Extremt väder och kärnkraft dubbla hot mot Indien

2014-03-16 17:12:05

foto: Bhopal Medical Appeal / Flickr CC


Effekterna av miljö- och klimatkrisen tvingar arbetare och de fattiga till motstånd världen över, då de fattigaste länderna drabbas hårdast. Detta är särskilt sant i länder som Indien, där extrema väderhändelser, som troligast är förknippade med klimatförändringar, orsakar massiv ödeläggelse. Data från den allra senaste rapporten utgiven av klimatforskningens huvudorgan, Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), samt andra, bekräftar detta.

Den västindiska delstaten Maharashtra har drabbats särskilt svårt genom dess värsta torka sedan 1972. Detta har lett till en snabbt sjunkande grundvattennivå i de värst drabbade områdena, som Martathwada. Mangroveskogens utbredning i Maharashtra har minskat med 40 procent, vilket ytterligare har spätt på temperaturhöjningscykeln då skogen absorberar de växthusgaser som driver på den globala uppvärmningen.
I början av 2000-talets första årtionde ägde det rum allvarliga torkor i nordvästra Indien som ledde till drastiskt sjunkande grundvattennivåer. Det inträffade på varandra följande torkor under åren 2000-02 i Orissa som orsakade missväxt och massvält, vilket drabbade elva miljoner människor.

Samtidigt med torkkatastroferna drabbades landets nordöstra delar av förödande översvämningar. En rekordnederbörd på 944 mm regn föll på Mumbai den 26-27 juli 2005, vilket orsakade 1 000 dödsfall.
Himalayaglaciärerna, som utgör den största ismassan utanför polarregionerna, är allvarligt hotade. De förser det komplex av floder och floddeltan på subkontinentens norra del som är en livlina för hundratals miljoner människor med vatten. Gangesbäckenet utgör ensamt hemvisten för 500 miljoner människor.
Himalayaglaciärerna krymper snabbare än glaciärerna i någon annan del av världen och detta indikerar att regions floder, som Ganges, kan bli säsongsbundna, med rinnande vatten endast under regnperioden, vilket skulle få omfattande ekonomiska och sociala slitningar till följd.
 
Klimatförändringarna utgör emellertid inte det enda hotet mot Indiens miljö. Föroreningar i form av radioaktiv strålning är också ett stort problem. Den indiska regeringspolitiken, att utöka kärnkraftsanvändningen, skapar möjligheten av en ny katastrof av liknande typ som den i Tjernobyl 1986, likaväl som att den bidrar till det olösta problemet med hur man på ett säkert sätt ska kunna lagra giftigt kärnbränsleavfall i över 100 000 år. Den indiska administrationen försöker i likhet med de flesta av världens regeringar rättfärdiga kärnkraften med att den inte genererar de växthusgaser som orsakar den globala uppvärmningen.
 
Den episka kampen i Koodankulam i den sydliga delstaten Tamil Nadu, mot byggandet av ett kärnkraftverk, visar på omfattningen av motståndet och beslutsamheten i att slå tillbaka. Det är en av de långvarigaste rörelserna i Indiens historia och den har fått utstå åratal av polisattacker och polisbrutalitet. I september 2012 ägde det rum en protestmarsch till anläggningen som lämnade en person död och många skadade efter sig, efter att protesten attackerats av polisen. Byborna har trots återkommande våldsamma attacker inte svarat med samma mynt.
Kärnkraftverket är byggt på exakt den plats där 2004 års tsunami fick sina mest ödeläggande följder då den svepte fram inåt landet från havet. En koloni byggd för de överlevande är belägen endast 500 meter ifrån anläggningen. Oppositionsrörelsen drivs utan tvekan på av erfarenheter från Fukushimakatastrofen.

Den indiska regeringen planerar att 25 procent av landets energiproduktion ska komma från kärnkraft år 2050. De nuvarande 20 kärnkraftverken levererar endast 3 procent av energin, så det är fråga om en expansion i väldigt stor skala. Sju reaktorer är under uppbyggnad och åtminstone ytterligare 35 stycken är planerade. Dessa kommer att vara massiva, med en leveranskapacitet på 10 000 megawatt (MW) i en enda anläggning. Den franska firman AREVA NP har gått med på att konstruera sex stycken 1 650 MW-reaktorer i Jaitapur i Maharashtra, vilket kommer att göra denna till världens största enskilda kärnkraftsanläggning.
Det har pågått en långvarig kampanj mot konstruktionen av en anläggning som kommer att generera 300 ton giftigt kärnavfall varje år. Lokala bönder har av rädsla för strålningsriskerna vägrat att ta emot erbjudanden om ekonomisk kompensation från det statligt ägda Nuclear Power Corporation of India Limited, NPCIL, inte minst därför att anläggningen är belägen i en jordbävningszon. Sedan år 2009 har de genomfört kontinuerliga protestaktioner med tusental gripanden och en person skjuten till döds av polisen som följd.
 
Andra multinationella företag har fått kontrakt på att bygga anläggningar på olika orter: GE-Hitaqchi Nuclear Energy i Kovada i Andhra Pradesh och Westinghouse i Mithivirdi i Gujarat. Enligt det USA-baserade Centre for Responsive Politics har 20 multinationella företag och industriorganisationer, inklusive AREVA-gruppen, betalat lobbyister för att främja deras intressen. Lobbyisterna kommer dock att finna att det indiska folket inte kommer att glömma bort de stora transnationella firmornas hälso- och säkerhetsmeritlistor efter det upprörande sätt som Union Carbide Corporation betedde sig på i samband med katastrofen i Bhopal på 1980-talet.
Även om riskerna med en så snabb kärnkraftsutbyggnad kommer att vara avsevärda, kommer de effekter denna har ifråga om växthusgasutsläppsreduktion att bli väldigt små. En officiell kommitté upprättad för att syna energipolitiken fann att att även om kärnkraften utökas 20-faldigt fram till år 2031, vilket är regeringsmålet, kommer detta ändå bara att bidra med 5-6 procent av den totala energiproduktionen. Detta indikerar klart och tydligt att de eventuella teoretiska vinsterna i form av växthusgasutsläppsreduktion inte är värda riskerna.

Kampanjer mot klimatförändringseffekter och kärnkraftshotet kommer att växa fram allt eftersom krisen djupnar, då arbetare och de fattiga är de som drabbas hårdast. Den grundläggande orsaken till miljöutarmningen är densamma i Indien som i väst: storföretagens vinstjakt och politiken från de regeringar som representerar dem.
En förståelse för det nödvändiga i att avskaffa dessa institutioners makt  är ett livsavgörande första steg för kampanjarbetare överallt för att ett permanent svar på miljökrisen ska kunna hittas. ■

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!