Avtalsrörelsen 2010 har redan börjat – men än så länge är det arbetsgivarsidan och deras argument som dominerar den så kallade offentliga debatten.Svenskt Näringsliv (SN) har slagit på stort med sin främst internetbaserade kampanj ”Vad står på spel”, där man målar upp en bild av att landets samtliga företag står på gränsen till katastrof.
Med redaktörerna Lena Smedsaas, från bland annat TV4 och TT, och DN Debatts tidigare chef Mats Bergstrand i spetsen basunerar man ut kapitalets krav på nollavtal, sänkta ung- domslöner och att lönerna ska sättas lokalt.
I ett reportage om SSAB konstaterar man att 2009 varit ett tungt år. De tre första kvartalens förlust uppgår till 2 miljarder kronor och trots att både ledning och arbetare kan konstatera att man verkar ha nått en vändpunkt så ska man varsla. Vad man väljer att utelämna är att 2008 var ett rekordår för företaget. SSAB:s vinst uppgick då till över 8 miljarder kronor.
Det motsvarar 800 000 kronor i vinst för var och en av de då 10 000 anställda. Av denna vinst delades 2 miljarder kronor ut till aktieägarna, alltså lika mycket pengar som man förlorade under de tre första kvartalen 2009! Politiker och storföretagare säger att det inte finns några pengar, och den grundläggande frågan för facken måste därför vara vilka som ska betala krisen.
I ett provokativt uttalande, rubricerat ”Sveriges arbetsgivare: Facken stryper tillväxten”, från de tre arbetsgivarorganisationerna Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Arbets- givarverket och SN daterat den 22 december, går man till kraftig attack mot de samordnade krav som de fackliga organisationerna har gått ut med.
Argumenten är inte nya, men desto viktigare att bemöta på grund av den ekonomiska kris som stora delar av världen befinner sig i.
Precis som under den förra avtalsrörelsen 2006 menade man att lönekraven var för höga, då på grund av att de skulle öka inflationen, nu på grund av de att kommer att riskera jobb, välfärd och tillväxt. Man säger att fackens krav ”riskerar att leda till orealistiska förhoppningar hos de egna medlemmarna och att försvåra den ekonomiska återhämtning som vi nu ser tecken på.”
– Från en del fackligt håll har det uttryckts förhoppningar om att det gamla avtalet med Vårdförbundet, som tecknades under högkonjunkturen våren 2008 och gäller fram till första kvartalet 2011, ska utgöra golv för andra avtalsområden. Detta kommer varken vi eller någon av de andra arbetsgivarna att acceptera. När vi sätter oss vid förhandlingsbordet kommer vi att utgå från den ekonomiska kris som möter kommuner och landsting de kommande åren. Bara så kan vi medverka till att rädda välfärden, menade Håkan Sörman, vd på Sveriges Kommuner och Landsting, den 22 december.
Risken finns att facktopparna köper denna typ av argumentation, med hänvisning till att ”vi alla måste ta ansvar”. Men det är inte arbetarna som har orsakat krisen, utan kapitalisterna och de politiker som går i deras ledband.
Flera fackförbund, bland andra Kommunal, förespråkar redan till exempel lokal lönesättning, vilket är något som arbetsgivarna satsar hårt på inför avtalsrörelsen.
På grund av detta är behovet av en vänsteropposition inom fackförbunden mer akut idag.
Kampanjer måste nu drivas ute på arbetsplatserna för att värva arbetare, lokalt förtroendevalda och fackliga aktivister till en nödvändig kamp för löneökningar och tryggade anställningar samt avtalsomröstningar – inga svekavtal.
Tar inte fackbyråkratin kampen på allvar måste vi ta saken i egna händer och pressa på underifrån för att förhindra att nya svekavtal tecknas över våra huvuden.
Stefan Berg
RS / Offensiv kämpar för ▼
- Nog av reträtter – förbered för strid i avtalsrörelsen.
- Ingen ska tjäna under 19 000 kronor för ett heltidsjobb; nej till sänkta ungdomslöner.
- Rätt till fasta heltidsjobb; kraftig begränsning av bemanningsföretag och viss-tidsanställningar med fack- lig vetorätt.
- Avtalen ut på omröstning.
- Lika lön för lika arbete – försvara kollektivavtalen mot EU:s lönedumpning och Lavaldomar.
- Låt de rika betala – stopp för alla aktieutdelningar, chefsbonusar och fallskärmar; åt-erinför skärpta skatter på arv, förmögenheter och höga inkomster.
- För en massiv facklig och politisk kampanj för jobb, välfärd, kortare arbetstid utan lönesänkning och en snabb klimatomställning av transporter, energiförsörjningen och byggandet m m.
- Återställ a-kassan och sjukförsäkringen till 90 procent, höj taket och sänk avgifterna.
- Stopp för alla nedskärningar och privatiseringar – anställ 200 000 fler inom vård, skola och omsorg, kollektivtrafik, fritid och kultur o s v.
- Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.
- För en demokratiskt planerad ekonomi.
- Skrota kapitalets EU och EMU – för ett demokratiskt och socialistiskt Europa i en socialistisk värld.
