Det brittiska parlamentsvalet blev till en repris av det svenska valet år 2010, som slutade med att Alliansen satt kvar till följd av den S-ledda rödgröna så kallade oppositionens brist på klara alternativ till högerpolitiken. Det i sin tur gjorde att en till synes given valseger gick förlorad.
Nära fem år senare hände samma sak i Storbritannien. Socialdemokratiska Labours egen variant av samma högerpolitik som den avgående regeringen, en koalition mellan Tories (som Moderaterna) och Lib Dem (ungefär som Folkpartiet), bedrivit resulterade i att Labour blev valets förlorare och att Tories fick egen majoritet.
Tories röstetal ökade dock inte med mer än 0,8 procentenheter. Men systemet med majoritetsvalkretser möjliggjorde för partiet att vinna 24 nya parlamentsplatser och få 331 av totalt 650 mandat. Labour däremot förlorade 26 parlamenstplatser.
Valdeltagandet var denna gång något högre än i förra valet år 2010, strax över 66 procent, men ökningen berodde framför allt på att valdeltagandet i Skottland var 71 procent.
I Skottland vann de skotska nationalisterna SNP en jordskredsseger och fick mer än hälften av alla röster samt tog 56 av totalt 59 parlamentsplatser. SNP:s valframgång utgjorde en fortsättning på den revolt mot åtstramningspolitiken som noterades vid folkomröstningen om Skottlands självständighet i fjol höst. SNP sågs, till skillnad från Labour, som ett parti som är beredd att stå upp mot åtstramningar och orättvisor.
Trots att man inte ställde upp i resten av Storbritannien är SNP det nya parlamentets tredje största parti.
Labour gjorde sitt sämsta val någonsin i sitt gamla styrkefäste Skottland. Även Tories gick tillbaka i Skottland och fick inte mer än 15 procent av rösterna. Att partiet trots det lyckades vinna egen majoritet berodde på ett ökat röstetal i England och Wales, mycket till följd av att man tog röster från koalitionspartnern Lib Dem som var en annan av valets förlorare. De har nu bara åtta platser i parlamentet efter att ha förlorat 49.
Så fort valet var över aviserade Labourledaren Ed Miliband och Lib Dems Nick Clegg att de avgår. Även Ukipledaren Nigel Farage sade sig vara beredd att avgå. Ukip är ett rasististisk och högerpopulistiskt parti som förlorade ett av sina två mandat, men ökade från 3 till 12 procent och blev näst största parti i minst 90 av valkretsarna. Ukips valresultat är en varning. Risken är stor att partiet vinner ytterligare stöd i väljaropinionen när missnöjet med de etablerade partierna växer.
Det brittiska valet blev ännu ett uttryck för den politiska kris som råder i Europa och slog in en ny spik i kistan på landets tvåpartisystem.
I parlamentsvalet fick inte TUSC, ett valsamarbete mellan Socialist Party (CWI i England och Wales) och bland annat järnvägsfacket RMT, det genomslag som hade krävts för ett genombrott. Men lokalt inkasserade många av dess kandidater ett stort stöd som gav en glimt om de möjligheter som finns för att forma ett starkt socialistisk alternativ till högerpolitik och rasism. ■
