiemedlet sänks med 300 kronor och lånedelen ökar med 1 300 kronor), dra ned på anslagen till de statliga myndigheterna samt höja skatterna på alkohol och tobak och ta bort avdraget på pensionssparande. Det ska sammantaget ge statskassan ett tillskott på 9 miljarder kronor, vilket i sin tur ska användas till ”utbildningssatsningar”.
Ekonomin måste stramas åt är Moderaternas budskap, och Socialdemokraternas. Ett budskap som till och med bankekonomer och borgarpress har svårt att ta till sig. ”Den svenska valrörelsen är lätt absurd. Socialdemokraterna tävlar med Moderaterna om finanspolitiska åtstramningar”, skrev Dagens Industri under rubriken ”Tjänstefel att strama åt ekonomin” den 21 februari.
De besparingar som regeringen aviserar för de statliga myndigheterna på 0,3 miljarder kronor nästa år och 1,1 miljard åren framöver betecknar fackförbundet ST:s förbundsordförande Britta Leijon som ett ”bedrövligt förslag som kommer att få konsekvenser både för medborgare och anställda”.
Regeringens nya signaler ska ses mot bakgrund av att det enligt statliga Konjunkturinstutet krävs både kraftiga skattehöjningar och nedskärningar på totalt 91 miljarder kronor under perioden 2016-2018 för att nå det godtyckliga överskottsmålet som säger att de offentliga finanserna måste visa ett överskott på 1 procent av BNP över en konjunkturcykel.
Överskottsmålet har i det närmaste lagfäst åtstramningspolitiken och att S och M nu tävlar om vem som ska genomföra de värsta åtstramningarna ger en föraning om vad som väntar efter valet.
Rättvisepartiet Socialisterna säger nej till fortsatt åtstramande högerpolitik och en kapitalistisk ”budgetdisciplin” som bara är en ursäkt för nya pålagor.
Vad som behövs är ordentliga och offentliga satsningar på välfärd och infrastruktur och en politik som tar pengarna där de finns – hos superrika, bolag och banker. Kort sagt en socialistisk politik. ■
