En blick in i nästa år

2012-12-19 22:05:55




Många av 2012 års händelser låter oss ana hur 2013 kommer att gestalta sig. Det kommer att bli ett år av kronisk instabilitet, med nya krishärdar samtidigt som de gamla förblir osläckta.
Det som kallas eurokrisen fortsätter att stå i förgrunden. Med två veckor kvar av detta år skrev Handelsbanken i en prognos att: ”I Euroområdet ökar antalet arbetslösa i södra Europa snabbt. Vi måste gå långt tillbaka i historien för att finna något liknande. Speciellt Spanien verkar gå mot något som kan beskrivas som en social katastrof med en knapp tredjedel av arbetskraften utan jobb, som den stora depressionen på 1930-talet. Politikerna hittar på den ena lösningen på eurokrisen efter den andra. Att spara sig ur krisen och förbättra den bristfälliga konkurrenskraften genom nominella löne- och prissänkningar ser vi som en ohållbar strategi i längden. Ett mer realistiskt alternativ är nog utträden från eurozonen och devalveringar”.
En utdragen förrevolutionär kris håller på att utvecklas i södra Europa. I Grekland är situationen mest laddad, men Spanien och Portugal är inte långt efter. Något som 2013 med all sannolikhet kommer att ge besked om på flera sätt. Krisen är så djup att frågan är om Spanien kan undvika att splittras upp.
När ransonerna krymper skärps både motsättningen mellan klasser och enskilda länder eller olika maktblock.
Ökad rivalitet de imperialistiska makterna emellan blir allt mer framträdande. Den förre brittiske finansministern Gordon Brown skrev i amerikanska New York Times den 30 november att: ”År 2009 beslutades om en global tillväxtpakt, men istället fick vi valutakrig och för första gången på 40 år ser det ut som förhandlingarna om världshandelns villkor inte leder till någon uppgörelse”.
Det finns idag ingen imperialistisk makt som ensam kan skriva det globala regelverket. USA-imperialismens krigsmaskin är visserligen betydligt större än andra makter, men USA är kraftigt försvagat, både ekonomiskt och politiskt. Nederlagen i Irak och Afghanistan blev ytterligare en påminnelse om USA-imperialismens begränsningar, dess militära överlägsenhet till trots.

Det sker en tydlig militarisering i Asien/Oceanien. USA har vänt fokus från Europa till Asien för att snabbt försöka återuppbygga sin maktställning i området och begränsa Kinas växande inflytande. Det i sin tur spär på ett redan inflammerat läge. Kapprustningen och maktspelet i Asien kommer ständigt att göra sig påminda 2013.
Minskad tillväxttakt i Kina och växande social oro bidrar ytterligare till att skärpa såväl de interimperialistiska motsättningarna som ytterligare undergräver den globala kapitalismens ställning. Även i Kina mognar villkoren för en revolutionär utveckling.
Det har gjorts många jämförelser mellan dagens ekonomiska kris och 1930-talets. Produktionsras och världshandelns kollaps var betydligt större på 30-talet än idag, men i ett avseende är dagens kris allvarligare – den är i högsta grad global. Och även kampen tenderar att globaliseras.

Efter att revolutionen pressats tillbaka i Egypten och Tunisien går massorna mot nytt ut på gatorna mot de nya islamistiska regimerna. Det visar att ”den arabiska våren” ingalunda har fryst inne. Libyen kan mycket väl vara på väg mot en liknande utveckling 2013.
Samtidigt kastar inbördeskriget i Syrien mörka skuggor över Mellanös­tern och vapenvilan mellan Hamas och Israel är bara tillfällig.
Det är en global process av revolution och kontrarevolution som nu utvecklas. Upp och nedgångar i kampen är oundvikliga innan massorna samlat sig till en avgörande strid.
Men hur snabbt läget kan ändras åskådliggörs i vad som hände i Sydafrika 2012. Den sydafrikanska arbetarklassen, som många avskrivit, lade genom sin strejkrörelse i höst grunden både till en ny arbetarrörelse och ett nytt land. Det är den typen av snabba förändringar och tvära kast som kommer att bli ett av nästa års kännetecken.