foto: Kristofer Lundberg
Israel Montano generalsekreteraren i Lärarförbundet i El Salvador.
Tisdagen den 23 oktober besöktes Rättvisepartiet Socialisterna av två fackliga ledare från Latinamerika, Marta Silva från lärarfacket i Honduras och FNRP, och Israel Montano, generalsekreteraren i Lärarförbundet i El Salvador och medlem i FMLN. Det tre timmar långa mötet i Hammarkullen, Göteborg, blev en diskussion om reform eller revolution, socialdemokrati eller socialism?Israel Montano var förste talare. Han representerar 47 000 lärare och inledde med att sända revolutionära hälsningar till RS och den svenska arbetarklassen.
Han framförde sedan de framsteg valsegern för FMLN för tre år sedan inneburit, att de sociala reformer som nu genomförs gynnar de allra fattigaste.
– El Salvador befinner sig likt övriga länder i latinamerika i en tid av förändring. Genom att FMLN vann valet har de första stegen tagits, men vi har en lång väg kvar, säger Israel.
– Men det finns fortfarande de som är missnöjda. Givetvis högern, men också arbetare som vill se snabbare förändringar. Arbetare som kräver högre löner, berättar Israel.
– Vi är långt ifrån kontroll över hela landet. El Salvador är ett av Latinamerikas fattigaste länder och FMLN tog över ett land i kaos och kris med hög kriminalitet och mycket våld. Ett våld som högern hela tiden försöker understödja och skapa osäkerhet genom. Under de förhållandena är det svårt att arbeta. Högern kritiserar också de sociala reformerna som slösaktiga.
– Som lärare försvarar vi reformerna. För de fattiga har det sociala programmet inneburit möjlighet till skola samt även skoluniformer, skor och ett glas mjölk, vilket betyder mycket för de fattiga, sa Israel.
Marta Silva, fackligt aktiv lärare både i facket för grundskola och gymnasieskola och medlem av den revolutionära vänstern inom FNRP och det nya partiet Partido Libre, var nästa talare. Hon förklarade den nya situation som råder i Honduras.
– Lärarfacken är bland de radikalaste inom motståndsrörelsen och har sedan statskuppen för tre år sedan varit en del av FNRP:s ryggrad. Många lärare är också kandidater för Partido Libre i nästa års val.
– Kampen är permanent och utvecklas hela tiden. På grund av repressionen har vi fått ändra fokus från utåtriktade demonstrationer till andra fackliga och politiska strider, berättar Marta.
– Vår situation skiljer sig från den i El Salvador.Vi har snarare en situation som liknar den som var i El Salvador under 1970-talet.
– Vi möts av våld, gripanden och riktade mord mot bönder, studenter, arbetare och politiker. Vi arbetar under svåra förhållanden och lite tyder på att valet om ett år skulle bli ett rättvist och demokratiskt val, säger Marta.
– Vår kamp handlar om social rättvisa, att ta tillbaka jorden och riva upp privatiseringarna. Den nyliberala regimen som installerats efter militärkuppen har privatiserat vattnet, utbildningen, sjukvården och gruvresurserna. Hela samhället håller på att slås sönder.
– Fattiga har inte längre råd med utbildning. Skolor, högskolor och universitet är privatiserade. Vår kamp är en kamp om makten och vinner vi inte valet p g a valfusk kommer befolkningen att inta gatorna igen.
Kristofer Lundberg från Rättvisepartiet Socialisterna berörde både El Salvador och Honduras i sitt tal.
– I El Salvador innebär varje liten reform och socialt projekt en direkt konfrontation med kapitalisterna och oligarkin. Det är viktigt att poängtera att det inte finns någon medelväg. För att försvara och utveckla de sociala reformerna behövs kamp för socialism.
Kristofer tog också upp de historiska lärdomarna.
– Det är viktiga steg som tas och det är en revolutionär process och ett politiskt återuppvaknande som sker. Men den revolutionära processen varar inte för alltid. Får inte befolkningen nödvändiga förändringar kommer den att tröttas ut. Sandinisterna i Niqaragua är ett exempel. De tog makten, men bröt aldrig med kapitalismen och makten slets ur händerna på dem. En samexistens med kapitalismen är omöjlig, varnade Kristofer, adresserat till El Salvador och varnade vidare för den väg som socialdemokratin i Sverige har vandrat.
– I Honduras måste FNRP och Partido Libre diskutera valutgången. Hur ska man agera om valet inte blir rättvist, vilket det troligen inte blir? Hur fortsätter man den politiska och fackliga kampen? Hur försvarar man strejker, protester, ledare och aktivister från repressionen och hur tar man makten?
– En lika viktig fråga är vad som händer om man vinner valet. Vilka blir de politiska åtgärderna? Vad gör man med staten, polisen och militären? Vilka lärdomar drar man från Chile 1973? Detta är inte intellektuella diskussioner i Honduras, utan dagsaktuella frågor.
– Som marxister har vi inga illusioner om att befolkningens grundläggande behov kommer att tillgodoses under kapitalismen. Den revolutionära vänstern måste avancera mot en socialistisk federation i Central- och Sydamerika, avslutade Kristofer.
Johannes Lundberg
