foto: European People’s Party / Flickr CC
Merkels avgång markerar en ny vändning i landets politiska kris.
Den senaste valkatastrofen fick den tyske förbundskanslern (statsministern) Angela Merkel att meddela att hon lämnar ordförandeposten i det regerande kristdemokratiska CDU – ett parti hon har lett sedan år 2000. Däremot vill Merkel fortsätta vara förbundskansler fram till år 2021.
Merkels besked markerar en ny vändning i landets politiska kris.
Söndagens delstatsval i Hessen slutade i en ny valkatastrof för de båda regeringspartierna CDU, förbundskansler Angela Merkels parti, och socialdemokratiska SPD.
CDU, som har styrt Hessen tillsammans med De gröna, backade mest – minus 11,3 procentenheter jämfört med delstatsvalet 2013 – och fick historiskt låga 28 procent.
SPD backade nästan lika mycket – minus 10,9 procentenheter – och gjorde sitt sämsta val i det som har kallats ”röda Hessen” i modern tid.
Liksom i delstatsvalet i Bayern två veckor innan blev De gröna valets vinnare. De gröna i Hessen fick 19,8 procent, plus 8,7 procentenheter, och blev lika stora som SPD.
Rasistiska och högerpopulistiska AfD gick också framåt och fick 13,1 procent av rösterna. Vänsterpartiet Die Linke ökade med dryga 1 procentenhet till 6,3 procent.
Hessen efter valet kommer sannolikt att styras av en ny koalition bestående av CDU, De gröna och borgerligt liberala FPD.
Två veckor innan valet i Hessen hade regeringspartierna CDU och dess bayerska systerparti CSU och SPD gjort historiska valförluster i Bayerns delstatsval.
Efter det bayerska valet var den redan skadeskjutna regeringskoalitionen än svagare i ett allt mer polariserat Tyskland. Och efter helgens delstatsval i Hessen är det bara rädslan för ett nyval och en trolig ny valkatastrof som håller ihop CDU/CSU-SPD-regeringen. Men frågan är hur länge. Tiden håller på att rinna ut. Att Merkel nu hoppar av partiledarposten (inte ställer upp till omval vid CDU-kongressen i december) kan bli starten på en serie händelser och avgångar som såväl tvingar Merkel att avgå som förbundskansler som fäller regeringen.
Även inom det krisande SPD, som bara är landets fjärde största parti i opinionsundersökningarna, höjs allt fler röster för att partiet borde lämna regeringen för att om möjligt bromsa raset utför.
Kombinationen av ekonomisk dominans och politisk stabilitet gav den tyska regeringen och Merkel en särställning inom EU och eurozonen. Nu har den politiska stabiliteten gått förlorad och även i Tyskland är de tidigare dominerade partierna i djup kris. Det i sin tur sätter såväl EU som EMU i gungning.
En era är slut.
