Världens aktiebörser drabbades av en ny svart måndag den 17 mars.Dagen inleddes med panikstämningar på de asiatiska börserna –Tokyobörsens Nikkei 225-index föll med 3,7 procent, Shanghaibörsen föll med drygt 3 procent och Bombaybörsen i Indien med hela 6 procent – sedan vandrade paniken till Europa, där börsindex föll med 3 procent i snitt. Stockholmsbörsen backade med 3,8 procent.
Börsrasen var en reaktion på nya signaler om att den globala finanskrisen håller på att utvecklas till den värsta kapitalistiska krisen på 60 år.
Några dagar innan den svarta måndagen hade Internationella valutafonden varnat för en global ”finansiell härdsmälta” och i söndags kom nyheten om att en världens största investmentbanker, Bear Stearns var konkursmässig och hade köpts upp av konkurrenten JP Morgan Chase för en spottstyver. Uppköpet möjliggjordes efter att USA:s centralbank Federal Reserve presenterat ännu ett nödhjälpsprogram på 30 miljarder dollar (nära 180 miljarder kronor) och utlovat nya räntesänkningar ”för att om möjligt förhindra att de finansiella marknaderna rasar samman och en kedjereaktion av konkurser” (New York Times den 17 mars).
Samtidigt fortsätter dollarn att rasa och USA:s industri samt arbetsmarknad sviktar.
Den kedjereaktion som New York Times varnat för har redan börjat. Det är ingen tillfällighet att Bear Stearns kollaps följde direkt efter att den stora amerikanska obligationsfonden Carlyle Capital Corp (ett dotterbolag till riskkapitaljätten Carlyle Group) havererat.
Redan i somras kollapsade Bear Stearns två hedgefonder till följd av bolånekrisen. Bear Stearns var USA:s näst största utgivare av bostadsobligationer.
USA:s finans- och bankväsende är i gungning och den amerikanska centralbanken och regeringen har blivit vad en skribent kallade ”Wall Streets pantbank”.
Staten, det vill säga ytterst skattebetalarna, får betala finanskrisen. Likheter kan göras med den svenska bankkrisen i början av 1990-talet som ruinerade statsfinanserna och som kostade minst 65 miljarder kronor. Vad som hände var att regeringen förstatligade bankernas förluster och när krisen var över såldes bankerna till privatkapitalister för en billig penning.
”Efter kollapsen för Bear Stearns närmar sig ett statligt övertagande av amerikanska krisbanker”, kommenterade Dagens Nyheter finanskrisens nya fas i USA.
Det är den moderna globala finanskapitalismens kronjuveler – storbanker, investmentbanker, riskkapitalfonder o s v – som nu slåss för sin överlevnad.
Nya förlustsiffror visar att finanskrisen kan kosta lika mycket som den kris som i början av 1990-talet satte punkt för den japanska kapitalismens starka tillväxt.
Den amerikanska centralbankens åtgärder – räntesänkningar och nya biståndsprogram – fungerar mest som konstgjord andning i en tid när ”marknadsfundamentalism och kreditexpansionen har nått vägs ände” (miljardären George Soros i januari).
Från att under en period ha varit en ekonomisk hävstång har kreditexpansionen nu blivit en källa till kreditfrossa och svarta hål. I en sådan situation finns det ingen möjlighet att återställa den ekonomiska jämvikten genom att bara sänka räntan och pumpa in mer pengar i det finansiella systemet – eftersom det egentligen inte råder brist på pengar utan snarare ett överskott på skulder och förluster.
Därför kommer finanskrisen att rulla vidare och fortsätta att spridas till andra delar av ekonomin och världen. USA är förmodligen redan i recession och i Europa justeras tillväxtsiffrorna nedåt. I Sverige har tillväxten fallit till sin lägsta nivå sedan 2003 och inflationen ökar, enligt nya siffror från Statistiska centralbyrån (SCB).
Den nuvarande krisen är ett resultat av den moderna finanskapitalismens spekulativa vinsthunger. Behovet av kamp för socialism och demokratisk planering har sällan varit mer akut.
