EU räddar inte klimatet

2009-05-06 12:14:51




Två grader, så mycket anser FN:s klimatpanel att medeltemperaturen på jorden får stiga för att inte oöverskådliga katastrofer ska äga rum.
Men redan med de utsläpp som skett kommer temperaturökningen att bli nära två grader, och frågan är om det inte re­dan är för sent att nå det­ta mål.

Rapporten Ny klimatvetenskap 2006-2009, skriven på uppdrag av regeringen, visar att utsikterna för ett sta- biliserat klimat är mycket sämre än i FN:s klimatpanels (IPCC:s) rapport från 2007. Den främsta orsaken är att haven värmts upp och därmed tappat förmåga att ta upp koldioxid.
Nio av tio forskare tror att temperaturen kommer att öka mer än Kyotoprotokollets ambitioner på max två grader, som EU redan har erkänt är en farlig nivå. De flesta tror ­istället på en ökning med tre till sex grader innan det här århundradets slut.

EU-byråkratin har vid sidan av att framhäva EU som ett fredsprojekt även framhållit EU som ett lyckat internationellt samarbete för miljön och klimatet. Att det behövs internationellt samarbete för att lösa globala frågor är det väl ingen som ifrågasätter, men på den kapitalistis­ka grund som EU bygger på kommer det att vara en omöjlighet.
EU:s målsättningar och resultat hittills visar tydligt hur systemet fungerar, eller inte fungerar!
EU:s klimatmål att sänka utsläppen med 20 procent till 2020 och 50 procent till 2050 är, förutom att de är helt otillräckliga, bara drömmar om man ser till den verkliga utvecklingen.
I ett försök att etablera utsläppsrätter i Europa fick varje land rätten att ge ut utsläppsrätter till sina företag.

Rädslan för att förlora konkurrensfördelar mot något annat land ledde till att det delades ut fler utsläppsrätter än EU:s totala utsläpp. Vilket resulterade i ett totalt fiasko för systemet och en kostnadsökning för konsumenterna som, trots ”miljöavgift” i namnet, inte minskade utsläppet ett dyft.
Nu ska detta system åter användas. Man lovar reformer, men redan nu står det klart att alla energikrä­vande sektorer undantas. Enligt beräkningar som Mark Lynnas, förfat- tare till Sex grader: vår framtid på en varmare jord, hänvisar till på sin blogg kan den europeiska industrin låta bli att göra några klimatåtgärder till år 2017 som följd av att utsläppsrätter­na är så billiga och finns i överflöd.
Sveriges miljöminister Andreas Carlgren (C) hoppas att de groteska vinster på utsläppsrätter som företagen fått gratis ska investeras i ny klimatvänlig produktion (TT den 2 maj). Men någon sådan regel eller lag finns det inte.
De miljarder som Vattenfall fått in på sina utsläppsrätter från vattenkraften investeras friskt i kolkraft i Holland och Belgien. Just nu planeras det att bygga runt 50 nya kolkraftverk i Europa. Det här är direkt kriminellt och omöjliggör någon som helst utsläppsminskning. I världsskala kommer 50 procent av koldioxidutsläppen från kolkraft.
Vattenfalls fyra tyska kolkraftverk släpper ut lika mycket koldioxid som 15 miljoner personbilar. På sina kolkraftverk gör Vattenfall gigantiska vinster samtidigt som man struntar  i att göra några större investeringar i hållbara energilösningar.

När världens ledare träffas på FN:s klimatmöte i Köpenhamn i december för att enas om ett nytt klimatavtal har bland andra svenska Naturskyddsföreningen framfört att minskningen av utsläppen måste va­ra minst 40 procent av de globala utsläppen till år 2020 och 90 procent till 2050. Detta för att man förhoppningsvis inte ska hamna i en förö­dande återkopplingsspiral.
Det är de fattigaste och redan mest utsatta människorna i världen som drabbas hårdast av klimatförän­dringarna, de som bidragit minst till dem och som samtidigt har sämst möjligheter att anpassa sig till dem. Den självklara lösningen är att de rika, som orsakar uppvärmningen, också betalar för de åtgärder som krävs för att hindra den.

Joss Garman, känd klimataktivist från Storbritannien och en av de som har legat bakom de lyckade aktionerna mot Heathrows nya landningsbana, är tyvärr inte ensam om att nu hävda att det är för sent för att föra en diskussion om att avskaffa kapitalismen. Även andra som Andreas Malm och George Monbiot hävdar att det är för kort om tid för att vi ska hinna avskaffa kapitalism-en.
”Den som säger att det bara är möjligt att rädda planeten om vi kullkastar den globala kapitalismen, missar det faktum att vi bara har 100 månader på oss. Alla som tror att vi kommer att kunna ha ett helt nytt ekonomiskt system om sju år måste komma från en annan planet” (John Grossman i Arbetaren den 11 mars 2009).
Men är det något som brådskar är det väl kampen för att avskaffa kapitalismen. Redan ifrån dess uppkomst har kapitalismen lett till katastrofer som krig, massvält och miljöförstöring. Det Grossman med flera inte förstår är att kampen för utsläppsminskningar idag inte står i motsats till kampen för socialism. Kampen för ett socialistiskt samhälle avgörs lika lite som kampen för ett klimatvänligt samhälle inne på universiteten och i svå­ra böcker. Det är en kamp ute i samhället, i industrierna, på skolorna.
Joss Garman och Andreas Malm, journalist och aktivist, har rätt när de säger att vi måste agera nu! Men det finns inga magiska genvägar. Trots kunskapen och den tekniska utvecklingen kommer det inte att ske en för­ändring utan att kapitalismens järngrepp över världen bryts.

ArbetarInitiativet – ett valsamarbete mellan Rättvisepartiet Socialisterna, Socialistiska Partiet och obe- roende kandidater – i EU-valet kämpar för:
  • En krisplan för demokratisk och snabb klimatomställning av hela transportsektorn med koldioxidfria fordon, kraftigt utbyggt järnvägsnät och höghastighetståg. Utbyggd och fri kollektivtrafik.
  • Klimatomställ trafikpolitik och stadsplanering. Energisektorn un­der samhällskontroll för förnyelsebara, rena energikällor och hushåll- ning i­stället för kärnkraft.
  • Vi har bara en jord! Militarismens miljarder till global klimatkamp och livsmedelsproduktion mot världsfattigdomen.
  • För ett nytt kämpande arbetarparti – kvinnor och män, unga och äldre, svensk- och utlandsfödda – i en ny global rörelse mot massarbetslöshet, fattigdom och klimatkris. En annan värld är möjlig. Men då krävs masskamp för att avskaffa kapitalismens rovdrift.

Joel Eriksson
Per Tjäder

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!