Först efter månader av upptrappat krig mot Turkiets kurder och opposition vågar Dagens Nyheter i en ledare den 17 januari ställa frågan om priset för EU:s samarbete med president Recep Tayyip Erdoğan är ”krig och repression?”.
Men det behövs inget frågetecken. EU:s uppgörelse med Turkiet den 29 november i fjol var ett direkt stöd till regimens intensifierade krigsföring. Landet har kastats in i ett inbördeskrig.
I utbyte mot att Turkiet är med och utvidgar Fort Europas gränser får regimen inte bara politiskt stöd av EU, utan också ett rejält ekonomiskt stöd – närmare 29 miljarder kronor, varav den svenska S-MP-regeringen bidrar med 700 miljoner.
Det upptrappade kriget mot kurderna har krävt hundratals offer och över 220 000 människor har drivits på flykt. Samtidigt med kriget gör regimen allt för att tysta oppositionen. Minsta kritik av regimen och kriget mot kurderna stämplas som ”landsförräderi och terroristpropaganda”. Dagliga attacker genomförs mot det prokurdiska vänsterpartiet HDP:s medlemmar och lokaler.
Trots återkommande varningar om att den turkiska regimen vill göra ”den lankesiska modellen” till sin har EU fortsatt att omfamna Erdoğan och hans regering.
Med den ”lankesiska modellen” åsyftas den lankesiska regimens 25 år långa krig mot tamilerna, som efter att förhandlingarna om vapenvila kollapsade år 2006 stadigt trappades upp. I maj 2009 utropade sig regimen som ”segrare” efter att ha tagit kontrollen över de tamilska områdena och krossat de tamilska tigrarna, LTTE. Inbördeskriget i Sri Lanka var ett av den moderna historiens längsta inbördeskrig och minst 100 000 människor dödades.
Efter kriget blev det söndrade Sri Lanka i praktiken en diktatur, all makt låg i händerna på militären och en familj (Rajapaksadynastin). Under inbördeskriget var LTTE terroriststämplat av EU samtidigt som flertalet EU-länder skickade vapen till regimen.
Det finns många likheter med dagens Turkiet och Sri Lanka efter regimens krigsoffensiv år 2006. Under förevändningen av krig mot terrorismen bedriver den turkiska regimen ett krig med målet att krossa PKK och ta full kontroll över landets sydöstra del samt erövra diktatorisk makt.
Men det enda som EU har att säga är att den turkiska regimen inte har gjort tillräckligt för att hindra flyktingar från att nå EU. Samtidigt förbereder sig EU för att knyta närmare politiska och ekonomiska band till Erdoğan & Co och ge Turkiet status av ”säkert land” dit flyktingar kan skickas tillbaka. Det är mot den bakgrunden som regimen i Ankara har börjat tala om 2016 ”som Turkiets EU-år”.
Att EU legitimerar och stödjer den turkiska regimens krig och förtryck visar hur långt man är beredd att gå i det fortsatta bygget av ett Fort Europa.
- Riv EU:s flyktingmurar och uppgörelser med Erdoğan.
- Stoppa kriget mot kurderna och oppositionen.
- Stöd bygget av enad massrörelse i Turkiet för fred, socialism och nationellt självbestämmande i Turkiet. ■
