EU/IMF-politiken – ”social förintelse”

2010-06-24 13:03:59




EU-pamparnas senaste toppmöte den 17 juni slutade med nya krav på att medlemsländerna måste genomföra ännu större nedskärningar än de redan beslutade. Om inte väntar olika former av bestraffningar. Samtidigt aviseras nya strejker runt om i Eu- ropa mot EU-regeringarnas välfärdsslakt och försämring­ar av arbetsrätten.

I veckan genomför de grekiska fack-en i PAME en ny generalstrejk den 23 ju­ni, dagen efter strejkar medlemmarna i den största italienska fackliga centralorganisationen CGIL och i nästa vecka väntas nya strejker i Grekland.
Den spanska regeringens förslag om att försämra anställningsskyddet och minska ersättningen (avgångsvederlaget) till de som förlorar sina jobb har till sist också tvingat de tvehågsna spanska fackföreningsledarna att utly-sa en generalstrejk den 29 september.

EU-regeringarnas oemotsvarade nedskärningar förvärrar Europas ek­onomiska, politiska och sociala kris.
I förra veckan varnade miljardären och spekulanten George Soros EU för att ”nya krav på balanserade budgetar kan sätta fart på en nedåtgående spiral och leda till en lång period av ekonomisk nedgång. En recession nästa år är i det närmaste oundviklig givet den rådande politiska inriktning­en”, menade Soros och förutsåg att Europa var på väg mot samma sociala och politiska oro som under mellankrigstiden 1919-1939.
Den europeiska kapitalismen är fast i en utdragen stagnationskris i kombination med en gigantisk skuld- kris. ”Enligt en ny rapport från Bank for International Settlements är Spani­en, Irland, Portugal och Grekland skyldiga 1 600 miljarder dollar till bankerna i de 16 länderna i eurozonen, antingen i form av statsobligationer eller krediter till individer och företag. Det motsvarar över          12 000 miljarder kronor. Och det är två länder som själva sitter på skuldberg som äger majoriteten av skulder­na. Frankrike och Tyskland har till- sammans en andel på dryga 60 procent” (Veckans Affärer den 14 juni).
Skuldkrisen ger i sin tur upphov till nya finanskriser och bankkollapser, och kan till sist resultera i att länderna inte längre kan betala av sina lån – d v s statsbankrutt.
I Spanien, ett av de största EU-länderna, rycker en statsbankrutt allt närmare. Och kreditvärderingsbolaget Moodys sänkte nyligen Greklands kreditvärdighet till skräpklassen, en återspegling av att man inte tror att landet kan betala av sina skulder.

I Rumänien, det EU-land som kanske drabbats av de hårdaste nedskärningarna – ”en social förintelse”, en- ligt facken – har regeringen inte kunnat finna köpare till de skuldbrev – statsobligationer – som man bjudit ut till försäljning på ”marknaden”.
Om den fackliga ledningen byggt vidare på den jättelika demonstrationen den 19 maj skulle den rumänska regeringen inte sitta kvar idag, men de fackliga ledarna blev själva skrämda av ilskan och förväntningarna som massdemonstrationen väckte. Motvilligt tvingades man utlysa en generalstrejk i juni, men vidtog inga förbere- delser. Strejken blev aldrig av, vilket också återspeglade att facken saknade alternativ till regeringens extrema högerpolitik.
De fackliga ledarnas tillbakahållande roll märks runt om i Europa. I brist på alternativ och utan tilltro till kampens möjligheter försöker man reducera protesterna till att enbart bli  missnöjesyttringar.
Till följd av denna politiska svaghet har ytterst svaga regeringar lyckats genomföra stora delar av sina ar- betarfientliga program.
Ju mer nedskärningarna biter och det står klart att det inte finns något annat alternativ än att kämpa, desto mer militant och utbredd kommer dock kampen att bli. Ilskan kommer också i allt större grad att riktas mot de fackliga ledare som inte svarar upp mot situationens krav.

Som ett resultat av trycket underifrån och den ökade insikten om att det krävs alleuropeiska protester har Europafacket utlyst en aktionsdag den 29 september.
En generalstrejk planeras i Spani­en den dagen och även i Frankrike diskuteras generalstrejk den 29 september mot försämrade pensioner. Europafacket borde uppmana alla si­na medlemsorganisationer att genomföra strejker och demonstratio- ner onsdagen den 29 september.

  • Alleuropeiska strejker och massdemonstrationer den 29 september.
  • Vägra betala skulden – vägra nedskärningar.
  • Förstatliga bankerna – masskamp för arbetarpolitik och arbetarregeringar med en socialistisk politik.
  • Stoppa EU:s och IMF:s lönesänknings- och nedskärningspolitik – kamp för ett demokratiskt och socialistiskt Europa.

Per Olsson

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!