Ett år sedan Connex sparkade Per Johansson

2006-09-27 13:38:57




Den 29 september är det ett år sedan den franskägda trafikjätten Connex sparkade Per Johansson, stridbar ordförande i Seko klubb 119, facket för 700 tunneltågförare och konduktörer vid tunnelbanan och två andra banor i Stockholm.

Därmed sattes i ett slag både fackföreningsrörelsens solidaritet och ledningarnas vilja att kämpa för arbetsrätten och den fackliga yttrandefriheten på ett av sina allvarligaste prov. Hundratals protestuttalanden och två historiska ”vilda strejker” i tunnelbanan, den 6 oktober och den 18 november förra hösten, visade att medlemmarna ville kämpa – medan Sekos förbundsledning gav sitt stöd i ord men fegade i handling och LO-ledningen intog en svekfull tystnad.
Vad som lätt kunde ha blivit en viktig facklig seger med stor betydelse i årets val blev i stället en långbänk. Än är striden inte avgjord. Med en ny demonstration söndag den 1 oktober inleds andra halvlek i denna strid, som till sist avgörs i Arbetsdomstolen i februari 2007.
Beslutet att sparka Per Johansson meddelades stilenligt på ett personalmeddelande på Connex anslagstavlor i hela landet innan ens några överläggningar hållits med facket om skälen. Per Johansson påstods enligt Connex ledning ha ”under en längre tid agerat illojalt mot företaget och kränkande mot medarbetare”, något som de försäkrade ”har inget att göra med personens roll som ordförande för klubb 119”.

Union busting-konsult

Enligt en fyrsidig stencil om Connex mediastrategi under rubriken ”Budskap och strategi: case PJ” som Offensiv kom över löd två huvudpunkter: ”Håll isär säkerhetsfrågan och avskedandet av personen” och ”På grund av att personen är ordförande i en av våra klubbar har vi haft större tålamod med hans agerande”. Bakom instruktionerna låg den av Connex anlitade konsultfirman Medial, som bland annat ägnar sig åt ”union busting” (antifackliga kampanjer).
Men att avskedandet inte skulle ha något med Per Johanssons roll som stridbar fackordförande att göra var en lögn som Connex VD Pelle Svensson själv tvingades punktera redan efter en dag.
– Man kan konstatera att det bedrivs en politisk kampanj som inte hör hemma på en avreglerad marknad och i konkurrensutsatt verksamhet. Han har helt enkelt bedrivit en propaganda som är emot företaget, utbrast Pelle Svensson i Dagens Eko den 30 september.
Att även SL:s ledning var insyltad i attacken visades av att SL:s VD Lennart Jangälv redan i TV4 Stockholm den 23 september kritiserat klubb 119 för ”osakliga utspel i en kampanj, tydligen med syfte att misskreditera SL och Connex”.
Det verkliga skälet till den dramatiska konflikten var att en kämpande och demokratisk lokal fackförening tufft och målmedvetet slagits för både sina medlemmars och allmänhetens intressen mot den försämring av underhåll och säkerhet som följt i spåren på den nyliberala upphandlingen av tunnelbanans drift och andra verksamheter från privata bolag.

