I höst införs skriftliga omdömen på skolelever från första klass. Regeringen beslutade också innan sommaren att införa nationella prov redan i årskurs tre från och med näs-ta år. Men fler prov och mer betyg leder inte till en bättre skola.Regeringen, med utbildningsminister Jan Björklund (fp) i spetsen, har sedan valet 2006 lagt fram ett batteri med förslag för hårdare tag i skolan. Bland förslagen fanns det nya betygssystemet, som träder i kraft 2010 eller 2012, tvångshämtning av skolkare med polis, kvarsittning på gymnasiet (avskaffades 1985), avstängning av stökiga elever, med mera.
Från höstterminen 2008 ska lärare dela ut skriftliga omdömen om eleverna från årskurs ett. Skolorna är fria att utforma omdömet som betyg med siffror eller bokstäver hur de vill.
I Stockholm infördes omdömen redan hösten 2007. Där måste lärarna redan på lågstadiet värdera exempelvis om en elev ”tar personligt ansvar för sina studier”.
Jan Björklunds mantra är att fler och tidigare betyg ska öka kunskapen i skolan.
– Det finns ingen vetenskaplig grund i att mer betyg skulle leda till bättre kunskaper, säger Olof Kristmansson, lärare och medlem i Rättvisepartiet Socialisterna i Umeå.
– Istället handlar det om att tydligare sortera eleverna.
Otvivelaktigt finns stora problem i skolorna idag, som många oroas över. Enligt Skolverkets preliminära statistik saknar 11,2 procent av eleverna som slutar årskurs 9 gymnasiebehörighet (2008). De senaste 15-20 åren har också lärartätheten sjunkit och klasstorlekarna ökat. Dessutom har 1990-talets nedskärningar lett till en brutalisering av samhället utanför skolan, genom exempelvis ökad arbetslöshet.
– Som lärare idag får man inte bara undervisa, utan också handskas med en rad sociala problem, menar Olof.
Även arbetsmiljön i skolan har blivit sämre. Många skolor står idag och förfaller. Enligt en undersökning från Boverket och Energimyndigheten är luftproblemen så allvarliga på tre av fyra skolor att personal och elever får besvär med till exempel trötthet, huvudvärk och heshet. I fyra av tio skolor kunde man konstatera fuktskador. Ofta på grund av läckande tak.
Enligt undersökningen skulle det kosta cirka fem miljarder kronor att rusta upp skolorna och förskolorna.
– Många kommuner menar att man inte har råd att rusta upp skolorna, säger Olof.
– Men förfallet leder till kostnader på längre sikt, när elevers studieresultat försämras på grund av den undermåliga arbetsmiljön. Dåliga lokaler leder också till mer stök och vandalisering.
Något som bidragit till att urholka den kommunala skolans ekonomi är de senaste årens massiva friskoleboom. Enligt Skolverket ökade andelen gymnasieelever i friskolor från 8 till 17 procent under åren 2002-2007.
Den kommunala skolan måste alltid kunna garantera platser för alla elever. Därför måste man varje år ha platser i ”reserv”, till exempel om någon friskola skulle backa ur. I Umeå kostar denna ”beredskap” 13 miljoner kronor extra varje år. Friskolorna lockar också ofta elever till specialutformade teoretiska utbildningar, som är enklare att göra vinst på än yrkesförberedande program som kräver dyra investeringar på längre sikt, som exempelvis byggprogrammet. Under de kommande åren beräknas antalet elever i grundskolan och gymnasiet att minska. I många kommuner innebär detta att skolor kommer att läggas ned och lärare sparkas, bland annat i Umeå och Skolan.
– Man borde istället ta chansen att minska klasstorlekarna, anser Olof.
– Ett försök med max 20 elever per klass på Ålidhemsskolan i Umeå 1999 resulterade i att antalet godkända elever ökade med 25 procent! Till skillnad från tidigare betyg har mindre klasser alltså inneburit positiva effekter på studieresultaten, säger Olof.
Förutom fler lärare och mindre klasser behövs en rejäl satsning på att rusta upp dåliga skollokaler runt om i landet.
– Rudsskolan i Karlstad är ett exempel på en stökig skola som har blivit bättre sedan man fräschat upp lo- kalerna, säger Olof.
– Men upprustningen har också gått hand i hand med att fler vuxna rör sig bland eleverna på rasterna. Ett annat viktigt krav är därför en satsning på mer elevvårdande personal, som kuratorer och elevassistenter.
Regeringens skolpolitik är dock kliniskt ren från satsningar på mer personal, mindre klasser och upprustning av skollokalerna.
En sådan satsning skulle kräva en kamp för en omfördelning av resurserna i samhället – från storföretagens vinster till den offentliga sek- torn.
Det är vad Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för.
Davis Kaza
