Ett nytt Stonewall mot förtrycket

av Jonas Brännberg, artikel ur veckotidningen Offensiv

Mordet på ryska HBTQ-aktivisten Jelena Grigorijeva kom som en skrämmande väckarklocka inför årets Stockholm Pride. Vi har inte råd att låta Pride vara ett kommersiellt jippo – precis som vid Stonewall Inn för 50 år sedan är kampen avgörande och måste byggas här och nu. Och det är inte bara internationellt som hbtq+-rättigheter är hotades. Ett mörkt blåbrunt moln tornar upp sig i horisonten och framstår som ett allt större hot mot hbtq+-rättigheter och jämställdhet.

Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna blir mer och mer ett och samma reaktionära block. I samband med årets Stockholm Pride försöker Moderaterna använda hbtq+-communityt för att slå ett slag för människohandel genom att återigen ta upp frågan om att tillåta surrogatmödraskap. Många hbtq+-aktivister reagerar med avsky och viljan att ta strid mot hotet från högern växer. Moderaternas hyckleri visas bland annat i att stödet för RFLS:s åsikter har fallit bland Moderaternas riksdagskandidater 2018 jämfört med 2014 (och är som vanligt i botten bland KD och SD-politiker).

”Vi vill inte vara deltagare och medbrottslingar i en marknad som utgår från trafficking och utnyttjande av kvinnor och barn. Vi vill inte gå från förtryckta till förtryckare. Som ett kollektiv så motsätter vi oss de regler som det patriarkala systemet tvingar på oss, regler från samma system som alltid diskriminerat oss.” Så skriver 92 organisationer under hasttagen #NotInMyName på initiativ av hbtq+-organisationer i Spanien.

I Sverige är surrogatindustrin på offensiven. Moderaternas backar upp med sin reklamkampanj för ”reglerat” surrogatmödraskap som försöker dölja sitt reaktionära budskap genom fake-slagordet ”Min mage. Mitt val. Ert barn.” Men precis som Kajsa Ekis Ekman skriver i Aftonbaldet är de som driver på ”inte kvinnor som kräver ’rätten’ att få ge bort sina barn. Det är industrin och köparna. Surrogatmödraskap räddar inga kvinnoliv. Det har däremot krävt ett flertal kvinnoliv och gjort otaliga infertila.”

I länder där ”altruistiskt” surrogamödraskap (utan någon betalning) är tillåtet uppstår istället en svart marknad med betalning under bordet eller påtryckningar på annat sätt. Surrogatindustrin utnyttjar klasskillnader och fattigdom. USA:s första surrogatmor Elizabeth Kane skrev i boken Birth Mother: ”Surrogatmödraskapet innebär inget annat än överföring av smärta. En kvinna lider för att hon inte kan få barn, vilket löses genom att en annan kvinna tar över lidandet och aldrig får se det barn hon fött.”

Även Sverigedemokraterna har försökt sig på en tafatt flirt med hbtq+-personer genom sitt utspel under Almedalsveckan om att stoppa bistånd till länder där homosexualitet är kriminaliserat. Att SD själv inför valet 2018 konstaterades inte ha stött en enda hbtq+-reform i riksdagen gör det dock uppenbart att utspelet bara handlar om en ursäkt för mer rasistisk splittring.

Tillsammans med skandalen i EU-valet kring KD-kandidaten Lars Adaktusson som röstade mot abort 22 gånger tecknas ett mönster. Ett reaktionärt block av antifeminism, unken familjesyn och motstånd mot hbtq+-personers rättigheter samlas kring SD, KD och M – som i sin tur sporrar nazistiska våldsgrupper.

Det betyder inte att resten av de politiska etablissemanget är oskyldiga. Tidigare och dagens S-ledda regering, som skandalöst nog även V har gett sitt stöd, ökar kraftigt klyftorna i samhället, monterar ned välfärden, har stängt gränserna för flyktingar – något som öppnat dörrren för SD och den blåbruna högern. Juridiska rättigheter får också begränsat värde när de inte finns resurser i praktiken, till exempel vad gäller transvården.

50 år efter Stonewall-upproret är det uppenbart att hbtq+-kampen står inför stora utmaningar och måste organisera sig och kroka arm med andra rörelser. För socialister är det uppenbart att det reaktionära hotet är kopplat till kapitalismen, dess vinstjakt, dess ökade klyftor och kommersialisering av varenda vrå av vårt samhälle, till och med våra kroppar. En socialistisk hbtq+-rörelse innebär att kämpa tillsammans med alla som drabbas av kapitalismens orättvisor och förtryck och slå mot systemet där det får störst effekt – mot deras vinster och rikedomar. De feministiska strejker vi sett senaste tiden, till exempel i Spanien på 8 mars, visar vägen. ■

RS och Offensiv står för:

  • Nej till surrogatmödraskap. Lägg ner adoptionsindustrin. Frivillig adoption till par oavsett sexuell orientering,
    utan vinstintressen och diskriminering
  • Möjlighet till fler juridiska föräldrar än två. Utökad föräldraförsäkring.
  • Låt hbtq+-flyktingar stanna. Hbtq+-boende i väntan på permanenta uppehållstillstånd.
  • Massiv upprustning av vården och skolan: inga köer till könsbekräftande vård,
    psykiatri eller elevhälsa.
  • Inför tredje juridiskt kön, könsneutrala personnummer och könsneutral föräldralag.
  • Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar. Bort med sexistiska domare.
  • Protestera mot homo- och transfobi var än det dyker upp. Massprotester mot nazismen. För en kämpande hbtq+-rörelse.
  • Nolltolerans mot sexuella trakasserier. Trygga jobb, bra arbetsmiljö och demokratiska arbetsplatser. För kämpande fackföreningar.
  • Stora satsningar på kvinno-, trans- och mansjourer samt annan vård för utsatta.
  • Välfärd, bostad och arbete åt alla. Låt banker och storföretag betala. Socialistisk kamp för att avskaffa kapitalismen och de förtryck den upprätthåller.