Entusiasm och kampvilja på Enhedslistens kongress

2013-05-04 08:26:10

foto: Mattias Bernhardsson
Över 800 personer deltog på Enhedslistens kongress i Köpenhamn förra helgen.

Enhedslistens kongress under helgen var den största någonsin med över 800 deltagare varav 440 delegater.
Kongressen kännetecknades av optimism och det rapporterades att partiet nu har 9 701 medlemmar.


Kongressen förberedde ­valkampanjen inför kommunvalen i november, där partiet räknar med att gå starkt framåt. Enhedslisten ligger på över 10 procent i opinionen och över 20 procent i Köpenhamn.
Inför kongressen har en omfattande kritik från medlemsbasen riktats mot riksdagsgruppens stöd till regeringens nedskärningsbudget.
Den så kallade vänster-center-re­geringen med Socialdemokraterna, Socialistiskt Folkeparti (SF) och Radikale Venstre har attackerat semesterrättigheter och möjlighet att gå i tidigare pension, genomfört en stor skattere­form för de mest förmögna och samtidigt omfattande nedskärningar i kommunerna, främst genom ­kraftigt minskade anslag till utbildning.

Frågan om budgeten har delat partistyrelsen under hösten och våren. Men på kongressen försvarade ingen i partistyrelsen beslutet att stödja budgeten.
Trots några försvars­tal från riksdagsgruppen – att om ”inte vi skrivit under denna hade de gjort en värre budget med andra” – korrigerade kongressen budgetundertecknandet och gav riksdagsgrup­pen ett uppdrag att föra fram en tydligare socialistisk politik.
Folketingsgruppens fikonlöv var budgettillägget som innebar en tillfäl­lig lösning för de arbetslösa som riskerade att utförsäkras.
– Vi fick i budgeten igenom en sex månaders förlängning av a-kassa för de 12 000-14 000 som skulle utförsäkras. Vår huvuduppgift nu är att få regeringen att ändra sig så att detta inte sker, sa en partistyrelserepresentant och berättade om den intensiva kampanj partiet ska ha under de kommande två månaderna med affischer och massflygblad.
Problemet är att de andra partier­na nu kan attackera dem för att först ha skrivit under en budget bara för att sedan kampanja emot den. TV-tal och flygblad kommer inte heller att stoppa utförsäkringarna, om inte Enheds­listen är beredda att diskutera en ordentlig kampstrategi med olika rörel­ser och fackföreningar med massdemonstrationer och strejker.

I tillägget 7.1.1, som röstades ­igenom med 90 procents majoritet, står det nu bland annat att en budget måste innehålla verkliga förbättringar och ett tydligt avbrott mot nedskärningar för att EL ska kunna rösta för den.
Men partistyrelsen lyckades därefter få 80 procents stöd för ännu ett tillägg, 7.1.2, om att riksdagsgruppen ska ha möjlighet att göra en ”aktuell politisk och strategisk bedömning”. I inläggen som stödde detta högertillägg på tillägget ville man göra gällande att ett ja eller nej till en budget har bäring på kampen:

– Folketingsgruppen måste kunna analysera klasskampen utanför parlamentet. Ett ja eller nej på en ­budget kan försvaga eller stärka kampen, uttryckte Finn Sørensen sitt stöd till 7.1.2.
Det kan tolkas som radikalt, men i praktiken är det intetsägande.
Enligt det resonemanget kan riksdagsgruppen anse att man av strategiska skäl ska rösta för en nedskärningsbudget för att ett nej skulle tvinga regeringen att söka ett stödparti högerut och med en ännu sämre budget därmed försvaga kampen. Det är i själva verket en hållning som öppnar för nya budgetöverenskommelser och stöd till nedskärningspolitiken, vilket i sin tur medför att partiet börjar förlorar det stöd man vunnit.
Utgångspunkten för ett demokratiskt, socialistiskt parti måste vara: Vi säger ja till varje förslag som kan förbättra livs- och arbetsvillkoren för vanliga människor och nej till varje nedskärningsbudget samt alla förslag till försämringar. Genom att inititera, delta och ge stöd till kampen utanför de parlamentariska församlingarna kan partiet bygga stöd och förankring för sin politik.
Det pågår fortsättningsvis en dragkamp mellan å ena sidan en höger i partistyrelsen samt majoriteten av riksdagsgruppen, vars fokus är valresultat och positioner, och å ­andra sidan en stor majoritet i medlemsba­sen, som vill se ett mer kampinriktat parti.
Partistyrelsen förlorade omröstningen på ett förslag de lagt om att luckra upp reglerna kring rotation på förtroendeposter (regler för att förhindra byråkratisering), för att ’folketingsgruppen ska få lättare att förbereda sig för val’. Men reglerna om rotation består.
Partistyrelsens arbete med att formulera ett nytt partiprogram till nästa kongress vittnar om försök att göra partiets politik mer valpopulistiskt och mindre radikalt. Något som diskuteras är att ändra ”socialistisk ­revolution” till ”socialistisk förändring”, med argumentet att få skulle veta vad revolution var jämfört med t ex 1990-talet; ett konstigt ­antagande med tanke på de pågående revolutio­nära processerna i Nordafrika och Mellanöstern som folk diskuterar och följer.
Vad det handlar om är att EL:s ledning inte har kunnat stå emot politiskt när borgerliga media attackerat deras program. Istället för att förtydliga vad man åsyftar med socia­listisk revolution och demokrati, försöker man ändra så att man i högerns ögon ska framstå som mer ”realistiska”.

Kongressen visar ett parti som kännetecknas av entusiasm, fler aktiva medlemmar, stora demokratiska debatter och en bred vilja att bryta högerpolitiken. Fortsatta debatter om hur en verklig socialistisk förändring kan ske, såväl som partiets ­deltagande i de kamprörelser som finns, kommer att vara avgörande för den fortsatta politiska radikaliseringen till ­vänster i Danmark framöver.

Mattias Bernhardsson