Risk för fler olyckor

Inte bara Seko klubb 119 inom tunnelbanan och Seko klubb 120 inom verkstadsföretaget Tågia, utan också berörda myndigheter, har riktat hård kritik mot Connex och Tågias sätt att sköta säkerheten. Medan till exempel vagnarna förr i tiden med jämna mellanrum togs in och plockades ner för grundlig revision har den typen av förebyggande underhåll i dag rationaliserats bort.
– Om ett företag har kontrakt att driva tunnelbanan i fem år kommer de knappast att rusta den för 25 år. Det är ganska självklart. Men problemet är att varken SL eller någon annan tar det ansvaret. Risken är att vi får se fler bränder, urspårningar och andra olyckor, förklarade järnvägsinspektören Dick Rydås sin oro för det långsiktiga säkerhetsarbetet, enligt fackets nättidning Sekomagasinet i början av januari 2006.
Seko klubb 119 har med stöd av Sekos avdelning i Stockholm och förbundets ordförande Jan Rudén klart visat att det Connex och SL-chefen kallar ”politisk kampanj” varit en envis facklig kamp med hög profil för en säker tunnelbana. Att kritiken fått stort genomslag i media beror på att tunnelbanans säkerhet angår miljoner resenärer.
Per Johansson och andra i klubb 119:s styrelse har själva betonat att klubben alltid gått ut med en offentlig kritik mot Connex och SL först sedan man på alla sätt påtalat problemen internt och de då inte tagits på allvar.
Vid några tillfällen har skyddsombuden använt sin rätt att stoppa arbetet. Tre ”tunga stopp” har till exempel lagts efter allvarliga incidenter som hot och våld vid ändhållplatser, tunnelbanebranden i Rinkeby och, strax innan avskedandet, när en frontruta tryckts in mot en förare sedan en man begått självmord genom att hoppa framför tåget.
Trots att man efter tunnelbanebranden i Rinkeby hittade 199 fel på de 17 gamla vagnar som hastigt undersöktes, utan att man klart lyckades fastställa orsaken till branden, vägrade Connex att, som facket krävde, ta dem ur trafik till dess att orsaken hittats. Först efter ytterligare en kortslutning i en likadan vagn i Rissnedepån, efter avskedandet av Per Johansson, togs 140 gamla vagnar ur drift för en större kontroll.
Stor uppmärksamhet väckte också klubb 119:s avslöjande att 17 av 24 larmtelefoner varit ur funktion enbart på den korta sträckan mellan Kungsträdgården och Fridhemsplan, trots att SL påstått att problemet var åtgärdat. Även Per Johanssons skarpa kritik mot de nya C20-tågens frontfönster vid en inspektion efter en ihjälkörning har stöd av inspekterande myndigheter.
– Vid inspektionen efter olyckan kontrollerades en oskadad ruta. Den satt så hårt att handtagen till rutan gick av. Den fick sparkas in utifrån, förklarade Per Johansson i massmedia sedan fackets skyddsombud använt sin rätt att stoppa tågen.
Att detta väckt stor uppmärksamhet beror självklart på att det den vägen är lättast att evakuera tågens passagerare vid en olycka i trånga tunnlar. Något som också intygades i kommentarer av talespersoner för arbetsmiljöinspektionen, Järnvägsstyrelsen och Stockholms Brandförsvar.

Nära katastrof

Skyddsombudens stopp av trafiken har följts av förelägganden från myndigheterna. Man väntar också sent omsider under våren 2007 en tydlig kritik mot Connex från den haverikommission som utreder tunnelbanebranden i Rinkeby, där bara ett mycket rådigt agerande från tågföraren betydde att 500 passagerare snabbt kunde evakueras och en större katastrof förhindras (12 rökskadades).
– Men Connex har satt i system att ignorera förelägganden från myndigheter som Arbetsmiljöverket och Järnvägsstyrelsen, säger Per Johansson.
Det har också avslöjats att Connex åsiktsregistrerat personal i mappar med tidningsklipp, ”anmälningar man inte visste fanns” o s v. I Per Johanssons mapp fanns egendomligt nog bara tidningsurklipp där han figurerat i Offensiv.
Avskedandet av Per Johansson väckte från första stund starka reaktioner. Redan efter ett par dagar hade talrika uttalanden börjat strömma in till klubb 119, även från andra länder, sedan Offensiv informerat om händelsen på CWI:s hemsida. Också syndikalisterna reagerade starkt mot att Connex som ett exempel på Per Johanssons ”kränkande av medarbetare” dragit fram att han reagerat mot en förare som på sin lediga dag valt att jobba istället för en lagligt strejkande syndikalist.
– Jag tolkar Connex beslut som att de vill ha tyst på fackliga röster som är kritiska mot företagets agerande. Detta är djupt allvarligt och jag ser det som en attack mot hela fackföreningsrörelsen, intygade Sekos förbundsordförande Janne Rudén.

