Ett hål i hjärtat av Pajala

2014-12-18 16:20:56

foto: Paavo Pokkine / Flickr CC
Pajala får ta en hård smäll på grund av Northlands konkurs.

Northlands konkurs lämnar ett hål i Pajalas samhälle och nu räds folk för att orten kommer att dö ut. Samtidigt finns det ett hål kvar i naturen, och Muonio sameby, som samarbetade med gruvföretaget, blir utan ersättning och varnar för att gruvföretaget inte kommer att täcka kostnaderna för återställandet av marken.

Redan 1970 spekulerades det om gruvdrift i Kaunisvaara, Pajala, men då lade LKAB ner projektet på grund av svårhanterlig svavelgas. Årtionden senare intresserade sig ett kanadensiskt prospekteringsföretag för fyndig­heterna. Företaget bytte senare namn till Northland Resources. 

Första biten malm plockades upp 2007, varpå företaget pratade om att satsa åtta miljarder kronor på projektet. I oktober 2012 startades gruvan upp, men tre månader senare insåg man att det behövdes ännu mer pengar. Efter rekonstruktioner och avgångar från den välavlönade ledningen slutade det hela förra veckan i konkurs för bolaget. Nu är även dotterbolagen i Norge och Finland satta i konkurs.

I glesbygden, som har lovats guld ur de gröna skogarna, slår gruvkonkursen hårt. Som vanligt när marknadens spekulanter får härja fritt är det arbetare och skattebetalare som får ta smällen när den väl kommer. Efter konkursbeskedet har lokalmedia den senaste veckan kantats av historier om småföretagare, familjer och arbetare som vittnar om hur tillvaron slits isär. De jobbtillfällen som skulle komma, de jobbtillfällen som redan hade kommit, familjer som har flyttat till orten – många är de som nu flyttar upp till bar backe.

Arbetslösheten växer i Pajala.
Arbetslösheten har ökat med 37 procent på ett år. Det är länets största ökning. I ett litet samhälle innebär den siffran 75 personer, men samma procentsats skulle i exempelvis Luleå innebära 1 000 personer eller i Stockholm 11 500 fler arbetslösa. I Norrbotten har arbetslösheten generellt sjunkit jämfört med förra året, förutom i gruvstäderna Kiruna och Pajala.

Muonio sameby valde att samarbeta med gruvföretaget och bjöd in spekulanterna från Kanada till renmärkning. Då ansåg samebyn att gruvan var viktig för Pajala och valde att flytta betesmarker. Nu står de utan ersättning för förlorat renbete och flaggar för att de 18 miljoner kronorna som företaget har avsatt för återställning av marken inte kommer att räcka, något som kan resultera i en miljökatastrof. 

Tomas Sevä, före detta ordförande för Muonio sameby, höjer i Norrbottens-Kuriren ett varnande
finger till andra samebyar som kämpar mot gruvföretag och menar att gruvan i Kaunisvaara är ett bra exempel på hur det kan gå. Sevä tillägger även att minerallagen måste ändras för att samebyar ska få större rätt gentemot gruvetableringar.

Idag är mineralskatten nästintill obefintlig, vilket betyder att knappt ens smulor från gruvbolagens bord går tillbaka till staten, som trots detta satsar på infrastruktur för gruvorna. Samernas rättigheter åsidosätts, lokalbefolkningen får inget inflytande över gruvetableringar, naturreservat, framförallt i Sápmi, plundras med mera.

Djupa sår lämnas i naturen med långsiktiga konsekvenser, som förorenat vatten. Alltsammans för att den anarkistiska fria marknaden får härja med sina spekulationer istället för att producera efter de verkliga behoven. Gruvboomens uppgång och fall är det tydligaste exemplet på varför gruvindustrin behöver förstatligas under kontroll av arbetare och lokalbefolkning, för att också kunna säkerställa en grön omvandling av produktionen. ■