Vladmir Bortun, rumänsk socialist.
Offensiv har träffat Vladimir Bortun som under år 2016 startat en socialistisk grupp i Rumänien.
– Bristen på vänsterpolitik har öppnat för rasism och nationalism i Rumänien, precis som i resten av Europa. Det är val om två veckor, men alla har samma politik: en ekonomisk hybrid av nyliberalism och till försvar av de lokala oligarkerna.
– Till och med socialdemokraterna står för samma konservativa och reaktionär agenda. Ekonomiskt står de till höger om nationalisterna och vill sänka den redan platta skatten från 16 till 10 procent. Till exempel stödjer de ”Koalitionen för familjen” som i konstitutionen vill stoppa alla möjligheter för samkönade äktenskap. Det görs ingenting åt den omfattande korruptionen, utan den används bara för att dölja det största problemet – den ojämna fördelning av förmögenheter. I Rumänien äger de 136 rikaste lika mycket som de sex miljoner fattigaste.
Hur har stämningarna förändrats i Rumänien?
– När muren föll år 1990 tittade många mot väst. EU sågs som ett paradis och om vi bara gick med skulle levnadsstandarden höjas, rättssystemet bli modernt och så vidare. Men eftersom kapitalismens återinförande total misslyckades råder nu stor skepsis mot EU. Tre miljoner har emigrerat till väst för att arbeta, 40 procent lever på gränsen till fattigdom och 31 procent i fattigdom eller som det kallas ”allvarlig materiell brist”.
I Sverige skyller det politiska etablissemanget utsatta rumänska medborgares situation på den rumänska regeringen och säger ofta att ”EU måste sätta press på Rumäniens regering för att de ska hjälpa sina medborgare”. Vilken roll har EU spelat i Rumänien?
– Genom Maachstricht-fördraget påtvingade EU Rumänien stora privatiseringar och avregleringar av offentlig service. Ironiskt nog såldes statliga företag till statliga eller halvstatliga företag i väst. Till exempel såldes oljetillgångarna till ett österrikiskt företag och telekombolaget till ett grekiskt företag. Den enda saken som har setts som en verklig fördel har varit den fria rörligheten inom EU. Innan krisen flyttade till exempel 800 000 rumäner till Italien och en miljon till Spanien. Under några år innebar pengarna de skickade tillbaka att ekonomin växte, samtidigt som arbetslösheten hölls nere av migrationen.
– Sedan påtvingade IMF Rumänien brutala nedskärningar. Offentliganställdas löner skars ned med 25 procent och det skars ned mycket för arbetslösa och funktionsnedsatta med likadana argument som överallt annars om att ”det fuskas” och att ”de inte vill arbeta”.
Finns det några sociala skyddsnät kvar?
– Bara minimalt. De lägsta pensionerna för bönder och andra som har haft låga inkomster är 20 euro i månaden. De ersättningar som finns innebär svält.
Har de varit några protester?
– Det blir allt fler. Regeringens och IMF:s sänkningar av pensionerna stoppades av domstol efter protester. År 2012 ville regeringen privatisera ambulanserna, men det stoppades också efter jättedemonstrationer som tvingade regeringen att avgå. Dessutom har det varit stora protester mot en ny guldgruva och amerikanska Chevron planer på gasutvinning i landet.
Hur går det att bygga ett vänsteralternativ?
– Vi tycker det finns stora möjligheter. Det är nästan ett totalt vakuum till vänster och det råder starka stämningar mot privatiseringar, storföretag och etablissemanget. Vi är den enda gruppen, förutom hbtq-grupper, som offentligt har kampanjat mot ändringen av konstitutionen som skulle omöjliggöra samkönade äktenskap. Vi kräver också återförstatligande av det som har sålts ut på order av EU. Vår nya Facebook-sida får allt fler följare.
En stor del av de EU-migranter som syns på gatorna i Sverige och som kommer från Rumänien är romer. Kan du berätta lite om deras situation i Rumänien?
– Det finns cirka två miljoner romer i Rumänien. De är tillsammans med ungrare den största minoriteten. Först behöver man säga något om den historiska situationen. Ända sedan romer kom till Rumänien från Asien för cirka tusen år sedan har de varit förslavade, ofta av kyrkan som har varit en stor markägare. År 1856 avskaffades slaveriet formellt, men den ekonomiska och sociala isoleringen och exploateringen fortsatte.
– På 1920- och 30-talet attackerades romer av fascister i det så kallade ”Järngardet” och uppskattningsvis 25 000 rumänska romer skickades till nazisternas koncentrationsläger. När stalinisterna kom till makten intergrerades en del romer genom en påtvingad industrialisering, men fortfarande levde de flesta romer vid sidan av resten av samhället.
– Idag lever de flesta romer antingen i sina egna byar på landsbygden, ofta bredvid en intilliggande by, eller så bor de i kåkstäder i utkanten av de större städerna. Rasismen och diskrimineringen är helt legitimerad av staten och etablissemanget och det finns väldigt få som har en antirasistisk medvetenhet.
– Det finns inga strukturer för att inkludera romer socialt eller politiskt. Många romer saknar id-papper och exkluderas från skolan och samhället som helhet på grund av rasism. Visserligen finns något som heter ”Nationella rådet för att bekämpa diskriminering”, men deras arbete ändrar ingenting. I bästa fall skapar de vissa klassuppdelningar av romer där några lyfts upp som ”representanter”, men de har ingen koppling till hur de flesta romer har det. ■