Vild strejk i t-banan

Tre packade klubbmöten redan på tisdagen den 4 oktober efter avskedandet vittnade om upprörda stämningar mot Connex bland klubb 119:s medlemmar. På morgonen två dagar senare, den 6 oktober, genomfördes också en nästan total ”vild strejk” i en rasande protest mot Connex. Av 107 tåg gick bara 25 ut, varav 15 kördes av inkallade arbetsledare. Det betyder att 9 av 10 förare deltog i aktionen!
”Sparka Connex, inte Per” och ”Vi vill ha, Pelle kvar” ljöd också slagorden från de hundratals arga Seko-medlemmar och andra demonstranter som senare på dagen strömmade till utanför Connex huvudkontor i Sundbyberg – och som strax tog sig uppför trappan i huset ända fram till kontorets låsta plexiglasdörrar.
Connex chefer har själva vittnat om hur de skakades av protesterna. I en specialutgåva av personaltidningen, Connexnytt nr 1 2005 den 18 oktober, skriven av lejda journalister, klagade Connex VD Pelle Svensson bittert över att ”Olovliga strejker, folk som tränger in på Connex kontor och partiledare som kräver lagändringar gör sig bra i medierna, liksom arga resenärer som kommer för sent till jobbet”. Än mer bredde Torborg Chetkovic, chef för Connex Stockholm, på: ”Vi räknade med att bli oerhört kritiserade, men inte att personal som vägrade strejka skulle hotas, fotograferas och bli uppringda i hemmet”.
”När en mängd organisationer (läs: hundratals protestuttalanden) som inte har med Connex att göra mobiliserade och började attackera oss blev situationen ohållbar”, spädde personalchefen Beata Hammarskiöld på.
Detta var ord från ett hårt trängd bolagsledning, som direkt bemöttes av klubb 119.
– Det är inte sant, det är tvärtom de som har fotat, hotat och försökt splittra. Och den här striden för säkerhet och god miljö i tunnelbanan angår alla, svarade Jannis Konstantis, klubbens vice ordförande, i Offensiv.
Att en fortsatt bitter strid nu väntade framgick också av Chetkovics ord i samma personaltidning om att: ”Chefer och arbetsledare är nu ute dygnet runt. Vi visar att vi finns till för personalen, vi lyssnar och medarbetarna får fråga om vad de vill. De som vill prata med oss garanteras fullständig anonymitet”.
– De är skärrade och ute för att sprida skit, skit, skit, kommenterade Per Johansson det lätt maskerade försöket att med hot och lögner försöka splittra motståndet.

71% på fackets sida

Samtidigt visade den massiva opinionen att Connex lätt skulle ha kunnat besegras om bara Seko-förbundet agerat tuffare och LO lyft lillfingret. Enligt en tittarundersökning i Aftonbladet, som besvarades av nästan 50 000 läsare, ansåg 71 procent att det var fel av Connex att avskeda Per Johansson.
Att resenärernas sympatier var på fackets sida visades också av de tusentals namnunderskrifter som Offensivs tidningsförsäljare samlade in utanför Stockholms tunnelbanestationer. ”Äntligen är det någon som gör något”, var en mycket vanlig kommentar.
Antalet fackliga stöduttalanden kunde snart räknas i flera hundratals, från hela världen; alltifrån gruvarbetarna i Kiruna till tunnelbaneförarna i Sao Paolo, telekomarbetarna i Pakistan och järnvägsfacket på Filippinerna, efter både CWI:s publicitet och ett mycket tydligt stöduttalande från internationella transportarbetarfederationen ITF.
Många fackligt aktiva slöt också upp i den demonstration som klubb 119 och Seko Stockholm arrangerade torsdagen den 20 oktober. Cirka 3 000 deltagare slöt upp på Sergels torg till stöd för kampen mot Connex.

”Vi vägrar hålla tyst”

