foto: Natalia Medina
Sifo:s senaste väljarbarometer, som presenterades den gångna helgen, är en varning. Det rasistiska högerpartiet Sverigedemokraterna fortsätter att gå framåt i opinionen och får nära 15 procent. SD:s ökning är den enda statistiskt säkerställda –från 12,5 procent i april till 14,7 procent i maj.
För Stefan Löfven och Socialdemokraterna är Sifo:s nya väljarbarometer en ny kalldusch. S rasar ned till 25,9 procent, den tredje lägsta siffran någonsin i Sifo:s snart 50-åriga mätserie.
Tidigare i maj redovisade Sifo att stödet till SD växer bland LO:s medlemmar. ”Sifo visar att stödet för Sverigedemokraterna bland LO-medlemmar låg på 26 procent i april. Den här siffran bekräftar en uppåtgående trend från årsskiftet. Under de tre senaste månaderna har Sverigedemokraterna legat över 20 procent bland LO:s medlemmar” (SVT den 8 maj).
Samtidigt sjönk stödet för Socialdemokraterna bland LO:s medlemmar ned till 36 procent i april. I SVT:s valundersökning Valu, som gjordes vid röstlokalerna på valdagen den 14 september, fick S 51 procent av rösterna i gruppen LO-förbundens medlemmar.
Efter åtta år med Reinfeldt & Co fanns förhoppningar om att ett regeringsskifte åtminstone skulle innebära en början till en märkbar förändring. Men den nya regeringen har inte levererat och de grusade förhoppningarna har följts av besvikelse och resignation. Det råder ”lågsäsong för politiken”, var S-märkta NSD:s träffande beskrivning av läget. Men tidningen hamnade helt fel när man förklarade denna ”lågsäsong” med bristen på samarbete och överenskommelser mellan regeringen och Alliansen.
Skälen till ”lågsäsongen” är att regeringsskiftet inte följdes av ett uppbrott från högerkursen samt avsaknaden av kollektiv kamp och organiserat motstånd, vilket sammantaget skapat ett samhällsklimat genomsyrat av passiv avvaktan.
Detta har i sin tur gett SD en möjlighet att parasitera på det missnöje som finns genom att framställa sig som ett oppositionsparti vid sidan av etablissemanget. Detta trots att samma etablissemang har omfamnat SD i sådan grad att det har blivit ”mer accepterat än någonsin tidigare att medge stöd för SD”, enligt Li Bennich-Björkman, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, till Svenska Dagbladet den 17 maj.
Samtidigt som övriga riksdagspartier har talat om att SD ska ”isoleras” har partierna bedrivit en politik som skapat de klyftor, orättvisor och den känsla av hopplöshet som har fått SD att växa.
Efter det oundvikliga misslyckandet med att ”isolera” SD, på basis av samling bakom fortsatt högerpolitik, har flera riksdagspartier börjat ta efter SD.
Risken är nu överhängande för en dansk utveckling i Sverige där SD allt mer tillåts sätta den politiska dagordningen och där den statliga rasismen samt skuldbeläggningen av flyktingar ökar.
För att hindra en sådan utveckling krävs det inte minst att facken blir med i kampen mot högerpolitik och rasism samt sätter målet att varje arbetsplats ska göras till en rasistfri zon. ■
