Brittiska arbetare fortsätter att få det allt sämre ställt samtidigt som nedskärningarna ökar.
Detta är det värsta årtiondet för de brittiska arbetarhushållens levnadsstandard sedan åtminstone andra världskriget (1939-45). Och troligen sedan 1920-talet, enligt tankesmedjan Institutet för finansiella studier (IFS, Institute for Fiscal Studies).
Åratal av lönestopp, ökande levnadskostnader och försämrade förmåner innebär att familjeinkomsterna numera ökar långsammare än omedelbart efter kraschen 2008. Miljontals har aldrig haft en anständig lönehöjning. Detta är dömt att fortsätta – såvida det inte utmanas – där IFS förutser att arbetare kommer att ha lägre reallöner 2021 än vad vi hade 2008. De största förlorarna kommer att vara låginkomsttagarfamiljerna.
Finansministern hävdar att regeringen förbereder sig för ett ”lågtryck”. För ett stort antal vräker det redan ner. För unga arbetare håller det på att nå översvämningsnivåer. Men det är inte alla som drabbas.
En nyligen utgiven facklig forskningsrapport visar att vd:arna i de 100 största företagen numera har en inkomst som är 123 gånger större än arbetarnas snittinkomster. Under åren 2010 till 2015 ökade vd-lönerna med 47 procent. Facket behöver dock göra mer än publicera rapporter om den växande ojämlikheten. Löneökningar delas inte av välvilliga arbetsgivare eller regeringar, de måste man kämpa sig till.
Nyligen organiserade grupper av anställda inom ”Gig-ekonomy” (den så kallade delningsekonomin som sysselsätter allt fler via nätplattformar) visar att arbetare kommer att kämpa om de ser att de har en chans att vinna. Nu är tiden inne för en arbetarnas löneoffensiv – förbered för fackliga aktioner och kampanjer för att organisera de oorganiserade.
Kämpa för en omedelbar höjning av minimilönen till 10 pund (ca. 115 kronor) i timmen. ■