Per Johansson har hela tiden haft sitt eget förbunds formella stöd. I slutet av oktober 2005 inledde också Seko en affisch- och flygbladskampanj vid busskurer och järnvägsstationer i hela landet på temat ”Vi vägrar hålla tyst”. Att det fanns starka skäl för hela fackföreningsrörelsen att sluta upp visades också av den opinionsundersökning som Seko beställt, där 47 procent av LO:s, 57 procent av TCO:s och 62 procent av Sacos medlemmar ansåg att det blivit svårare att kritisera sina arbetsgivare.
Även journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén reagerade starkt, och sade sig i en Offensivintervju vara allvarligt oroad över hur otryggare jobb och hierarkiernas comeback på arbetsplatserna tystar både individer och fack.
– Det har blivit betydligt tystare bara de senaste 10-15 åren. Maktbalansen har förskjutits på ett sätt som också försämrar arbetsmiljön, där vi tillbringar större delen av vår vakna tid. I förlängningen försvagar det också verksamheten, då folk varken vågar komma med bra eller dåliga förslag, menade Lindblom Hulthén.
– Ja, i allra högsta grad, svarade hon på frågan om Connex avskedande av Per Johansson är ett exempel på detta.
Inte ens de offentligt anställda vågar tala i dag, trots att de har den formella rätten, menade hon.
– Och att det inte finns insyn och meddelarskydd i offentlig verksamhet som bolagiserats är helt horribelt.
Förutsättningarna var lysande för en LO-ledd kampanj för den fackliga yttrandefriheten, som också skulle ha mobiliserat den omfattande latenta kritik som funnits i Stockholm mot privatiseringspolitikens konsekvenser för kollektivtrafiken och offentlig service. När LO vägrade detta missade de också sin bästa chans att skapa helt andra förutsättningar att slå tillbaka högeralliansen i årets val.
Hundratals svenska och utländska fack, däribland flera TCO-avdelningar, sju LO-distrikt inklusive Stockholms, ITF och till och med European Federation of Public Services Unions – med 216 europeiska fackförbund som medlemmar – har i skarpa ordalag uttalat sitt stöd för Per Johansson.

Inte ens ett LO-uttalande

Ändå kunde LO-toppen i Sverige inte ens ta ett uttalande – förmodligen av rädsla för att ge alltför stor uppmärksamhet åt en lokal fackförening som konsekvent agerat för en tuffare facklig linje än LO-ledningens egen. Hänsynen till SL:s socialdemokratiska styrelseordförande Anna Kettner, de ledande s-ledamöterna i landstinget och s-regeringens önskemål om ett lågmält LO är andra skäl.
LO:s avtalssekreterare Erland Olausson förklarade under en uppvaktning från Seko klubb 119 tystnaden ”i sakfrågan” om avskedandet av Per Johansson med att LO inte ville ha ”fel debatt”, utan kunna koncentrera sig på ”principfrågan” om behovet att stärka yttrandefriheten i verksamheter som bolagiserats och ett ”förtydligande” av medbestämmandelagen MBL så att en arbetsgivare inte ska kunna ”köpa ut” en fackligt förtroendevald.
Denna satsning på ”principer” räckte dock inte längre än till två debattinlägg i Svenska Dagbladet, undertecknade av Olausson och Sekos ordförande Janne Rudén. Affärstidningen Dagens Industri var heller inte sen att tolka Olaussons tystnad som ”ett tydligt bevis på att tunnelbanekonflikten inte är så enkel som LO-facket Seko vill göra det till”.
Seko klubb 119 gjorde ändå med stödet från fackföreningsrörelsens basplan i ryggen en ny kraftansträngning för att pressa Connex med ännu en stor protestdag fredagen den 18 november. ”Vi kämpar för att vinna, inte bara framföra vad vi tycker”, betonade också Per Johansson.

