En källa till nya kriser

2015-01-14 10:12:47




Den globala kapitalismen står ännu på bräcklig grund och osäkerheten tilltar. Inte ens stigande tillväxt i USA och drastiskt sjunkande oljepriser ger anledning till optimism. Snarare tvärtom. Farhågorna växer över att prisfallet på olja kan skapa nya oroshärdar och ge upphov till förstärkt rivalitet länder emellan. Dessutom riskerar satsningar på förnybar energi att skjutas upp.
Till det ska läggas såväl risken för nya finansiella kriser orsakad av exempelvis kapitalflykt, valutakrig och fallande börskurser liksom av nya geopolitiska chocker.
Det är egentligen bara i USA som ekonomin visar tecken på en återhämtning efter krisen 2007-2009. Men det är långt ifrån en ”vanlig” återhämtning. BNP-tillväxten är betydligt lägre än vid tidigare återhämtningar och jobbtillväxten har inte följts av några löneökningar. Istället har sjunkande oljepriser blivit till en inkomstförstärkning för de amerikanska hushållen. Men samtidigt stiger värdet på dollarn och det hämmar exporten och pressar upp USA:s importpriser. Det i sin tur dämpar oljerisfallets subventionseffekter.

Under det andra halvåret 2014 nästan halverades priset på olja. Även priset på andra råvaror sjönk, dock inte i samma grad. Året 2015 har börjat med fortsatt prisfall på olja.
”Ett fat Nordsjöolja, Brent, för leverans i februari kostar på morgonen runt 46:50 dollar, den lägsta nivån sedan början av 2009 och ett prisras på närmare 60 procent sedan i somras”, skrev energinyheter.se den 13 januari.
Huvudskälet till att priset på olja och råvaror sjunker är minskad global efterfrågan, bland annat till följd av den sjunkande tillväxttakten i Kina och eurozonens fortsatta stagnation. Men även andra faktorer spelar in.
USA har under senare år ökat sin inhemska oljeproduktion (olje­skiffer) kraftigt och Saudiarabien fortsätter att öka sin produktion och säljer olja till rabatterade priser för att behålla sin ställning som världens största oljeproducent.

”Oljepriset är också i hög grad storpolitik. USA tog i slutet av 2014 steg som, för första gången på 40 år, tydligt öppnar upp för USA som energiexporterande nation. Saudi­arabiens motiv, världens största oljeproducent, är både politiska (underminera till exempel Iran och Ryssland) och ekonomiska (vinna marknadsandelar och omvandla landets oljereserver till finansiella reserver för att så småningom kunna möta en ’arabisk vår’). Mycket talar för fortsatt lågt oljepris. Flera oljeproducenter ställs därmed inför utökade politiska och sociala utmaningar vilket förhöjer en redan uppskruvad geopolitisk riskpremie”, summerar SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist i en krönika daterad den 2 januari.
Oljeprisfallet har redan kastat ned flera oljeproducerade länder i en djup kris; Angola, Jemen, Libyen, Nigeria och Venezuela samt påskyndat Rysslands ekonomiska nedgång och bidragit till att armodet växer i Iran.
Samtidigt börjar varningsklockorna ringa om att den finansiella bubbla som omger olje- och gasexpansionen i USA kan börja spricka. Fallande oljepriser är på väg att gå från att ge ekonomierna i Väst en stimulans till att bli en källa till instabilitet och nya allvarliga geopolitiska kriser. ■