EU:s bemanningsdirektiv ska införas i Sverige och regeringens utredare, arbetsrättsprofessorn Birgitta Nyström, presenterar i sitt förslag en ny lag, Lagen om uthyrning av arbetstagare, som ska införas för att kunna hantera direktivet. Men lagen får kritik – både från fack och arbetsgivare.Gemensamt för kritiken är att båda parter vill att lagen ska reglera mer än vad förslaget säger. Till exempel definierar inte lagen vad tillfälligt arbete är, något som Nyström menar ska lösas i avtalsform. Enligt fackliga kritiker betyder detta i praktiken att före- tag kommer att kunna använda bemanningsföretag som permanent lösning, utan tidsbegränsning. Dock är man nöjd med att lagen lämnar kvar kravet på facklig förhandling innan ett företag anställer inhyrd personal.
Just denna punkt upprör Bemanningsföretagen, arbetsgivarnas branschorganisation. Man menar att ut- redningen sätter käppar i hjulen för bemanningsföretagen och hindrar dem från att bli en erkänd del av arbetsmarknaden.
Trots denna kritik agerar Be-
manningsföretagens förbundsdirektör Henrik Bäckström som försvarare av den svenska modellen och dess kollektivavtal i en intervju på förbundets hemsida.
– Till skillnad från de flesta medlemsländer är bemanningsbranschen i Sverige fullt ut inordnad i den gängse arbetsmarknaden. Om de grundläggande spelreglerna har det länge funnits full samsyn mellan oss på arbets- givarsidan och facken, säger han där.
Svenskt Näringsliv går mer rakt på sak i sitt utlåtande. Man kritiserar utredningen för att ensidigt ställa sig på arbetarnas sida och inte ta ställning för bemanningsföretagens ”betydelse för att skapa arbetstillfällen och utveckla flexibla arbetsformer”.
Vidare menar man att lagförslaget inte ger utrymme att rättsligen pröva om kollektivavtal strider mot rätten att anlita bemanningsföretag och att det underlättar för fackförbund att vidta stridsåtgärder mot utländska bemanningsföretag om de inte uppfyller krav som ställts i svenska kollektivavtal. I vanlig ordning menar man också att dessa fackliga rättigheter riskerar att påverka den ekonomiska utvecklingen negativt, och därför behöver inskränkas.
Men vilken samsyn är det då Bemanningsföretagarnas Henrik Bäckström hänvisar till?
Jobbupproret 2010 samlade fackligt aktiva mot otrygga anställningar och bemanningsföretag, och Lagenaarbetarnas styrkeuppvisning under den vilda strejken på Systembolagets lager i Haninge tvingade upp frågan på dagordningen och gjorde så att man på fackens förbundskontor tvingades göra frågan till en central del av avtalsrörelsen – åtminstone på pappret.
I slutändan blev skrivningarna om bemanningsföretagen inte särskilt radikala och lämnar fortfarande mycket öppet.
Att som Svenskt Näringsliv kritisera lagförslaget för att ensidigt ta ställning för arbetare och fackförbund är naturligtvis inte riktigt. Bemanningsdirektivet är ett hot mot anställningstryggheten för särskilt utländska arbe- tare som fortfarande kommer att riskera att bli utnyttjade som billig arbetskraft, och dessutom nämner det inte arbetskraft som kommer utifrån EU.
De thailändska bärplockarna som förra året utnyttjades i Norrbotten står fortfarande rättslösa, med eller utan en ny lag om uthyrning av arbetstagare.
Därför behövs fortsatt kamp för trygga anställningar och mot bemanningsföretagen, och den kampen kan inte lämnas till vare sig lagstiftande politiker eller den rådande fackliga byråkratin.
Nya initiativ behövs, likt Jobbupproret, som tar till vara på gräsrotsiniti-ativ och fackliga aktivisters kampvilja.
Stefan Berg
