Greenpeace förstår inte att kampen för att rädda klimatet också måste vara en kamp mot det system och den politik som har förorenat planeten.
Greenpeace lägger nu fram ett omfattande program för hur koldioxidutsläppen från energisektorn kan stabiliseras fram till år 2020 och därefter börja minska till noll år 2050. Det som många förut trodde var omöjligt visar Greenpeace är fullt möjligt. Frågan är hur denna Energirevolution – som planen heter – ska förverkligas.
Greenpeace pekar på att stora förändringar redan äger rum i energisektorn. 60 procent av nytillskotten av elkraft är förnyelsebar. Förnyelsebar energi stod redan för 21 procent av den totala elförbrukningen år 2012, 12 procent av den totala energianvändningen. År 2014 var det första året på 40 år som utsläppen av koldioxid inte ökade, framförallt på grund av den minskade kolanvändningen i Kina.
Internationella energirådet IEA menar att utsläppen av koldioxid med nuvarande utsläppstrender kommer att öka med 56 procent fram till år 2050. Då överskrids målet om att temperaturen inte ska höjas med mer än 1,5-2 grader.
Istället skulle energin år 2050 kunna utgöras av 32 procent solenergi, 25 procent geotermisk energi (jordvärme med mera), 19 procent vind, 18 procent biomassa, 4 procent vattenkraft och 2 procent oceankraft.
Greenpeace menar att den förnyelsebara energin måste göras mer konkurrenskraftig. Transporter måste flyttas över till eldrivet – framförallt spårburet. De räknar med att detta kan utgöra en energibesparing på 62 procent för transportsektorn fram till år 2050.
Greenpeace visar också på att hela kostnaden för subventioner av förnyelsebar energi kan täckas upp av de allt mer minskade kostnaderna för fossila bränslen som idag kraftigt subventioneras. Genom att investera fyra gånger så mycket i förnyelsebar energi för uppvärmning än vad som planeras för idag kan denna energi stå för 100 procent av uppvärmningen år 2050.
Väldigt inspirerande i rapporten är att planen bygger på ett skapande av miljontals nya gröna jobb. Medan dagens trender enligt IEA pekar på att energirelaterade jobb minskar efter år 2020 räknar Greenpeace med att energijobben redan år 2025 ska vara 60 procent fler än vad de är idag. Från år 2015, när 29 miljoner människor jobbar i energisektorn, till år 2030 ska 19 miljoner fler jobba i denna sektor – alltså 48 miljoner människor.
Svagheten i rapporten är att den helt underskattar motståndet. Greenpeace skriver: ”Det finns inga större ekonomiska eller tekniska hinder för att röra sig mot 100 procent förnybart år 2050. Den förnybara sektorn levererar förändring, men politisk aktion behövs för att säkra att förändringen blir gjord i tid. Det är upp till politiska ledare och affärsmän att styra industrin, influera konsumenterna och stimulera marknaden”.
Vidare sägs det att det inte är fråga om teknik eller ekonomi, utan om att utveckla mer flexibla marknader och att ge utvecklingsländerna tillgång till finansiering.
Med ens öppnar sig ett avgrundsdjup mellan målsättningarna och var vi står idag, och Greenpeace bygger ingen trovärdig bro till andra sidan. Jag skulle aldrig våga kliva ut på en bro för 100 procent hållbar energi som är byggd av illusioner om marknadskrafterna – när det är just dessa som har lett till de utsläppsnivåer och den uppvärmning som vi har idag.
Av Naomi Kleins antikapitalistiska slutsatser för klimatet i boken This Changes Everything märks inget i rapporten. Handel med utsläppsrätter har varit ett totalt misslyckande, vilket bara understryks av att det kapitalistiska Kina nu väljer den vägen.
Sveriges regering tvingades nyligen att införa en skatt på solceller enligt den fria EU-marknadens konkurrensregler. I Kleins bok berättas om hur ett program i Ontario, som skulle ha gjort delstaten fri från kol, stoppades av EU:s och Japans stämningar. Exemplen är många redan innan de monstruösa frihandelsprogrammen TTP och TTIP har börjat verka, där hänsyn till klimat, ekologi och närproducerat i stort sett är omöjliga.
Koldioxidutsläppen beror inte på att politiker saknar vilja, utan på att politikerna egentligen inte har speciellt mycket makt. Utsläppen är produkter av ett ekonomiskt system, kapitalismen, som bygger på maktordningar och exploatering. Därför måste verkligt revolutionära planer innehålla en benhård systemkritik. ■
