foto: Per-Olov Eklund
Över 300 demonstrerade mot SD:s Jimmie Åkesson, något som sker överallt där han dyker upp.
Tre veckor innan EU-valet är valtemperaturen i Sverige under noll. Den enda fråga som engagerar på ort efter ort är att protestera mot Sverigedemokraternas besök och torgmöten.
När Jimmie Åkesson skulle tala i Norrköping klockan 10 på måndagsmorgonen den 5 maj möttes han av över 300 demonstranter. Ett stort polispådrag vaktade de fåtaliga SD:arna.
Den nya antirasistiska vågen efter Kärrtorp har också haft en effekt på SD:s opinionssiffror. I den senaste mätningen från SVT/Sifo ligger SD på 4,2 procent i EU-valet, vilket inte skulle ge något mandat.
Det är förstås för tidigt att säga hur resultatet blir, men det är ingen tvekan om att antirasismen drar mest folk.
Riksdagspartiernas kampanjer är pliktskyldiga insatser med sikte på valet i september. Moderaternas valupptakt på Norrmalmstorg i Stockholm, som blåstes upp stort i Rapport den 3 maj, lockade väldigt små skaror.
I partiledardebatten i söndags, den 4 maj, var EU-valet långt borta. EU:s roll i de extrema nedskärningar i Grekland, frågan om militär upprustning och Ukraina, muren mot flyktingar, hotet från rasistpartierna och frågan om arbetarnas löner och villkor saknades helt i debatten.
Precis som i resten av Europa måste Stefan Löfven (S) och Fredrik Reinfeldt (M) anstränga sig för att blåsa upp några skillnader. Deras broderpartier sitter ju i regeringar tillsammans i bland annat Finland, Tyskland och Grekland.
I partiledardebatten ville Stefan Löfven göra upp med högerpartierna om militären och kärnkraften. Inför hösten siktar han på att bilda en regering med egen majoritet, kanske med hjälp av Folkpartiet, uppgav han i en intervju med Dagens Industri.
Även borgerliga kommentatorer erkänner likheterna mellan S och M. Moderaternas politik gör att de ”sakpolitiska skillnaderna mot Socialdemokraterna har gång på gång suddats bort”, skriver Peter Wolodarski i DN.
”Men den hårda retoriken döljer bara hjälpligt att det i praktiken är små skillnader mellan alliansen och Socialdemokraterna”, konstaterade Expressens ledarsida. ”Om man enbart skulle se till landets intressen vid en regeringsbildning är en M-S-regering att föredra”, blev slutsatsen från PM Nilsson på Dagens Industris ledarsida. En sådan regering skulle enligt honom kunna göra upp om ”energin, skattesystemet, välfärdsföretagen, arbetsmarknaden, skolan och försvaret”.
EU-valet sker i skymundan av höstens val och har lägre valdeltagande. 2009 röstade 45,5 procent i Sverige och i valet 2004 bara 37,8 procent. Det öppnar för proteströster, vilket gav mandat till Junilistan 2004 och Piratpartiet 2009.
I opinionsmätningarna inför årets val är Miljöpartiet på kraftig uppgång, med över 16 procent i SVT/Sifo:s mätning. Både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har också ökat en del, och Feministiskt Initiativ ligger på 3,2 procent.
Detta är utan tvekan ett resultat av det stora missnöjet med regeringen, plus de två stora frågorna inför valet i höst – antirasismen och motståndet mot vinster i välfärden.
Men fortfarande kommer många att avstå från att rösta. EU-parlamentets begränsade betydelse – det är ändå kapitalet och regeringarna som styr – spelar förstås in.
Rättvisepartiet Socialisterna, med systerpartier runt om i Europa, betonar behovet av gemensam internationell kamp mot kapitalets EU. Hela EU-projektet har sin grund i storföretagens och bankernas behov av ännu större vinster och makt. Deras kapital och varor ska färdas ”fritt” medan arbetarnas villkor och den offentliga sektorn attackeras och undermineras. I Sverige är situationen inom kollektivtrafiken och elmarknaden tydliga exempel på extrem EU-anpassning.
Jobbvillkoren är en akut fråga. Fackföreningarna måste ta strid för att arbetare oavsett ursprungsland ska ha avtalsenliga villkor, det vill säga svenska avtal i Sverige. Det är vad Byggnads varslade om strejk för tidigare i år. Idag utnyttjas tusentals arbetare från andra länder på den svenska arbetsmarknaden.
Muren mot flyktingar är en annan viktig fråga. Medan EU:s politik av krig, vapenexport och ekonomisk utsugning tvingar människor på flykt används militära medel även för att hindra dem att nå Europa.
Att EU-länder som Frankrike och Italien tvångsutvisar romer visar EU:s verkliga ansikte. Medan stor kraft läggs ner på att tvinga fram privatiseringar och bättre villkor för företagen kastas miljontals människor ut i arbetslöshet och fattigdom. Hårdast har denna marknadsanpassning slagit mot romerna i Rumänien, Bulgarien, Ungern, Tjeckien och forna Jugoslavien. Det sker både direkt genom arbetslöshet och därför att politiken har banat väg för rasister som vill attackera syndabockar. De som tvingas resa hundratals mil för att tigga angrips sedan.
Rättvisepartiet Socialisterna står för gemensam kamp över gränserna och deltog tillsammans med nätverket Välfärd utan Vinst och Folkrörelsen Nej till EU i aktioner på Europafackets gemensamma protestdag i november 2013.
Rättvisepartiet Socialisterna har deltagit i EU-valen 1995, 1999, 2004 och 2009. Två gånger i samarbeten med andra – 1995 i Rättviselistan och 2009 i ArbetarInitiativet – och två gånger i egen regi. Men eftersom EU-valet nu för första gången äger rum samma år som allmänna val beslutade RS att inte ställa upp i EU-valet. Kampanjen i september måste prioriteras.
Kongressmaterialet (mars 2014) visar att RS ”kommer att i EU-valskampanjen lyfta fram behovet av bygget av ett nytt socialistiskt arbetarparti. Vi visar hur vi redan idag bygger nätverk där vi kämpar tillsammans med antirasister, studenter, förortskämpar, kämpande feminister, fackliga aktivister med flera. Idag står vi långt från bildandet av ett nytt arbetarparti och i valkampanjen försöker vi övertyga alla som vill kämpa att gå med i vårt parti och bygga RS.” Materialet betonar också den viktiga roll som Paul Murphy från RS systerparti Socialist Party på Irland spelar som socialist i EU-parlamentet.
Eftersom RS inte ställer upp med egen valsedel har vi fått frågan från prenumeranter och medlemmar hur man ska rösta – inte alls, blankt eller på något av de partier som ställer upp?
RS-kongressen i mars antog en text som argumenterar för att en blankröst eller att inte rösta alls skulle uppfattas som att vi ställer oss vid sidan av kampen mot rasist- och högerpartierna. Detta till skillnad från när vi ställt upp själva med egen valsedel och socialistisk politik.
Svaret på frågan blev därför ”en mycket kritisk röst på Vänsterpartiet”. Detta utan att tona ner RS kritik av V: anpassning till Socialdemokraterna, nedtoning av
EU-kritiken och att partiet inte för fram ett klart socialistiskt program. Som svar till SD och andra rasistpartier skulle en framgång för vänsterpartier i EU-valet vara det gynnsammaste resultatet för en radikal antikapitalistisk opinion samt för kampinitiativ. ■
