Socialist Party (CWI på Irland) på protest mot nedskärningspaketen.
Efter EU:s paket till Irland kommer räkningen till irländarna – motsvarande 100 miljarder kronor i statliga nedskärningar. 28 000 jobb ska bort i offentliga sektorn och socialbidrag, pensioner mm skärs med 10 procent. Andra åtgärder som hotar är de en gång stoppade vattenavgifterna och höjda skatter för lågavlönade.
EU är inte ute efter att ”rädda Irland”. Vad politikerna försöker göra att att undvika är en kollaps för banker och hela finanssystemet i Europa, inklusive euron.
”Att erbjuda hjälp till Irland var nödvändigt för att skydda den finansiella stabilietet i Europa”, sa EU:s ekonomikommissionär Olli Rehn. Att även G7-länderna – dvs USA, Japan och Kanada utanför Europa – deltog i beslutet understryker allvaret.
Krisen har därmed tagit ytterligare ett stort kliv sedan i våras. Då mer än fördubblades paketet för Grekland på någon vecka till 110 miljarder euro och en ny krisfond på enorma 750 miljarder euro inrättades.
Den 7 maj höll Jean-Claude Trichet, chef för Europeiska Centralbanken, ECB, ett alarmerande tal till EU:s regeringschefer. ”När Trichet levererat sitt kompromisslösa budskap tvivlade ingen ledare om att eurons öde stod och vägde” sammanfattade tidningen Financial Times.
Helgens krispaket har samma orsaker. Enbart brittiska banker har motsvarande mellan 1 500 och 2000 miljarder kronor utlånade på Irland. ”Om Irland ställt in betalningarna skulle det ställt London en liknande situation som Irland nu är i”, konstaterade nyhetssidan euobserver.com.
Finanshajarna hade tagit strypgrepp på Irland, med extrema räntor på de lån den irländska staten tvingas ta. ”Marknaden” ville fyra ganger mer i ränta för lån till Irland än till den tyska staten.
Lånen behövs för att Irlands regering genom att rädda bankerna slagit världsrekord i statligt budget- underskott med 32 procent av landets BNP. Enbart mellan september och oktober ökade lånebehoven till banker på Irland med över 100 miljarder kronor.
Irländska banker har tagit emot en fjärdedel av de hundratals miljarder euro som Europeiska Centralbanken, ECB, erbjudit på grund av finanskrisen.
Irlands kris har orsakats av en extrem bank-, bygg- och bostadsbubbla. Banker och spekulanter från hela Europa har satsat pengar i detta kasino. När kraschen nu kommer skickar EU och regeringen räkningen till den offentliga sektorn, arbetare, arbetslösa och pensionärer.
Helgens krispaket är på 90 miljarder euro (750-800 miljarder kronor). EU:s nya krisfond, som upprättades i våras, Internationella Valutafonden (IMF) och euroländerna står för en tredjedel var.
Villkoren kommer att motsvara kraven på Lettland, Grekland och Island – en ”intern devalvering”. I Lettland innebar de extrema åstram- ningarna att ekonomin krympte med en femtedel och arbetslösheten blev den högsta i Europa.
Även den svenska regeringen är med på paketen, samtidigt som både Anders Borg och nyligen Mona Sahlin (S) är bland de politiker som hårdast kräver nedskärningar i de krisdrabbade länderna. Men att Sverige skulle ligga så mycket bättre till är skenbart. Skuldberget ökar (se sid 5) och bostadbubblan kommer att spricka. Reinfeldts regering bidrar med 5-10 miljarder kronor till det irländska paket för att försöka rädda svensk industris exportmarknader, inte minst i Tyskland och England.
Närmast på tur att jagas av spekulanterna är Portugal. Men krisen är långt ifrån över för Grekland och Irland.
Krisen handlar om mer än EU och euron. Den är ett resultat av den kapitalistiska globaliseringen, som med privatiseringar, avregleringar och slakt av offentlig service har omfördelat resurser i större skala än någon gång tidigare. Det parasitära kapitalistiska systemet måste mötas av masskamp, av nya arbetarpartier som kämpar för ett demokratiskt socialistiskt samhälle i Europa och världen.
Offensivs redaktion
