En urspårad tågutredare

2013-05-15 14:29:14




Gunnar Alexandersson, ekonomie doktor vid Handelshögskolan i Stockholm, ska utreda effekterna av avregleringen av järnvägen. Det är som om regeringen gett företrädare för Vårdföretagarna i uppdrag att utreda alla de vårdskandaler som privatiseringar fört med sig.
Gunnar Alexandersson har sedan länge varit känd eller ökänd som en av de ivrigaste förespråkarna för en total avreglering av järnvägen. Han var fram till januari i år också vice vd på Tågoperatörerna, tågbolagens branschorganisation.
När Tågoperatörerna anger sin policyförklaring låter det så här:
– För att tågtrafiken ska kunna axla en sådan utveckling bör samtliga berörda parter i Sverige aktivt arbeta för att påskynda avregleringen av tågtrafiksystemet i hela Europa.
– Tågoperatörerna är positiva till en öppen marknad, både i Sverige och i Europa. Sverige är ett föregångsland i Europa när det gäller avreglering och marknadsöppning av järnvägssektorn. Avregleringen inleddes redan 1988 och idag är järnvägstrafiken helt öppen för konkurrens (tagoperatorerna.se).
Tågoperatörerna betecknar regeringens val av Gunnar Alexandersson som utredare som ”osedvanligt bra”.
Ja, det var väl som dom gjorde ”valet” åt regeringen.
Tiden är mogen för en total avreglering av tågtrafiken, menade Alexandersson redan 2005. Och då hade Sverige redan Europas kanske mest avreglerade tågtrafik samtidigt som man var sämst i klassen på underhåll.
Avregleringarna har också fött och gött en ofantligt byråkratisk apparat.
”Från 2002 till 2009 ökade de ’indirekta kostnaderna’ för drift och underhåll med 135 procent, mer än en fördubbling. Fler och fler sitter på kontoren och räknar på kontrakt, tvistar med entreprenörer om debiteringar och försöker få ordning på trafik och spårarbete i ett gytter av operatörer. Färre och färre är ute i spåren och gör det som måste göras för att tågen ska gå i tid med god säkerhet och komfort för resenärerna”, skrev Mikael Nyberg, författaren till den utmärkta boken Det ­stora tågrånet, i början av året.
Istället för vinstjakt och förfall krävs att hela järnvägen åter ställs under statens huvudmannaskap. Istället för marknadskaos krävs planering, satsningar och demokratisk styrning av anställda i samarbete med brukarna.
Först då kan tågen börja gå som på räls igen.
Per Olsson