155 människor överlevde fartygskatastrofen utanför den italienska ön Lampedusa – men ungefär dubbelt så många dog. De överlevande är nu på ett överfyllt mottagningscenter på Lampedusa, men vet mycket lite om sin framtid.
Bara 155 av de 500 eritreanska och somaliska flyktingarna i den båt som förliste den 3 oktober några hundratal meter utanför den italienska ön Lampedusas kust överlevde. Hittills har över 300 döda bärgats av räddningsarbetare.Olyckan, som inte på något sätt är den första av sitt slag – 20 000 flyktingar beräknas ha dött på flykt över Medelhavet de senaste 20 åren – kallas av italienska politiker ”den värsta flyktingkatastrofen någonsin”. Skuldfrågan diskuteras nu vilt på alla nivåer, från torgen på Lampedusa upp till EU-parlamentet.
Vad Lampedusaborna tycker är tydligt. I hamnen är en svart flagga hissad, med texten ”Vergogna”, som betyder skam.
När EU-representanter, med den asylansvariga EU-kommissionären Cecilia Malmström i spetsen, landade på ön möttes de av demonstranter som skanderade ”mördare”. Till Sveriges Radio sa en av demonstranterna:
– De här dödsfallen har Italien och EU-politikerna på sitt samvete.
Missnöjet och ilskan verkar fokuseras helt mot politikerna. Ett affärsbiträde, som Sverige Radio har pratat med, förklarade:
– Vi är fattiga här. Skolorna fungerar inte, sjukvården fungerar inte, handikappade får ingen hjälp, våra döda begravs inte här utan på Sicilien, båten kommer om det är fint väder och flyget är dyrt.
En man som intervjuades i samma inslag anklagade myndigheterna för rasism:
– De låter afrikanerna först dö till havs, sedan tar de in dem.
En lag som stiftades av Berlusconis regering 2002 har åter hamnat i blåsväder. Den har sedan införandet kritiserats av Lampedusas fiskare, men inte förrän nu instämmer etablissemanget i kritiken.
Lagen gör det olagligt för fiskare att bistå och hjälpa nödställda ”illegala” flyktingar på väg till Italiens kust.
Trots vaga antydningar från de italienska politikerna om att flyktingmottagandet måste ändras är EU:s linje en effektivare kustbevakning med större budget. Malmström försvarar EU:s gränskontrollstyrka Frontex genom att hävda att den inte har varit inblandad i katastrofer av den här magnituden.
Att Frontex har varit ansvariga för flyktinglägren på gränsen mellan Grekland och Turkiet, där flertalet människorättsorganisationer har rapporterat om både våldtäkter, tortyr och sanitära olägenheter, är i Malmströms värld inte relevant och hon bortförklarar öbornas protester mot politikerna med att de tycker att ”flyktingströmmen förstör för turism och försörjning”.
Frågorna om hur mycket den förstärkta kustbevakningen kommer kosta, vad dess uppgift kommer att vara och när den kommer att kunna lanseras, saknar talande nog svar. Politikernas fokus ligger inte på att lösa problemen som den egna asylpolitiken orsakar för flyktingarna eller EU:s befolkning. Istället tävlar man i populistiska utspel om att det behövs fler legala vägar in i EU, om att beklaga katastrofen och att hålla fokus borta från den flyktingpolitik som faktiskt förs av EU:s regeringar.
Fredrik Reinfeldt ges tillfälle att lyfta fram svensk migrationspolitik med arbetskraftsinvandringen som exempel på de legala möjligheterna att ta sig förbi Fort Europas murar.
Men hur hjälper lagen om arbetskraftsinvandring flyktingar från diktaturen i Eritrea? Lagen är skriven för att ge storföretagen största möjliga inflytande att välja högst lönsamhet, att utefter möjlig profit avgöra vilka som får komma till Sverige eller inte.
En politisk vilja att lansera ett program som faktiskt garanterar både lokalbefolkningen på Lampedusa och fattiga i hela Europa det som de nu saknar – vård, skola, offentlig service – samtidigt som man erbjuder skydd till nödställda flyktingar saknas. Tydligast visas detta genom hur man hanterar de 155 överlevande efter katastrofen. De flesta är eritreaner under 25 och de trängs nu i ett överfyllt mottagningscenter, utan någon information om vart de ska ta vägen.
Inget svar ges på om de 155 överlevande kommer att ges asyl eller skickas tillbaka till sina hemländer Eritrea och Somalia efter att ha bötfällts på 5 000 euro som illegala invandrare.
För att i framtiden kunna stoppa liknande katastrofer kommer det att krävas kamp. De boende på Lampedusa som lever i fattigdom och som ser hur de rasistiska myndigheterna behandlar nödställda flyktingar måste stå enade. Det är samma politiker som låter flyktingar drunkna i Medelhavet som attackerar arbete och välfärd för inhemska italienare.
Förändringen måste komma underifrån och den farligaste fällan är att ha illusioner om regeringen och EU.
Stefan Berg