Krav på politisk strejk

Initiativet kombinerades med krav på Seko att utlysa en politisk strejk i frågan om den fackliga yttrandefriheten – ett krav som bland annat fått stöd av alla klubbar i Sekos Stockholmsavdelning och IF Metalls verkstadsklubb i Södertälje. Detta skulle enligt klubb 119 kunna kombineras med en uppsägning av det tredje avtalsåret, för att på så sätt få en annan möjlighet att lägga ett strejkvarsel mot Connex för krav på facklig yttrandefrihet och stärkt skydd för de förtroendevalda.
Vid sidan av klubb 119:s möten agerade också många tunneltågförare för att backa upp denna dag med en ny, ”vild” politisk strejk underifrån. Något som också underlättades av att tunnelbanans syndikalister förmått SAC att utlysa en laglig politisk strejk samma dag.
Denna handlingslinje – att propagera för en politisk strejk från Seko, LO och TCO och samtidigt mobilisera till en ”vild” politisk strejk underifrån var också den väg som RS/Offensiv föreslagit och följde upp med en intensiv stödkampanj för en lyckad protestdag den 18 november.
LO:s avtalssekreterare Olausson försökte två sina händer och dölja LO:s svekfulla tystnad genom att själv komma snubblande nära en uppmaning till vild strejk, som svar på LO-tidningens fråga vad fackets medlemmar kan göra.
– Det mest effektiva är att medlemmarna slår vakt om sina förtroendemän. Det påverkar hur arbetsgivaren beter sig. När Värö bruk försökte köpa ut pappersarbetaren Karl-Erik Karlsson reagerade medlemmarna med, hur ska jag säga, sänkt arbetslust. Det gjorde att arbetsgivaren kom på andra tankar, förklarade Olausson!
Dessvärre motsvarades inte heller de många stöduttalanden som gjorts av LO-distriktet och andra fackföreningar i Stockholm av någon verklig mobilisering från dessa, vare sig till protestdagen eller några andra hör- och synbara påtryckningar på SL:s s-, v- och mp-ledda styrelse att agera mot Connex. Inte heller betydde stödet från Lars Ohly att vänsterpartiets styrelseledamöter i SL vågade sätta sina egna positioner på spel genom att klart fördöma Connex antifackliga agerande och kräva en återanställning av Per Johansson.
Trots en lång och hård press med hotelser mot förarna från Connex och uppmaningar strax innan att inte strejka från både Sekos avdelningsordförande Bjarne Isaksson och klubb 119:s representant Pierre Sandberg – något de enligt klubbens företrädare var tvungna att säga enligt gällande lag– stod flertalet förare pall.

Mer än hälften strejkade

Medan syndikalisternas officiella strejk blev mest uppmärksammad i media vägrade enligt Seko klubb 119 ett 80-tal förare att jobba under protestdagen. Av dessa bedömdes närmare tre fjärdedelar vara Sekomedlemmar – flertalet på grund av strejk, medan några var sjukanmälda. Det motsvarade 70 respektive 65 och 50 procent av de förare som skulle ha jobbat på de blå, röda och gröna linjerna. ”T-banestrejken slog hårdare än väntat”, förklarade även Metro – en SL och Connex närstående gratistidning – dagen därpå.
Cirka 1 000 deltagare deltog i den högljudda demonstration som från protestmötet på Sergels torg passerade arbetsgivarorganisationen Almegas kontor på vägen mot Mynttorget. Bland dessa var förutom de Connexanställda och sympatiserande ”vänsterfolk” många ungdomar som, i stil med en grupp sympatistrejkande elever från Södra Latin, tagit sig dit.

Visade viljan att kämpa

De historiska strejkerna i Stockholms tunnelbana den 6 oktober och den 18 november följdes i början av 2006 upp av flera mindre manifestationer, som under den centrala tvisteförhandlingen, en ny massuppvaktning av SL:s styrelseordförande Anna Kettner, en protestdag med stödgala och en facklig tribunal om Connex med inbjudna från England och Norge. Även om uppslutningen varit mindre än förra hösten har Stockholms tunnelbaneförare och konduktörer gång på gång visat sin vilja att försvara en kämpande och demokratisk fackförening.
Sedan tvisteförhandlingarna i början av januari slutade i oenighet, har också Seko stämt Connex för kränkning av föreningsrätten med hjälp av LO-TCO Rättsskydd.
– Det hör till en förtroendevalds uppdrag att föra fram kritik och våga vara tuff mot lomhörda arbetsgivare. Johansson har bland annat kritiserat Connex bristande säkerhetsarbete i egenskap av klubbordförande. Därför anser vi att det är en kränkning av föreningsrätten, motiverade Sekos förbundsordförande Janne Rudén stämningen.
Ett år efter avskedandet av Per Johansson råder en fortsatt iskall atmosfär i relationerna mellan Connex och de båda klubbarna Seko klubb 119 och klubb 120 (Tågia).
Seko klubb 119 startar nu på söndag den 1 oktober, ett år efter avskedandet av Per Johansson, en ny etapp av kampen med sikte på nya, större mobiliseringar inför Arbetsdomstolens behandling av fallet i februari nästa år. Det sker med en samling på Sergels torg kl 13, som är öppen för alla intresserade.
Arne Johansson