Offensiv recenserade redan i # 1 158 den engelskspråkiga utgåvan av Naomi Kleins klimatbibel, som vi kallade det tidiga 2000-talets kanske viktigaste debatt- och reportagebok. Nu finns den tack vare Ordfront även på svenska, med titeln Det här förändrar allt – kapitalismen kontra klimatet. Sent visserligen, men i alla fall före de globala manifestationerna för klimatet den 29 november och det stora klimattoppmötet i Paris i början av december. Här är en lätt bearbetad och förkortad version av recensionen.
”Glöm allt du tror att du vet om den globala uppvärmningen. Den riktigt obekväma sanningen är att det inte handlar om kol – det handlar om kapitalismen.” Detta är Naomi Kleins centrala budskap. Rakt igenom boken speglas en hel serie av vår samtids hetaste miljöstrider mot kapitalismens plundring av Moder Jord.
Naomi Klein beskriver hur hon under de fem år det tagit henne att skriva boken har gått från en känsla av maktlöshet till ett spirande hopp om att kampen ändå kan lyckas. I boken får vi följa henne till några av de hetaste fickorna av motstånd världen runt, som hon kallar ”Blockadia”, där lokalbefolkningar och ursprungsfolk utkämpar ofta ursinniga strider mot bolagsväldet och de regeringar och kravallpoliser som dessa stöttas av.
Boken speglar det gryende motståndet världen runt mot det krig som de fossilbaserade bolagsjättarna och den nyliberala kapitalismen utkämpar mot livet på jorden. Den innehåller en svidande vidräkning med de marknadsbaserade metoder som inte fungerar. Framförallt visar den sambanden mellan kapitalismens rovdrift på människor och natur, hur denna backas upp av kapitalistisk geopolitik och nyliberala handelsavtal, etik och psykologi och hur det motstånd ser ut som växer mot denna utveckling. Det är en bok om hur allt hänger ihop.
Vi står enligt Naomi Klein idag inför ett ödesdigert val mellan kapitalismen eller en planet som tillåter ett civiliserat liv. För att segra i global skala måste dessa alla dessa lokala strider växa ut till en mäktig rörelse av rörelser med tillräcklig kraft att utmana det kapitalistiska systemet.
Boken utgår ifrån att grundläggande fakta om den globala uppvärmningen är väl kända, som att vi är på väg mot en global uppvärmning med 4 °C och katastrofala konsekvenser innan århundradets slut. Att ingen säkert kan veta när tippunkter utan återvändo passeras visar att tiden är mycket knapp för den dramatiska kursomläggning som krävs.
Naomi Klein ställer frågan om varför så lite har gjorts för att klara detta? Hennes svar är att klimatfrågan mot bakgrund av storföretagens och den nyliberala kapitalismens globala triumf efter Berlinmurens fall har väckts i ett episkt läge av ”bad timing”. ”Mycket lite har skrivits om hur marknadsfundamentalismen från första stund har saboterat vårt kollektiva svar på klimatförändringarna, ett hot som kommit knackande på dörren just när denna ideologi nådde zenit.”
Med globaliseringen av kapitalismens nyliberala politik och handelsavtal har alla de mest självklara åtgärderna gjorts kätterska: ”Hur kan regeringar införa kraftfulla regleringar, beskatta och straffa företagens användning av fossila bränslen när alla sådana åtgärder avfärdats som reliker av en kommunistisk ’kontroll- och kommandoekonomi’? Och hur ska en förnybar energisektor kunna få det stöd och skydd den behöver för att ersätta fossila bränslen när ’protektionism’ har blivit ett fult ord?”
Hon beskriver också hur många av världens stora miljöorganisationer, ”Big Green” som hon kallar dem, tidigt kapitulerade inför frimarknadsideologins realiteter i det fåfänga hoppet om att kunna påverka oljebolag och politiker.
Enligt de klimatforskare som Klein citerar har vi nått ”Decennium Noll” – antingen vänder vi nu eller också förloras chansen.
”Är det möjligt att klara utan att utmana den avreglerade kapitalismens fundamentala logik? Inte en chans”, säger hon och instämmer med en artikel från år 2012 av Gary Stix, en av Scientific Americans veteranredaktörer: ”Om vi någonsin ska kunna svara upp mot klimatförändringarna på ett avgörande sätt, måste vi fokusera på de radikala sociala lösningar som krävs. Den relativa effektiviseringen av nästa generation solceller är trivial i jämförelse”.
Klein hoppas att den existensiella kris som klimatförändringarna innebär ska ge oss ”chansen till en massutbrytning ur det fängelse som deras ideologi har byggt – en byggnad som redan visar på tydliga sprickor”.
Men kapitalismens motstånd kommer att bli mycket hårt. Naomi Klein uppmärksammar hur försök att stötta gröna omställningar allt oftare utmanas av juridiska strider enligt internationella handelsavtal, särskilt med stöd av Världshandelsorganisationen WTO:s regler.
I boken redogörs för hur ett solenergiprogram för att göra Ontario, Kanadas största delstat, fritt från kol till år 2014 har saboterats av stämningar från EU och Japan – med argumentet att de diskriminerade utländska konkurrenter. Programmet skulle ha skapat 31 000 gröna industrijobb i ett område som har övergetts av USA:s biljättar.
Efter boken har även ett stort solenergiprogram i Indien (Jawaharlal Nehru National Solar Mission) förklarats strida mot WTO:s regler om frihandel. Detta är exempel som borde få alla varningsklockor att ringa om det transatlantiska frihandelsavtalet TTIP som just nu förhandlas om mellan USA och EU.
Naomi Klein förespråkar inte något totalstopp för ekonomisk tillväxt, utan tvärtom en ”Marshallplan” för att rädda planeten för mänskligt liv. Viktiga sektorer som måste växa på bekostnad av banker och privat överkonsumtion är vård, skola och omsorg, kollektivtrafik och infrastruktur för smarta energisystem, goda och klimatsmarta bostäder för alla och så vidare. En övergångsekonomi för balans med naturen kräver storskaliga offentliga investeringar.
Budskapet är att det inte finns tid att invänta långsamma reformer inom systemet. Hon inser också att en rörelse som kan tvinga elitens storföretag och banker att ta farväl till värden på triljontals dollar inte kan segra utan att ändra på globala makt- och ägandeförhållanden.
Vad hon hoppas på är inte en renodlad miljö- eller klimatrörelse, utan konvergensen av en social massrörelse med extraordinär kapacitet att tvinga fram en global ”grand push”. Vad som krävs är ”en mycket bredare kamp mellan världsåskådningar, en process som återuppbygger och återskapar själva idén av kollektivism, det kommunala, det civila och medborgarrättsliga efter så många årtionden av attacker och försummelser”.
I organiseringen av Klimat-Sveriges manifestationer den 29 november måste därför också allt göras för att bredda fronten till att dra in även fackföreningar, välfärdsaktivister och antirasister.
Det är samtidigt socialisters uppgift att där Naomi Klein stannar förklara att denna kamp till syvende och sist kräver att banker och stora bolag ägs och planeras gemensamt på ett sätt som säkrar den mänskliga civilisationen.
Bara med ett socialt och ekologiskt övergångsprogram, som inte väjer för att energibolagen, de stora bankerna och företagen måste övertas av samhället kan den nödvändiga övergången planeras och styras demokratiskt under kontroll av de arbetande, klimatforskare och alla berörda. Att överta makten och ägandet för att genomföra en fundamental omställning efter människornas och naturens behov stavas socialism. ■
