Ett år sedan massakern

2012-12-14 00:45:35




Den 16 december kommer familjer och vänner att samlas för att lägga blommor till minne av offren för massakern på strejkande oljearbetare i Zhanozen i Kazakstan för ett år sedan.
Redan den 9 december genomförde arbetarna solidaritetsmanifestationer.

Aktivister beräknar att 70 dödats i massakern för ett år sedan när militären sköt rakt in i en fredlig demonstration. Fortfarande hittas kroppar nergrävda i öknen eller på gamla kyrkogårdar.
Den allt mer isolerade regimen under president Nursaultan Nazarbajev har under året svarat med ökad repression och övervakning. Regimkritikern Vadim Kuramshin, som tidigare frikänts, dömdes nyligen till 12 års fängelse. Andra aktivister har mördats.
Oppositionella tidningar och hemsidor har tvingats lägga ner. Åtta tidningar och 23 internsidor stängdes för två veckor sedan.
Mobiloperatören Kcell, som ägs av TeliaSonera, samarbetar nära med regimens speciastyrkor.
– Mycket har hänt under året som gått. Landet har skakats av fortsatta strejker samtidigt som regimens skenrättegångar dömt oljearbetare och andra oppositionella till långa fängelsestraff, berättar Ainur Kurmanov, känd arbetarledare och medlem i CWI Kazakstan (Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation).
– Den viktigaste strejken var på Kazkhmys, ett stort gruvbolag med 170 000 anställda. I maj ockuperades fyra gruvor med 3 000 anställda. Arbetarna stannade under jord i fyra dagar medan 10 000-tals arbetare från andra skift och anhöriga väntade ovan jord.
– De vann 100 procents löneökning för alla gruvarbetare. Andra inom bolaget vann 40-50 procent.
Många andra har också strejkat, t ex metall- och transportarbetare. Strejkerna har också ställt krav på höjda löner även för lärare och statsanställda.

– Under två rättegångar åtalades först 12 och sedan 37 arbetare. Den första rättegången gällde järnvägsarbetare, brandmän med flera som försökte blockera transporter av trupper till Zhanaozen.
– Huvudrättegången mot de strejkande pågick i tre månader, från mars till juni. 35 av de 37 åtalade berättade att de torterats under tiden i häktet. Flera vittnen tog under rättegången tillbaka vittnesmål som torterats fram.
– Ett av vittnena var Alexander Rozhenko, som sedan mördades för att han tog tillbaka sitt vittnesmål. Han vittnade anonymt via Skype, men en av de åtalade kände igen hans röst. Han började då gråta och berättade att han gripits på gatan och torterats i en månad för att tvinga fram ett vittnesmål.
–Han gick ut offentligt om tortyren, även i tv, och gömde sig sedan i flera månader, men hittades mördad den 7 oktober.
17 av de åtalade i de båda rättegångarna dömdes till mellan tre och sju års fängelse.
– Trebarnsmamman Rosa Tuletaeva betraktades som en av ledarna. Hon vittnade att hon våldtagis med batonger och att hennes barn hotats. Men banken som skulle vräka barnen har tills vidare avvaktat på grund av protestkampanjer.

Stödkampanjerna har haft stor betydelse. T ex släpptes oljearbetarnas advokat Natalia Sekolova som dömts till ett långt fängelsestraff. I andra fall har domarna blivit kortare.
– Vi driver nu kampanj för att de som dömts ska släppas fria. Det gäller i synnerhet Rosa Tuletaeva och Maxat Dosmagambetov, båda aktiva i Kazakstans Socialistiska Rörelse.
Många av de dömda har fortfarande inte fått någon sjukvård för sina skador.
Inför ettårsdagen har regimen förberett ett de facto undantagstillstånd i Zhanozen. De har också diskuterat att byta namn på staden.
EU och USA har fortsatt gett fullt stöd till Nazarbajevs diktatur, bland annat därför att de konkurrerar med både Ryssland och Kina om tillgång till landets råvaror. Storföretag från t ex Tyskland och Frankrike har gjort mångmiljardavtal med regimen.
Samtidigt är stämningen allt mer hatisk mot de styrande. Det jäser underifrån i Kazakstan som har flera likheter med stämningen i Egypten och Tunisien innan revolutionerna. Socialister i t ex Sverige har ett ansvar att stödja den socialistiska oppositionen i Kazakstan.
Per-Åke Westerlund