foto: Jonas Brännberg
Kravet på folkomröstning mot skolnedläggningar i Luleå får ökat stöd.
De senaste veckorna har Luleås kommunlednings respons på två opinionsundersökningar fört tankarna till uttrycket ”lögn, förbannad lögn och statistik”.
Undersökningar från SCB och SIFO bekräftar båda den starka opinionen mot ”Framtidens skola” och oron över det demokratiska klimatet i kommunen – men kommunalråd och skolchef, i respektive kommentarer, får det till att det är protesterna som orsakat missnöjet och inte tvärtom.
Under hösten genomförde Statistiska Centralbyrån (SCB) den medborgarundersökning som alla kommuner erbjuds årligen. 2016 års resultat för Luleå visar på ett växande missnöje bland medborgarna – Luleå ha rasat från föregående års nöjdhetsplats” 45 till 71. Missnöjet har ökat mest när det gäller verksamheterna grundskolan, förskolan och äldreomsorgen. Bostäder – med stor brist på hyresrätter och de stora utförsäljningar som S och M drivit igenom – kvarstår som den största missnöjesposten. I fråga om bostäder ligger kommunen på plats 130 av totalt 136 deltagande kommuner.
Kommunalrådet Yvonne Stålnacke menar, i en kommentar till Norrbottens-Kuriren i förra veckan, att lulebornas sjunkande förtroende för skolan i kommunen skulle ha påverkats av en onyanserad ”ton i debatten” (om ”Framtidens skola”). I samma veva konstaterar hon att det inte är oväntat att ”svåra beslut” påverkar förtroendet för politikerna som tar dem. De ”svåra” (alltså på tvärs med folkviljan) beslut hon syftar på är förstås de stora utförsäljningarna av Lulebos lägenheter och omstruktureringen av skola och förskola till stora enheter genom ”Framtidens skola”.
En folkomröstning, som begärdes av över 8000 lulebor men röstades ned i kommunfullmäktige av S, M och det lilla Landsbygdspartiet, skulle ha varit en plattform för att föra ut att informationen på bred front. De verkliga bevekelsegrunderna för de styrandes hårdnackade vägran i den frågan belyses alltså också av den här undersökningen.
Av de tillfrågande ville 46 procent ha en folkomröstning, 45 ville det inte. Givet att såpass många inte kände till projektet, och att endast 25 procent av de svarande hade barn under 16 i hushållet, är den här totalsiffran en rungande bekräftelse på genomslagskraften i frågan om skolans utveckling.
Intressant i sammanhanget är att kommunen valde att hantera opinionsmätningen via PR-byrån Vinter, samma firma som anlitats för att sälja in ”Framtidens skola” hos luleborna och som förra året fick kontrakt på att marknadsföra ”varumärket Luleå”.
– Det är oroväckande i sig att kommunledningen vänder sig bort från de demokratiska och politiska verktygen, som en folkomröstning och istället tycker sig behöva lägga skattepengar på reklam för att ”sälja in” projekt till de egna medborgarna, och sen också på att ”läsa av” hur besluten tas emot, kommenterar Liv Shange Moyo, aktiv i Rättvisepartiet Socialisterna och skolkampen.
– Det kan hända att den socialdemokratiska ledningen i Luleå intonerat sitt mantra om den lilla gruppen gapiga nej-sägare som är rädda för förändring men snart kommer att glömma och glömmas bort av den stora massan lulebor så många gånger att de själva tror på det, säger Jonas Brännberg, Rättvisepartiet Socialisternas grupp-
ledare i kommunfullmäktige och aktiv i skolkämparnas samordningsgrupp.
– För oss i Rättvisepartiet Socialisterna bekräftar de här opinionsmätningarna att ”Framtidens skola” och hela högersvängen från S, samt proteströrelsen som en reaktion emot, har skakat om Luleå på djupet. ■
